Livets Goda möter Olivier Clape på Domaine August Clape

Cornas, en bara 125 hektar liten appellation. Vad är det för speciellt med den?
– Att den är liten! (Olivier brister ut i ett varmt skratt) Det finns faktiskt ungefär 50 producenter här, så alla är små, det finns fortfarande till och med odlare här som mer eller mindre bara gör lite vin till sig själv, och möjligen säljer några fat till de större firmorna. Att vi är så många små producenter gör att man finner en stor spridning i personliga vinstilar här, men också att vi är så många som har tid och möjlighet att arbeta noggrant och detaljerat i våra små vingårdslotter. Man kan med rätta säga att vi är många hantverksproducenter här.
Hur står sig Cornas mot Hermitage? Det är ju i grunden liknande appellationer, men Hermitage uppfattas som den stora stjärnan, men kan Cornas ge lika stora viner?
– Vi har nog alltid legat i skuggan av Hermitage, som alltid har varit mer omtalat som den allra finaste appellationen i norra Rhône. Jag känner i och för sig att det här börjar ändras lite, men oavsett vilket tycker jag inte att vi står i skuggan av Hermitage eller att vi behöver skämmas för våra viner. Dessutom är det faktiskt två helt olika prislägen på våra viner, vinerna från Cornas kostar mindre, och därför är det oftast olika konsumenter som köper våra viner.
Tycker du att vinerna från Cornas är underprisade?
– En fördel med våra viner är såklart att de är mer tillgängliga prismässigt, trots att vi har samma förutsättningar och krävande vingårdsarbete som odlare i Hermitage har. Jag vet inte om våra viner är underprisade, vin ska inte behöva kosta hur mycket som helst, kanske är det snarare så att hermitagevinerna kostar för mycket?
Ser du några problem med att era viner oftast behöver flera års flaskmognad innan de är njutbara, särskilt nuförtiden när viner i största allmänhet ska vara tillgängliga direkt vid lansering?
– Nej, det tror jag faktiskt inte, i alla fall inte för oss. Många av våra kunder har köpt viner under lång tid, så de har årgångar som är några år äldre och som dricks perfekt idag, medan deras nyinköpta viner får ligga till sig lite. Däremot kan det vara ett litet bekymmer för de allra flesta restauranger, som köper våra viner och säljer dem direkt innan de har börjat mogna något.
När tycker du själv att era viner börjar nå sin första mognadsfas?
– Generellt sett tycker jag att de ska få omkring åtta års mognad, med stramare och mer klassiska årgångar som 2010 kanske tio till tolv år. Sedan håller de sig på en fin nivå under minst femton år till.
När började du ta ett större ansvar för vinframställningen och hur tycker du att det har gått?
– Jag började gå in på fulltid i vineriet och vingårdarna 2002, dessförinnan hade jag hjälpt till vid skördar när jag yngre. Någon skolning hade jag inte, allt jag har lärt mig, har jag lärt mig av min far och genom arbete. Det var också därför jag valde att resa ut i världen för att få ett slags perspektiv till det vi alltid har gjort här, bland annat arbetade jag 2006 hos Neyers Vineyard i Napa Valley tillsammans med ägaren Bruce och hans vinmakare Ehren Jordan, och även på Fromm Vineyards på Nya Zeeland. Det var otroligt lärorikt.
Innebar det att du lärde dig tekniker och fick idéer som du tog med dig hem till Rhône?
– Visst lärde jag mig väldigt mycket, inte minst hur man kan tillämpa modern teknik för att göra vinerna bättre och mer moderna. Men samtidigt fick jag en känsla för hur viktiga och även riktiga våra egna traditioner att göra vin är. Jag fick helt enkelt en bra möjlighet att se på oss själva med lite andra ögon.
Har du tagit över helt och hållet nu, och i så fall, har vi några förändringar i sättet att odla eller göra vinerna på att vänta oss?
– Nej, min far Pierre-Marie är 62 år och fortfarande ytterst aktiv i framställningen, och kommer nog att vara så en bra tid framöver. Men vi jobbar bra ihop och jag tycker verkligen om det sätt vi gör våra viner på. Samtidigt som jag vill att vi ska bli ännu bättre på att göra vin än vi är idag, känner jag inte att det är i vineriet några förändringar ska ske. Det är snarare i sättet att odla druvorna på som vi gör ett par smärre förändringar. Bland annat har vi börjat arbeta mer med jordarna, vilket i och för sig inte är så lätt med tanke på de magra granitjordarna och de branta sluttningarna. Vi kan inte plöja på traditionellt sett, det är för brant för det, så vi får fira ner en plog på en stålvajer i vingården, och sedan vinscha upp den. Det tar såklart med tid.
Varför vill du plöja jordarna, det är ju bara grus?
– När man luckrar upp jordarna verkar rankorna växa lite långsammare, och de gör faktiskt att de blir lite mindre känsliga för sjukdomar.
Ni gör ju två viner från Cornas, ett som heter Renaissance och ett som kort och gott heter Cornas. Vad är den avgörande skillnaden mellan dessa?
– Det handlar egentlighen bara om ålder på vinstockarna, för Renaissance är det yngre stockar, omkring 12 till 24 år i snitt, medan vinet Cornas görs av syrah från stockar som är över 30 år i snitt, men en del upp mot 80 till 90 år gamla.
Vad skulle du säga är svårigheterna med att odla vin i Cornas?
– Helt klart att allt arbete måste ske för hand, det är för brant för att kunna använda maskiner, och arbetet är hårt och fysiskt. Det leder till att vi har svårt att få tag på arbetskraft. Yngre personer är inte särskilt lockade av att arbeta i vingårdarna, men intressant nog går det ganska lätt att få tag på pensionärer som vill dryga ut sin ekonomi med extraarbete i vingårdarna.
Om du fick välja någon annan appellation i Rhônedalen som du skulle vilja arbeta med, var hamnar du då någonstans?
– Hermitage ligger ju nära till hands, inte minst för att förutsättningarna är lika. De har dock en annan terroir än vi har, och andra jordar. Hos oss i Cornas är det ju bara vittrad granit i marken. Däremot känner jag mig inte lockad av att arbeta i södra Rhône, som exempelvis i Châteauneuf-du-Pape. Det är för varmt där och vinerna blir för sötfruktiga, höga i alkoholen och saknar den fräschör vi får i vinerna i norra Rhône.
Och om du skulle vara utanför Rhône?
– Varför inte Domaine de Trevallon i Provence, de gör bra viner trots att det är varmt där. Annars skulle det nog bli Bourgogne, det är ett fantastiskt område, eller kanske skulle jag rent av odla riesling i Alsace eller Tyskland.
Det talas ju mycket om den globala uppvärmningen. Vad har du för känsla kring den?
– Det har väl inte varit några dramatiska förändringar, men tittar vi på 2000-talet har vi noterat tre årgångar med alkoholhalter över 14 procent, och över 14.5 procent 2003. Vi kunde knappt tro det var sant! Det är nog snarare så att vädret är mer ojämnt och oberäkneligt än tidigare. Årgång 2012 är ett typiskt exempel på det, då mars var otroligt varm, varefter april och maj blev svala, innan det blev väldigt varmt framåt slutet av sommaren. När vädret är så ojämnt är det svårt att göra bra och balanserade viner, tar man däremot 2010, som var en närmast perfekt och ytterst jämn växtsäsong, fick vi viner som är absolut fantastiska.
Hur tycker du annars att årgångarna på 2000-talet har varit?
– Som jag nämnde är 2010 helt fantastisk, och vi vågar nu lova att det är en årgång som kommer att bli en långliggare och en klassiker. Det som gjorde årgången så magisk, var att rankorna fick en bra fruktsättning och sedan kunde utvecklas utan någon klimatbaserad stress alls. Andra årgångar jag tycker väldigt mycket om är 2001 och 2006, också de balanserade.  
Slutligen, om du skulle lyfta fram ett vinminne som står sig starkt, vad blir det då?
– Då skulle jag nog säga Vosne-Romanée Premier Cru Cros Parantoux från legendariska Henri Jayer, det var ett fullkomligt magiskt vin som jag fick chansen att dricka.