”Rötan spreds sig så snabbt att man kunde se skillnaderna på ett par timmar”, säger Michel Laroche på Domaine d’Henri som har närmare fem decenniers minnen och erfarenheter från vingårdarna i Chablis. ”Jag vill minnas att min far pratade om någon fruktansvärd årgång när jag var barn, men något liknande som 2013 har jag aldrig sett eller hört talas om”, säger han. Lyne Marchive på Domaine des Malandes har precis samma historia att berätta och ju flera vinproducenter Livets Goda besöker under rundresan i juli, desto mer cementeras det besvärliga med 2013. Nästan ingen odlare förskonades från detta och i de allra flesta viner kan man känna spår av den både rikare frukten och inslaget av röta. Inte så att vinerna i sig är dåliga, men väldigt många av dem liknar snarare viner av grüner veltliner från norra Österrike än klassisk chablis. En lite rikare och något sötaktig ton av gul stenfrukt förstärker detta uttryck, samtidigt har vinerna en god mineralitet (om än mindre uttalad än i mer klassiska årgångar) och en god men inte klassisk fräschör. Tekniska mätvärden visar att vinernas syranivå ligger ungefär tio procent lägre mot det normala. Vissa producenter verkar ha klarat sig något bättre. En av dem är Domaine François Raveneau, vars viner som vanligt är eleganta och bjuder på både djup och fräschör, men Isabelle Raveneau är allt annat än nöjd. ”Vinerna är redan nu, när det fortfarande ligger i fat, betydligt mer öppna än vad de brukar vara, de har en lite rikare frukt än vi normalt sett söker och har inte alls den stramhet, fräschör och mineralitet vi är kända för att ha i våra viner”, säger hon lite lågmält. Riktigt så illa är det dock inte, vinerna från Domaine François Raveneau hör (inte oväntat) till de allra bästa från 2013 och till den skaran kan man också räkna in bland andra Domaine Bernard Defaix, Domaine Louis Moreau, Domaine Pascal Bouchard och Domaine Louis Michel. Didier Defaix på Domaine Bernard Defaix är positivt överraskad över hur bra vinerna trots allt blev, det hade han aldrig räknat med veckorna innan skörd. Troligen var deras vingårdar av någon anledning inte riktigt lika illa utsatta, några direkta toner av botrytis står inte att finna i deras viner, men han förklarar det med att det var tur att de kunde maskinskörda allt på bara sex dagar mot mer normalt sett två veckor. ”Däremot var den totala volymen nästan bara hälften mot normalt”, säger han. Problemen började dock redan i maj, då det regnade 27 dagar, och kring blomningen, som blev störd av en tre dagar lång ordentlig värmebölja mellan 6 och 9 juni som brände och torkade sönder många blommor, vilket resulterade en mindre fruktsättning än normalt. Det var en av orsakerna till att skördevolymen blev så liten 2013. En annan betydande orsak var rötan, som tvingade odlarna att utföra extra beskärning och sedan ytterligare sortera druvorna vid skörd. För att motverka problemen var många odlare extra snabba vid skörden. En regnstorm den 15 oktober utgjorde också ett stort problem för de odlare som ännu inte hade skördat, det föll nämligen 14 millimeter på ett par timmar. Väl inne i vinerierna var det extra viktigt att göra en noggrann sedimentering av musten för avlägsna fruktpartiklar i druvmusten som skulle kunna påverka vinet negativt. De som gjorde detta lyckades också överlag bättre än de flesta andra vinproducenter. Många odlare fick 2013 bara ut motsvarande 50-80 procent av vad som kan beskrivas som en normal skörd, således kommer tilldelningen på de bästa vinerna vara väldigt liten 2013. Om årgången var svår för odlarna och problemen hopade sig på varandra, är vinerna inte direkt dåliga. Däremot saknar de flesta av dem den stringens chablisvinerna är så kända för. Ser man bort från det kommer man att hitta många viner som är goda, och framför allt många viner som är goda att dricka unga. Alltså en rätt acceptabel restaurangårgång.