Holländarna var först med att etablera sig i Sydafrika; mycket på grund av de egentliga ”upptäckarnas” ointresse, Portugal, men även tack vare Nederländska Ostindiska Kompaniets etablering på plats. Holländarna fick sällskap av franska Hugenotter och med tiden kom även fler nationaliteter dit. Vinrankor planterades tämligen omgående vid etableringen under senare delen av 1600-talet. Begreppet boer växte fram.
Egendomen Groot Constantia etablerades 1685 av holländarna och den första vid rodret var tillika kolonins förste guvernör, Simon van der Stel. Vinets renommé härifrån låter inte dröja på sig och det fuktiga klimatet nere vid Kapstaden visar sig vara perfekt för söta viner. Och alla ska såklart dricka det i Europa; franska hovet, tsaren, Preussen och även Napoleon tröstdrack kopiösa mängder av vinet när han var förvisad till St Helena.
Och såhär fortsätter det under 1700- och 1800-talet, tills vinlusen även når Sydafrika och allt bara blir elände. Med vinrankornas död så försvinner också vinet. Visserligen fortsätter man producera Vin de Constance efter att en lösning mot phylloxera introducerats, men jämfört med tidigare så är mängderna minimala och inte av kommersiellt värde. Boerkrigen, två världskrig och sedermera förändrade preferenser bland världens konsumenter gör att vinstilen aldrig riktigt återfår sitt renommé utan istället frodas mytiska berättelser kring det legendariska vinet från Groot Constantia i vinlitteraturen, samtidigt som det från och till dyker upp gamla 1800-tals flaskor från källare runtom i Europa.
Under 1800-talets första hälft hade egendomen Groot Constantia delats upp i två och härifrån etablerades Klein Constantia 1823. Och just den senare är den som åter väcker liv i Vin de Constance när man efter noggranna studier kring vinets historia, druvsorter och produktionsstil släpper en 1986:a om än i minimal skala. Med 1987:an blir vinet däremot kommersiellt och Klein Constantia buteljerar även i den udda flaskformen som var vanlig under tiden när flaskor endast blåstes för hand och fick en liten puckel längst ner.
Idag har andra producenter i Constantia-dalen följt efter och startat produktion av det klassiska vinet även om det endast är Klein Constantia som kan uppvisa ett track record på 30 årgångar. Druvan de använder är den gröna muscat de Frontignan och det har dividerats kring om även den blå varianten av druvan ingick i det historiska vinet, något som exempelvis Groot Constantia använder sig av i sin nutida Vin de Constance. Precis som med Tokaj, men till skillnad mot de uppspritade vinerna som glänste för två-trehundra år sedan, så bygger Vin de Constance på naturlig sötma. Däremot är tanken att det inte ska vara botrytisangripet.
Vinet från Klein Constantia lagras idag i en mix av ekfat från Frankrike och Ungern (minns att ungersk ek hade större renommé innan världskrigens tid och att även fransmännen föredrog den) samt akacia. Tiden på ek är oftast tre år och vinet ligger på sin jästfällning. Såväl sötma som syra varierar beroende på årgång men snittet ligger runt 170 gram socker per liter. Sedan 2012 är det nya ägare vid Klein Constantia och redan nu så är kvalitetslyftet remarkabelt.
Nu lanseras 2015 den 22 november och det är ett vin som lär försvinna snabbt så boka in Vin Constance i vinkalendern!
2015 Vin de Constance (artikel 98013, 500 ml, 549 kr, 120 flaskor lanseras)
Doften är magnifik med imponerande djup, parfymerade inslag från muscatdruvan och en delikat kryddighet från eken. Redan nu komplext och svårt förförande. Och smaken då, det som får det här vinet att sjunga extra, är såklart dess syraryggrad som skänker knivskarp precision och perfektion till sötman och eken. Stort idag, stort i flera decennier. Ett vin som ritar om kartan över världens främsta söta viner! 97/100 (provat vid två tillfällen)