Hem Vinvärlden 1955 Vintage Port – en tillbakablick på ett av förra seklets stora år

1955 Vintage Port – en tillbakablick på ett av förra seklets stora år

av Livets Goda

Andra världskriget var såklart tufft för portvinet och många mindre hus klarade helt enkelt inte av intäktsförlusten. Något som senare resulterade i att flera blev uppköpta av de mer penningstarka och framgångsrika. Även utländska intressenter, multinationella företag, dök upp på scenen och förvärvade portvinshus. Efterkrigstiden innebar dessutom förändrade preferenser, särskilt på den brittiska marknaden som var den bärande för portvinet. Med de amerikanska soldaterna i Europa kom andra drycker in i bilden; coca-cola, whisky och rom. Även sherry och vermouth ökade i popularitet, och givetvis bordsviner samt champagne. 1950-talet såg med andra ord sviktande intresse och försäljning av portvin och producenterna började marknadsföra sig mer aktivt än tidigare, för att ta upp kampen. Även om bilden som målas upp av 50-talets portvinshandel är dyster, inte minst så beskriver portvinsikonen Michael Broadbent den som sådan när han för första gången anländer till Porto 1953, så tar sig faktisk kommersen ett decennium senare, när det legendariska året 1963 lanseras. Men samtidigt så gick man från 83 registrerade ’shippers’ vid andra världskrigets slut, till runt 50 vid början av 1970-talet.

Årgången 1955

1955 var sannerligen efterlängtat för portvinsproducenterna. Åren mellan 1948 och 1955 hade inte gett mycket att hurra över, även om 1954 ändå var ett helt ok år. Det hela började tidigt, med en värmebölja redan i april och maj. Fuktigt väder följde men sedan blev det en varm sommar. I sitt verk ’Port and the Douro’ reciterar Richard Mayson portvinslegenden John Symingtons tankar kring årgången: ”grapes looking wonderful and fairly sweet considering there is still about four weeks to go before the vintage. A little rain…..should make for ideal conditions.” Symington-familjen är bland annat ägare till Cockburn’s, Dow’s och Warre’s.

Och jo, John fick precis det han önskade. Regnet kom i början av september och gav rankorna den extra skjuts som behövdes innan skörden startade. 1955 blev ingen stor årgång, kvantitetsmässigt, och således var vinerna redan ganska tidigt svåra att finna. Det har även ryktats om att de varit oerhört balanserade och harmoniska som unga vilket kan ha medfört att en del konsumerades tidigt. Mycket buteljerades utanför Portugal, främst i England men även i andra traditionella marknader såsom Belgien, Danmark, Nederländerna och Sverige. Än idag dyker det exempelvis upp härtappade 1955:or från Vin & Spritcentralen på Systembolagets vinauktioner.

1955 är ett år med tät frukt, harmonisk struktur men även med rikliga om än silkiga tanniner. Samtidigt, med lite av facit i hand, så är det en underskattad årgång som hamnat i skymundan av 1963, 1966 och 1970. Den har gått något under radarn, kanske på grund av den mindre mängden som producerades, men har samtidigt av flera initierade rankats som en av seklets bättre årgångar.

En horisontalprovning av 1955

Att prova 17 stycken olika viner från 1955 så många år senare är en ynnest men också ett utmärkt tillfälle att avlägga en någorlunda homogen årgångsrapport. Som alltid med gamla flaskor så kommer det in ytterligare en aspekt i sammanhanget och det är den kring buteljens status. Det finns ett talesätt i vinbranschen när det kommer till äldre flaskor; ”det finns inga stora årgångar, bara stora flaskor” och det är en faktor man aldrig kan bortse från. Hur har ett vin förvarats? Har det varit utsatt för rejäla och plötsliga temperatursvängningar? Hur är korkens kvalitet? Har flaskan flyttats mycket/bytt ägare flera gånger?

En annan aspekt som man som konsument inte heller kan bortse från när det kommer till Vintage Port är den om vitsen med att köpa något som kanske ska lagras i flera decennier. Idag är det färre som har förutsättningarna då våra bostäder dels blivit varmare men även källaren är för många ett minne blott. För att inte tala om lägenhetsförvaring. Vad är då vitsen med att spara?

Och om man ska tillåtas vara lite cynisk; vad är sannolikheten att det ens är du som får avnjuta de mogna vinerna till slut? Svaret är enkelt; vissa saker är helt enkelt värda att vänta på och Vintage Port hör till dessa. Och sedan så skadar det inte att bygga upp sin portvinskarma, och spara några flaskor till framtida generationer. Dessutom behöver du inte lagra i 63 år även om det är fantastiskt att kunna njuta av dessa viners komplexitet. Slutligen, portvin hör inte till de viner som sticker iväg norrut prismässigt med ålder. Du kan således idag bland annat köpa den fantastiskt fina 1980 Warre’s (artikel 99450, 991 kr, 94 LGP), njuta direkt – eller lagra vidare. Och så kan Systembolagets återkommande vinauktioner vara en intressant språngbräda till mognad. 

Provningsintryck

Provningen av 1955 genomfördes halvblint. Deltagarna visste vilka viner som skulle provas, dock inte ordningen på dessa. En majoritet av flaskorna kommer från en sublim källare vilket borgade för konsistens. Samtliga flaskor var dekanterade i förväg och av de 17 provade visade endast en flaska (Fonseca) avvikande drag och en oren ton, något som får ses som exceptionellt med tanke på åldern. En hel del av flaskorna är härtappade, det vill säga skeppade till andra länder där de ibland fått fortsatt lagring innan buteljering. Något som exempelvis var fallet i denna provning som innehöll två Graham’s där en var tappad 1957 och den andra 1958. Idag måste all Vintage Port vara tappad i Douro.

95 LGP Croft’s Onekligen så var huset i en bra period under efterkrigstiden. Något som den legendariska 1945:an bevisar men även denna. Croft’s öppnar upp försiktigt volatilt men i det här fallet skänker det blott en extra dimension då det lirar väl med vinbärsfrukten, slånbären, örtigheten och tobakstonerna. Komplext. Smaken är härligt intensiv och tät, med viss underliggande strävhet. Kryddig, plommonfruktig och med fin kvarvarande sötma. Elegant och alldeles underbar!  

94 LGP Graham’s (tappad 1957) Husets 1955:a har ett gott renommé och det demonstreras och bekräftas här. Inleder något försiktigt, nästan knutet, men öppnar upp med söta körsbär, tobak, söt lakrits och ett härligt djup. Nyanserad. Smaken är intensiv, det finns fortfarande lite tanniner i bakgrunden och syran är pigg. Torkade frukter, inte så söt som man förväntar sig en Graham’s men onekligen bra. Långt, aningen uttorkat avslut.  

94 LGP Cockburn’s En överraskning! Främst för att den inleder lite svajigt men tar sig samman på ett imponerande vis under provningen och vecklar ut rödbäriga toner, orientalisk kryddhylla, tobak och ett närmast eteriskt och elegant drag. Fint sammansatt vin med bra syra, viss strävhet och klar plommonliknande frukt. Här finns såväl täthet som längd. Ett vin som vinner pluspoäng på finess snarare än kraft; sådant som visar på mer intelligent vinmakning.

94 LGP Butler Nephew Man räknar väl inte med att en Butler Nephew ska prestera bättre än mer kända namn men det är just det som ibland är tjusningen med att prova blint. Samt vetskapen att det här sannolikt var en flaska i absolut toppskick. Här bjuds man på komplexa toner av tallbarr, varm jord, körsbärslikör, piptobak och ett stänk hostmedicin. Smaken är nyanserad, mogen och med fin sötma, djup i frukten och strävhet/syra vid god vigör. Tobak, mörka körsbär, plommonskal och lakrits. Härlig längd.

94 LGP Hooper’s Vänta nu, Hooper’s och höga poäng hör väl ändå inte till vanligheterna? Stämmer delvis, men äldre utgåvor var inte alls tokiga. Som denna. Stor utvecklad bouquet med inslag av mynta, tallbarr, piptobak och ett stänk söt lakrits. Smaken är medelfyllig och med härligt djup i frukten, ännu tydlig sötma och med fräsch syra. Tobak, vinbär och kryddor i ett ganska elegant avslut. Knappast den dyraste 1955:an så om man upptäcker den på en auktion kan det vara värt en chansning.

93 LGP Quinta do Noval Det är något speciellt med gammal Noval. Aldrig kraftfullt, mer burgundiskt elegant. Så ock här. Bouqueten inleder försiktigt men blir allt mer generös med luft. Här samsas röda körsbär med piptobak, stenkross, örter och lakrits. Eteriskt! Smaken har ett större register än doften och bjuder på fin komplexitet, dansant syra och ett litet tanninbett. De röda bären är där, tobaken likaså och vinet andas mineralitet. Härlig sötma.  

93 LGP Ramos Pinto Klassiskt namn som levererar i årgången. Ett av få viner som fortfarande har en lite röd kärna kvar i färgen. Bouqueten är skönt kryddig, tankarna går mot orientaliska toner och här finns även gott om mörka bärtoner, piptobak, tjärpastill och viol. Smaken är komplex, perfekt mogen och med såväl syra som tanniner i harmoni med sötman. Sval körsbärsfrukt, trä, tobak och lakrits. Elegant helt enkelt.

93 LGP Quinta de Sibio, Real Vinicola Oh, så elegant! Här bjuds man på komplexa toner av stenkross, choklad, tobak, fatkryddighet och körsbär. Nästan en känsla av nya fat med i bilden? I gommen ett vin där samtliga komponenter smält samman till en enhet. Silkiga tanniner, söt frukt och så dyker det upp ett litet kärvt drag i avslutet som blott bidrar till fräschheten. Den här var det nog få som såg komma. Härligt vin!

93 LGP Dow’s (tappad 1958) Återigen en 55:a som fått lite längre tid i fat. Dow’s är ett klassiskt namn och den här gör ingen besviken. Stor nyanserad näsa med solmogna körsbär, Victoriaplommon, orientaliska kryddor och tobak. Smaken är balanserat intensiv och ännu fint fruktig. En urläcker lagerbladston dyker upp och här finns även tobak, jordighet och körsbär. Skönt kvardröjande eftersmak.

92 LGP Offley Boa Vista Det här är inte första gången som äldre Boa Vista överraskar positivt. Den lite lättare stilen tycks inte ha några som helst problem med att utvecklas under flera decennier. Doften bjuder på tallbarr, bittermandel, körsbär, tobak och ett stänk cola. Smaken är lätt på ett härligt komplext vis, simmigt söt och har även en fin syra. Elegant vin med torkade frukter, örter, söt lakrits och tobak.

92 LGP Georges Thienpont Belgisk buteljering från familjen bakom Pomerol-slottet Vieux Château Certan. Överraskande pigg bouquet med nyanser av sågat virke, kryddhylla, plommon, slån och tobak. Tät, utvecklad, ganska harmonisk smak med rätt tydliga fattoner, tobak och kryddor. Sötman är läckert integrerad, syran måhända något låg.

92 LGP Tuke Holdsworth En klassisk etikett i portvinskretsar. Hörde till firman Hunt Roope & Teage som bland annat ägde klassiska Quinta da Eira Velha, en domän som idag innehas av Taylor, Fladgate & Yeatman. Ännu ett vin som har en hel del gemensamt med rött bordsvin. Eteriskt. Bouqueten bjuder på jordiga toner, ek, tobak och plommon. Smaken har ännu fin frukt, en nästan saftig struktur och delikat strävhet. Plommon, slån, tobak och kryddor. Har inte intensiteten utan ett mer sinnligt anslag. Svårt att inte gilla detta.

91 LGP Graham’s (tappad 1958) Måhända en preferens men den andra Graham’s som var med i provningen, och som var tappad 1957, var betydligt vassare i undertecknads gom. Den här är även den fin men har inte samma skärpa och djup. Bouqueten inleder lätt volatilt med inslag av trä, mandelmassa, torkad tobak, fikon och humus. Smaken är lite spritigt intensiv men tar sig med tid i glaset. Inte så söt som man normalt uppfattar husets stil utan istället tillåts mer torkade toner ta över; tobak, torkade frukter och en viss jordighet. Ändå fin balans i smaken.

91 LGP Taylor’s Här kan det vara frågan om en preferens men undertecknad går inte igång på den nästan dominanta Underberg-örtigheten som Taylor’s uppvisar. Med tid i glaset så integreras vinet dock och lockar fram en viss komplexitet och toner av tallbarr, mynta, körsbär och tobak. Även en hint av cola och vanilj dyker upp; nyanser man vanligtvis associerar med nya fat men ändå inte här väl? Smaken är intensiv, örtig och ganska robust i sitt anslag. Lång eftersmak. Här finns visserligen lite frukt kvar, även strävhet, men just den här flaskan av Taylor’s 1955 känns inte som den vassaste.

89 LGP Sandeman Asch då. Här fanns högre förväntningar som tyvärr inte infrias. Men, vinet är ingalunda undermåligt, blott inte på nivå med flera andra i provningen. Bouqueten bjuder på kryddhylla, torkat läder, söt tobak och torkade frukter. Smaken har viss täthet, fin sötma och en del Underbergkryddor, torkade frukter och tobak. Lite mer frukt så hade denna sannolikt varit riktigt fin.  

89 LGP Martinez Idag ägt av Symington’s. Avviker aningen i jämförelse med de andra. Lite mer flyktig bouquet med inslag av lingonsyrlig frukt, jordighet, ett grönt drag, körsbär och mandelmassa. Ganska rik smak, något körsbärskärv dock med fin sötma i en mogen stil. Läder, tobak och jordighet i den medellånga eftersmaken.

I årets sista Livets Goda finner ni en artikel om årgång 2016 – en potentiellt klassisk. Vintage Port.

 

För mer inspiration, följ oss på Facebook samt Instagram

 

 

 

image_pdfLadda ner artikeln som PDFimage_printSkriv ut artikeln

RELATERAD LÄSNING