Caledonian 40 år The Cally 1974 53,3% “1st Rel 2015”
91p = A23 S23 E22 K23
Singelgrain signerad blender Keith Law som 1979 började sin karriär i labbet på Caledonian Distillery, beläget i Edinburghs Haymarket. Hans far och farbror jobbade på The Cally som fabriken familjärt kallades. Whiskyn gjordes 1974 och lades på refill hogshead-fat av amerikansk ek. I tappningen användes totalt 42 fat med låga nivåer, det mesta hade dunstat bort. Caledonian stängde 1988, för 27 år sedan, inte många fat finns kvar i livet. Andra gången en grainwhisky ges ut i Special Releases efter Port Dundas 2011, Cally är dessutom dubbelt så gammal. 5060 flaskor gavs ut av 40-åringen. Riktpris i UK £750. Bara 13 pavor kommer till Sverige i början av 2016. Priset på Systembolaget blir 7899 SEK.
Gammal grainwhisky är min passion. Grain är en whiskytyp som i normal ålder är motståndslöst söt i stilen. Just sötman gör att grainwhisky verkar tåla ek bättre än maltwhisky. Som ung är Caledonian sötare än många av sina kollegor och väldigt energirik. Egenskaper som går igen i The Cally som har en borderline-personlighet – den är på gränsen i flera avseenden. Vid 53,3 explosiv, packad med aggressiva estrar. Det smakar fruktkaramell, crème brulée och suryp/melass. Så plötsligt paralyserande explosion av ekkryddor. Det heta drivet är förstås häftigt men gör whiskyn svårdrucken. Lite vatten lugnar. Estrig start, crème brulée hänger kvar, suryp ramlar in med kryddvirvlar som fångas in av ek-polish och fet choklad mot slutet. Vid fatstyrka enkel och strävt mineralistisk eftersmak, inte så lång. Vattnad drar strama ekplankor i gomseglet. Whiskyn blir mer resonabel dubbelvattnad, fortfarande med livligt temperament men också mer avancerad. Fruktkaramell och syrlig citrus i munnen, frukten svänger i citronkaramell som blir aprikoslikör och citrusskal. Halvvägs anländer mineraler och het krydda, mot slutet lugnar choklad/praliner. Lång efterklang, tunnare vibrerande. Pralinig i förstone, strax russin/citruslikör, fet ek bäddar in. Svårdrucken gammel-grain, ingen sällskaplig 40-åring.
Port Dundas 20 år 1990 57,4% “1st Rel 2011”
92p = A22 S24 E23 K23
Första grainwhisky-släppet i Special Releases kom 2011 för att fira 200-årsjubiléet av Port Dundas som startades 1811. Kolonnpannor av Coffey-modell installerades 1845. Distillers Co tog över 1877, förvandlades sedermera till Diageo som stängde anläggningen sista veckan i april 2010. Destilleriet ligger på en kulle bredvid Forth-Clyde Canal i Glasgow. Whiskyn gjordes på vete. Destillerad 1990 och rutinmässigt nedlagd på refill-ek. Efter tre år fick man ett ryck och flyttade whiskyn till tre mer alerta fatmiljöer: ny amerikansk ek, ny europeisk hårt rostad ek samt 1st fill bourbon. Häri låg whiskyn i 17 år innan tappning skedde på 1920 individuellt numrerade flaskor.
Äntligen en grainwhisky från Diageo. Duncan Taylor har ju visat att gammal grain är fantastisk. Jag är tudelad, är detta en skämtare eller ett geni? Första reaktionen är: Fult försök att gömma gammelestrig espri i sherrydimma! Men whiskyn har inte varit i närheten av sherryek visar det sig. Samma sherryeffekt har jag fått i andra gamla PD-tappningar. Whiskyn har fler bottnar. En smart balanserad produkt med många ingångar, egenartad fruktkaramellig päronton åt juicy fruit-hållet skapad ur grainwhiskyn sticker hål på ”sherrybubblan” här och där. Extrem päronpastill i eftersmaken ovattnad. Överlastad sherryliknande gom dubbelvattnad, ändock perfekt balanserad, grainwhiskyn märks på förträffliga pear drops följt av mintkyssar mot slutet, som julgodis på julbordet! Ett mindre mirakel, kort sagt ett mästerstycke i blender-hantverk. Måste dock påpeka att über-gammal DT-grain i kvalitet når längre upplevelsemässigt.
Pittyvaich 25 år 1989 49,9% “2nd Rel 2015”
84p = A17 S24 E21 K22
25-åring gjord 1989 av Pittyvaich i utkanten av whiskystaden Dufftown. Pittyvaich var Bell’s bulk-destilleri som 1975 skulle backa upp grannen Dufftowns leveranser till blenden. Men whiskyn blev kantig så stället övergavs 1993. Andra utgåvan i Special Releases, 2009 kom en 20-åring, också destillerad 1989. Hämtad ur 36 fat, en mix av refill hogsheads och 1st fill barrels. Totalt 5922 numrerade flaskor, varav 39 säljs på Systembolaget. ”Överkomligt” pris på 2649 SEK (UK £250).
På pappret svagaste medlemmen i årets Special Releases. Bells copycat på Dufftown med en sturig spritbeska man aldrig blev av med. Skrotades efter 18 år – ett av Speysides mest kortlivade destillerier. Tappningen förvånar därför med egenartad stil, whiskyn har verkligen en egen röst. Avviker från 2015 års line-up som mest gör det förväntade. Spännande smak vid 49,9. Blommig start varpå jordgubbsmarmelad dyker ner i lakrits-tuggummi a la Stimorol. Just detta DET stannar kvar i minnet. Efterslängarna är halvdana, massor av bittermandel-ek på sockerlag gör det visserligen läskande, men hårt. Och doften är nollställd. Särling värd att ha hemma för smakens skull, undangömd långt in i ditt barskåp.
Dalwhinnie 25 år 1989 48,8% “5th Rel 2015”
88p = A18 S24 E23 K23
Classic Malts-destilleriet har getts ut fem gånger i Special Releases. Senast 2012, även då en 25-åring, fast från 1987. Denna gjordes 1989 och lades på 29 refill hogshead-fat av amerikansk ek. Totalt 5916 flaskor, prisindikation £325. Inget tas in till Sverige.
”Damwhiskyn” med sin snirkliga logotype och blommiga stil känns igen. Easy-going dram med lättsamt ekigt handlag som får ett lyft med vatten i glaset. God läskande smak, blommighet spricker upp i kvittrande syrén, samtidigt torkad aprikos i choklad – supergott. Mot slutet hinner eterisk ek ifatt, mentol med syrliga tallskott! Därtill längre avslut. Praliner och äppelkaka som sakta sjunker ner i 85%-ig choklad – väldans gott och fräscht. Ovattnad lugnare sötare mun där rökstänk faktiskt kommer ut. Tyvärr är aromen liten i blommig/gräsig stil. Vädring lockar fram lite chokladkaka och gödsel, centralt anas druvor. Sällskapligt god whisky som inte är så översvallande söt som övriga Special Releases 2015, mer plats för aldehyderna. Riktigt bra blendingjobb signerat Keith Law.
Dailuaine 34 år 1980 50,9% “4th Rel 2015”
92p = A23 S23 E23 K23
Fjärde utgåvan av dejl-JUUenn och äldst hittills, vi har fått vänta sex år på återkomsten. Tagen ur 32 refill-fat av amerikansk ek. Totalt 2952 numrerade flaskor, till Systembolaget kom 39 stycken. Pris 3999 SEK (UK £380).
Oerhört sötsmaskig Dailuaine dragen ur refill-ek. Vi är vana att få den ur sherryfat som 16-årig Flora&fauna-utgåva. Att whiskyn är så vital trots 34 år på ek förklaras av att destillatet är rätt energiskt men också sött. Lite oren doft direkt ur flaskan, äppeljosig med terpentin-stick. Renas med vatten och blir fragrant blommig med mandelmassa bakom och drag av eneträ samt chokladtryffel. Doftar bäst här. Dubbelvattnad luftigare gräsig, lika söt fast med läder bakom. Sötstinn mun, vid 50,9 märklig sälta halvvägs. Enkelvattnad sötmäktig med citrus/äpple som dödas av ek. Med mer vatten sötsvassande med gräsekon, eken sansar sig. Eftersmaken ekskälver men värmer vid fatstyrka – minst sagt häftigt! Lite vatten ger torrare frilagd ek som får frukten att stranda (undvik). Med mer vatten lättsamt ekdominant slutackord, balanserad efterklang. Mäktig ovattnad men smaskigare nervattnad.