Har det nu inte varit bergen som fått agera vinodlingar så har man på varmare platser utnyttjat vinden för att få rotation på luften i vingården. Som på Santorini där tusenåriga tekniker härskar och vinrankorna flätas som en korg, kouloura-metoden, för att skydda klasarna från den kraftigaste vinden, den mest dräpande solen och kompensera för den närmast obefintliga nederbörden. Ändå är Santorini märkligt nog ofta svala i sitt anslag, något som kanske kan förklaras av den symbios som vuxit fram mellan assyrtiko och Santorini. Druvan är en av de äldsta vinifera vi känner till och samspelet mellan assyrtiko och vulkanön är onekligen fascinerande.
Grekland är likt Italien och Portugal ett unikum av inhemska druvor och det nämns uppåt 300 olika sorter. En siffra som sannolikt är på väg att modifieras något då det i flera fall är tal om olika namn på samma druva. Likväl, detta är en hel del med tanke på att många vinländer inte har en enda inhemsk sort. Många sorter har sannolikt också räddats i samband med moderniseringen av landets vinindustri, när man upptäckt deras inneboende potential.
Livets Goda älskar Grekland och dess mångfald. Vi noterar också med stor glädje det enorma kvalitetslyft som den grekiska vinnäringen upplevt det senaste decenniet, att man vågar fortsätta med sina unika druvor och att allt fler av vinerna nu dyker upp i Sverige. Nedan finner du fem strålande greker som vi tycker du ska hänga med i sommar, alla med alldeles egen stil och i vissa fall innehållandes druvor du sannolikt aldrig ens hört talas om.
2015 Paleokerisio, Glinavos, Zitsa (lätt mousserande, orange vin)
Paleokerisio som fritt översätts till gammeldags, görs på mestadels debina plus ett stänk av den blåa vlahiko. Den senare tillför syra då den växer på hög höjd. Vinet jäser i ekfat, med skalkontakt, och får stanna i eken ett par veckor. En andra jäsning sker i slutna ståltankar. Inget svavel tillsatt. Det här liknar nog inte mycket du provat. En ljust bärnstensskimrande dryck i glaset med snäll mousse. Doften är stor och bjuder på allt från bokna äpplen, apelsinskal, torkade aprikoser, hösthonung, kryddor till ett stänk vanilj. I gommen en snäll bornyr, tydlig sötma, bittermandel, orientaliska kryddor, bio-äpplen och en ganska tät smak med försiktiga tanniner. Trots sötman förvånansvärt uppfriskande. Ett synnerligen udda vin, som en korsning mellan Pét-Nat och ett dessertvin, men likväl oerhört intressant att prova. Lär överraska många och en sak är säker; få har testat något liknande. Prova Paleokerisio för att få fart på samtalen, till kryddiga charkuterier eller jordgubbarna. 126 kr för en halvlitersflaska som dessutom förslutits med kronkapsyl.
2017 Moscofilero, Domaine Skouras, Peloponnesos (vitt torrt, aromatiskt)
Redo? Tänk muscat blanc a petits grains eleganta och delikata blommighet. Addera lite tyngre aromatik från viognier ovan på det och så en vindpust av rieslingdruvans elektriska syra och du har….just det, moscofilero. Funkade det?
Druvan som har sitt högsäte i grekiska Peloponnesos når sina främsta höjder i regionen Mantinia och det är onekligen en högklassig sort när den tuktas rätt. Och Domaine Skouras är en av de främsta på just detta. Här möts vi av en ljust närmast vattenklar gul färg. Doften är ungdomligt aromatisk och inbjudande med återhållsamma, svala toner av vita blommor, färska örter, omogen persika, ett stänk lime och stenkross. I gommen ett livligt och fräsande ungdomligt vin men ändå harmoniskt och med såväl struktur och täthet. Syran är snyggt markerad och har lite av det elektriska precis som riesling och den svala gula frukten bjuder på viss tropik samtidigt som det smyger sig in en nästan pepprigt kryddig ton. Klingande rent. 2017 kostar 159 kronor och passar dig som älskar torr riesling men inte skyr en blomma eller två. 159 kronor för 75 cl elektrisk syra.
2016 Estate Argyros Aidani, Santorini (vitt torrt, fruktigt)
I litterära sammanhang, i allt från romaner till serier men även i filmens värld, så är sidekicken oftast gestaltad som kusinen från landet. En bifigur som spelar andrafiol till huvudpersonen och som ofta framställs som dennes motsats. Lite smådum, mindre vis. Inte sällan är sidekicken även en färgstark figur.I druvornas värld så är aidani en Sideshow-Bob. Den får stå i skymundan och används i mindre mägder för att backa upp Santorinis stolthet och tillika Greklands främsta gröna, assyrtiko. Ses ytterst sällan på egen hand vilket är synd för denna druva kan bjuda på rondör, diskret tropik och skön blommighet. Argyros gör ett försök och lyckas riktigt bra. Här är det en ungdomlig doft med inslag av torkade blommor, papaya, persika, havsbris, stendamm och örtbukett. I munnen ändrar vinet karaktär. Det blir mer stram stenfrukt, tänk gröna äppelskal, och ett stänk mogen citrus. Ett skönt salviadrag letar sig fram i avslutet och får uppbackning av en gnutta honung. Tät smak, ungdomlig syra och en kvardröjande smak. Ingen långliggare men kommer vara grym i sommar, särskilt till din grillade tonfisk med lite chilisting eller minibläckfiskar. 199 kronor för en flaska.
2016 Kotsifali, Lyrarakis, Kreta (örtigt rött, medelfylligt)
Förutom att vara en synnerligen betydelsefull vinregion för Grekland, Kreta står för en femtedel av landets produktion, så är ön samtidigt en guldgruva för unika druvsorter. Få har exempelvis hört talas om dafni, kotsifali, mandilari, plyto, thrapsathiri eller vidiano. Eller provat för den delen. Men det är Kreta i ett nötskal, även om man inte heller räds att plantera en internationell druva eller två också. Några producenter sticker ut ur mängden och särskilt en, Lyrarakis, har gått i bräschen för bevarandet och nyplanterandet av lokala sorter.
Kotsifali-druvan är Kretas barbera och det ska läsas som den perfekta partnern till tomatbaserade rätter. Störtskön till köttbiten med grillad tomat, grym till din Bolognese. Lyrarakis odlar sin kotsifali på ca 500 meters höjd och det accentuerar örtigheten i vinet samtidigt som syran är skönt bärkärv. Tanninerna är följsamma och det finns även en kryddighet och tobaksnyans i smaken. Drickes med fördel i stora klunkar och lätt kyld. Personlig charmör i lättsam stil. 113 kronor för en flaska.
2016 Xi-Ro, Makedonien, Domaine Ligas (saftigt, blommigt rött)
Xinomavro är druvan som ytterst sällan bjuder på något bombardemang av fruktiga eller bäriga toner utan istället är det örter, tomat, kryddhylla, lagerblad, tobak och allmän jordighet som pockar på din uppmärksamhet. Vissa har svårt att ta till sig det, andra älskar det. Ibland läser du om druvan som en slags grekisk nebbiolo för att druvan har markerade tanniner och syra men ska ärligheten fram så är det här ganska unikt. Och i händerna på kompetenta producenter så är det en av landets mest spännande sorter.
Ligas är en så kallad minimal intervention-producent som arbetar försiktigt i såväl vingård som källare. Xi-Ro gör en lycklig med sin lättdruckna men inte oävna saftiga stil som närmast för tankarna mot en varmare årgång i Beaujolais och någon av hantverksproducenterna där. Bara färgen är sådär vackert rubinröd och transparent, och bouqueten är generös från start. Lite funky först, hästsadel och ladugård men snabb luftning lockar fram violblommiga drag, solmogna tomater, lagerblad, olivspad och humus. I bakgrunden en försiktig körsbärsnyans. Smaken är juicy och vild, på ett charmerande vis. Men här finns också rätt stöddiga tanniner, bra tranbärskärv syra och örtiga toner samt humus. Ett stänk tobak och lakritsrot likaså. Xi-Ro kostar 235 kronor och du plockar fram den lätt kyld och dekanterad till din ‘pork chop BBQ night’.
Respektive vins rubrik är en direktlänk till Systembolaget och samtliga viner ligger i beställningssortimentet eller tillfälligt sortiment.
Passa på att (åter)upptäcka Grekland i sommar. Sannolikheten finns att du inte släpper taget igen.