Hem Vinvärlden Alberto Orte – återuppväckare av gamla anrika spanska druvsorter & vinstilar

Alberto Orte – återuppväckare av gamla anrika spanska druvsorter & vinstilar

av Livets Goda

Vijiriega blanca. Få har bockat av druvan från provat-listan och det är fullt förståeligt med tanke på hur lite det de facto finns av den. Men det fanns en tid när fallet var omvänt, innan phylloxeran härjade i Spanien under 1800-talets andra hälft. Inte bara vijiriega blanca tog stryk, många var sorterna som rök i omplanteringseran, när lösningen på vinlusdilemmat var funnet. Vissa så pass att de mer eller mindre försvann från druvkartan.

150 år tillbaka i tid. Jerezregionen var då en oas för flertalet olika druvsorter, runt 20 blå och 50 gröna. Idag är det en snudd på monokultur med palomino även om mindre mängder moscatel och pedro ximénez också odlas. Palomino som är den härskande har i sig självt en relativt låg syra och inte blir den högre av att man ofta skördar senare. Väldigt låga halter av äppelsyra innebär även det att syraförnimmelsen i exempelvis en fino sherry är betydligt lägre. Varför du ändå upplever en fino som uppfriskande och med läcker stringens kan snarare tillskrivas det faktum att den är knastertorr. Och då den magra och kalkrika albarizzajorden som bidrar till att förstärka stramhet.

Alberto Orte – från juridik till vin

Alberto Orte hör onekligen till det moderna Spaniens mest spännande och än mer intelligenta vinmakare. Bördig från Madrid och med en juridikutbildning vid universitetet så var vin egentligen inte det som han hade i åtanke att syssla med men ett projekt som han startade med sin vän och kollega Patrick Mata i slutet av 90-talet ledde till skapandet av ett annat; Olé Imports. En lyckad försäljning av vin i USA av Patrick fick vännerna till att ge sig in i importörsbranschen med fokus mot det stora landet i väst dit också Patrick Mata flyttade för att sondera terrängen. Alberto stannade i Spanien och hoppade på en ny utbildning vid universitetet för att senare utexamineras som önolog.

Vännernas projekt växte med tiden och från att endast representera tre viner så var det några år senare över hundra i portföljen. De var och är än idag extremt noggranna med vad de väljer ut och för många har Olé Imports blivit något av en garant om man vill utforska Spaniens mångfald och bort från det mer extraherade.

Alberto hade tidigt ett intresse för druvor som försvunnit ur druvfloran. Inte just för att de skuffats undan för ibland finns det en rätt logisk anledning varför vissa druvor helt enkelt inte får utrymmet – de är inte bra nog. Men Alberto visste att det fanns en rikedom som gick förlorad med phylloxerans framfart på 1800-talet och att nyplanteringarna i efterdyningarna allt som oftast medförde att flertalet fick stryka med, de som kanske ansågs lite mer besvärliga. Jerez var onekligen ett av dessa som såg druvbuketten reduceras radikalt. Alberto flyttade till hamnstaden Cadiz i Andalusien med sin familj och startade upp Compañia de Vinos del Atlántico. Han började forska i de gamla sorterna innan vinlusen och till sin hjälp tog han bland annat ett ikoniskt verk inom spansk vinlitteratur; Simón de Rojas Clemente y Rubios verk från 1807 om druvsorter och dess egenskaper i Jerez: Ensayo sobre las Variedades de la Vid Común que vegetán en Andalucia.

Här upptäckte Alberto att vijriega blanca fanns i regionen innan phylloxerans. Och att druvan hade en förmåga att bibehålla sin distinkta syra även i det varma andalusiska klimatet. Problemet var att den var mer eller mindre raderad från kartan – om det inte varit för en viss ögrupp som fortfarande odlade vijiriega blanca – Kanarieöarna. Många av druvorna som finns på de populära semesteröarna hittade dit just från södra Spanien och hamnstaden Cadiz för de många fartyg som gav sig av västerut gjorde alltid sina depåstopp vid någon av Kanarieöarna. Och tog med sig rankor bland mycket annat. Bland annat vijiriega blanca men även den desto mer välkända listan blanco som i Andalusien känns igen under namnet palomino – den idag härskande druvan i Jerez.

Nyplanteringar av gamla sorter

Så Alberto Orte började leta efter druvsorter som en gång var en del av vardagen i Jerez och började återplantera dem i de vinmarker han förvärvat. Idag har han sex olika blå sorter och femton gröna. Till det kan tilläggas mer än 200 kloner av palomino. Vijiriega blanca fann han på två ställen; vid bergen i Granada samt hos Jonatan Garcia Lima i Valle del Orotava på Tenerife, en producent du för övrigt läser om i denna utgåva av magasinet. För övriga druvor som en gång fanns i regionen så vände sig Alberto till södra Portugal, Galicien, Cordoba men vissa fann han även några enstaka exemplar av i Jerez. Som tintilla de Rota, en druva som genetiskt är identisk med graciano. Alberto lyckades identifiera några få kvarvarande rankor och har idag planterat druvsorten i en enskild parcell vid namn Pago Balbaína. Det kustnära läget den växer i och dess fysiologiska egenskaper gör att Alberto Orte rankar den högst av alla blå för att förmedla regionens typicitet. Tintilla de Rota har en lång växtsäsong och dess extrema förmåga att söka sig lång ner i den kalk- och sandrika jorden medför att rankan kan utnyttja den nederbörd som faller i mer rikliga mängder under vintern i regionen. För kalk- och sandjorden har en förmåga att bevara vattnet djupt och det drar graciano med sina små bär nytta av under värmeperioden.

Åter till vijiriega blanca. 2013 så planterade Alberto Orte druvan i den kustnära vingården Pago Añina. Historiskt sett så var vingårdens druvor ämnade åt fino och manzanilla och det var tack vare lägets något lägre potentiella alkohol och den fräschör druvorna fick på grund av närheten till havet. Blott 20 meter över havsytan och i vit kalkrik albarizzajord utblandad med lera så trivs druvan utmärkt och Alberto bevisar med sin första tappning med blott några år gamla rankor två saker; att unga rankor visst kan prestera om du aktivt sköter om dem samt att en nygammal druva gör regionen än mer spännande för 2016 Atlántida Blanco är ett lysande vin med attribut som breddar den framtida potentialen i Jerez. Och ja, det finns en distinkt syra i vinet som du normalt inte associerar med regionen.

Tillsammans med Patrick Mata så har Alberto Orte nu drivit Compañia de Vinos del Atlántico i snart 17 år och man producerar vin från 18 olika appellationer i Spanien. Oftast arrenderar man mark eller samarbetar med druvodlare i respektive region och syftet är att de viner som produceras ska ge en ärlig bild av sitt ursprung och druva, något som inte minst de viner från Yecla och Valdeorras som Alberto har med till Livets Goda-redaktionen demonstrerar med tydlighet. Mycket handlar om att identifiera vingårdar med högklassiga rankor, helst gamla sådana, och lägen med optimala förutsättningar. Och nästa steg nu har blivit att producera Sherry.

Bodegas Poniente

Förra året lanserades tre viner från den nya sherryproducenten Bodegas Poniente och Alberto Orte har namngett sitt nya projekt efter den västanvind som är så viktig under sensommaren i regionen, poniente. En fino, en amontillado och en oloroso var först ut och produktionen är av naturliga skäl begränsad. Men värda att jaga för det är lysande viner i respektive segment som omgående går in och ger de etablerade namnen en kamp om toppositionerna.

Alberto Orte köpte upp äldre soleras som han valt ut och sedan blandades dessa med viner från tre parceller ur hans Pago Añina-vingård: El Aljibe, San Cristobal och San José. Finon exempelvis, snittar på drygt åtta års ålder och sätter en ny nivå vad gäller energi, fräschör och även synsätt på vinstilen. Alberto Orte är utan tvivel ett namn som kommer omtalas allt mer i Sherrysammanhang framöver och säkerligen lär hans approach till de olika vinstilarna i regionen inspirera andra. För de är verkligen i tiden och har alla förutsättningar att locka över även de som är skeptiska till förstärkta viner.

 

Ett urval viner från Alberto Orte

Under sitt besök på Livets Goda hade Alberto med sig viner från olika delar av Spanien och inte minst en världspremiär i form av en fyrtioårig amontillado som hand hade buteljerat dagen innan. Vinerna från Compañia de Vinos del Atlántico och Bodegas Poniente är knappast volymviner vilket gör att den svenska importören i första hand slussar ut vinerna till restaurang. Men privatimport erbjuds och det pris som anges efter respektive vin är det som importören satt för tjänsten. Reservation för slutförsäljning då volymerna ofta är små.

Vitt

2016 Atlántida Blanco (369 kronor, privatimport)

Alltså, det här är snudd på sinnesvidgande och med tanke på att rankorna blott är några år gamla så kan man inte låta bli att imponeras över hur mycket maritimt uttryck Alberto får med i vinet. Renheten är vinets signum från första sniffen och apelsinblommigheten tillsammans med de tydliga salta havsvindarna och örtinslagen skänker en dansant lätthet samtidigt som det finns mycket att hämta bland intrycken. Det jodstänkta är också initialt det som bär smaken men får snabbt backup av gul frukt, alerta citrusdrag och en saftigt stram känsla. Ett vin som sätter nivån för framtida bordsviner i regionen och visar vägen med stor personlighet och 100 procent vijiriega blanca som lagrats ett år på sin jästfällning och i använda större fat. (92/100)

Rött

2014 Atlántida Vino de la tierra de Cádiz (369 kronor, privatimport) Med sin druvrena tintilla från ett enskilt vingårdsläge visar Alberto Orte att det fanns en tid när Cádiz även var en betydande plats för röda viner. Den ekologiskt odlade tintillan växer i albarizzajord och skänker ett vin som får oss att tänka Bierzo korsat med topp-Beaujolais. Faktum är att det är otrampad mark för oss och många andra, att lära känna rött av sådan klass från ett område som fått en helt annan stämpel på sig så man får tills vidare leva med jämförelserna med andra viner. Här finns en floral ton som backas upp av ett terökigt inslag, maritima havsvindar, svarta körsbär men även lite mer rödskimrande bärinslag. Örtaromatisk och med den delikata sältan i gommen initialt, innan saft och kraft förenas i en ytterst drickvänlig profil med nedslipade tanniner, elegant struktur och ett rent, tätt och apelsinaktigt, syrapiggt avslut. Fräschören är enastående. (93/100)

2014 Vara y Pulgar, Cádiz (269 kr, privatimport) Precis som Atlántida så är Vara y Pulgar en druvren tintilla, förr benämnd tintilla de Rota efter staden med samma namn i Andalusien. Det här vinet lyckas Alberto få viss volym på, drygt tusen lådor, och det skiljer sig från hans andra tintilla genom att inleda första året på stora cement- och ekliggare innan åtta månader på fransk ek. Återigen ett vin som lyckas fånga stramheten och greppet i ett annars riktigt varmt klimat. Mycket är såklart relaterat till intelligent skötsel av vingården men även klokt källararbete. Samspelet mellan återhållsam mörk bärfrukt, hav, diskret ek och violpastillig blommighet är inbjudande och känslan är den av ett vin som andas i glaset. Samma intryck poppar upp när vinet landat i gommen, det av ett oerhört lättförståeligt men ändå djupt vin med energi i frukten som gör en glad in i själen. Smeksamma tanniner, renhet och ett lätt rökigt avslut knyter samman den långa finalen. (92/100)

              

2014 Escalada do Sil, Valdeorras (399 kr, privatimport) I en del av Spanien där den gröna godello numer är kung så fanns det en tid när de röda vinerna från Valdeorras hade ett gott renommé. Beläget i nordvästra delen av landet, precis ovanför Portugal, så delar man även delvis druvmaterial med grannlandet. Här har Alberto Orte låtit merenzao, mencia och garnacha tintorera mötas och lagringen har skett 15 månader i 500-litersfat. Merenzao hittar du även i grannlandet under namnet bastardo och i Frankrike är den känd som trousseau. Garnacha tintorera är teinturierdruvan, det vill säga såväl skal som kött är färgat och har kanske främst gjort sig en karriär i Alentejo under namnet alicante bouschet. Escalada do Sil, uppkallat efter floden Sil som flyter fram nedanför, uppvisar ett svalt anslag som bjuder på allt från pepprighet till viol och örtig stjälkighet. Det finns en hint av malört men den lyckas hålla sig sådär perfekt diskret för att blott skänka djup. Viss kärvhet i gommen men frukten har fin mognad, tanninerna distinkta och det lite stjälkiga får sällskap av blommighet i ett långt, skogsbärigt och kryddigt avslut. Fenomenalt bra. (93/100)

2013 Elo, Yecla (389 kr, privatimport) Alicante associeras knappast med röda viner där fräschör och lätthet är centrala igenkänningstecken, trots att det var precis vad som producerades i regionen förr. Och det är lätt att förstå för det värmen uppmuntrade till lätta viner som passade i sammanhanget. Men den extraktions- och plocka så sent som möjligt-våg som fick med sig stora delar av Spanien har Alicante i ett järngrepp än idag och det som Alberto försökt sig på känns således oerhört inspirerande. Från Yecla och en vingård som närmar sig 800 meters höjd skördar han sin monastrell, regionens signatur och känd under mourvèdre i Frankrike. Han är nästan en månad före den allmänna skörden i Yecla för att bibehålla fräschören och når ändå 13 procent; talande minst sagt. Här är det hela klasar som gäller och långsam press och lagringen sker i använda fat av 500-liters storlek ett år. Därefter får vinet vila på cement innan buteljering och ytterligare flasklagring. Resultatet är ett vin som har en läckert blommig doftprofil med transparent och rödskimrande bärfrukt samt ett och annat björnbär. Diskret kryddighet från eken som gifter sig snyggt med den saftiga känslan. Likaså smakmässigt så är Elo, det gamla namnet på staden Murcia, ett vin som närmast svävar fram i gommen och bjuder på överraskande nedslipade tanniner för druvan, juicy bärfrukt och en precis syra som gör vinet synnerligen älskvärt. Kryddigt, lätt animaliskt avslut med lakritstobak i finishen. (92/100)

Jerez

Fino El Aljibe, Bodegas Poniente (429 kr, privatimport) Du har köpt billigare fino, den saken är säker, men du lär inte ha provat många som håller en nivå som denna och som de facto har en syra som får det hela att sjunga lite extra. Förra årets lansering av Ponientes viner var ett naturligt steg att gå för Cádizbon Alberto och det känns nästan som att tankarna hos honom gått i riktningen ”Jag får bara en chans att bevisa vad jag kan”. Om så är fallet så tog han tillfället för denna fina som snittar på åtta år lyckas förmedla en känsla av stort vin där mognaden börjar kika fram, djupet och komplexiteten är där samt jästigheten är ursnyggt nedtonad till fördel för gula frukter, färska mandlar och ett stänk tobak. Livlig smak med enorm intensitet, torr stramhet, noterbar syra för en fino och bokna äppeltoner, mandel och fuktig tobak som fortsätter länge i efterspelet. Någon satte ner foten… (94/100)

Amontillado El Aljibe, Bodegas Poniente (899 kr, privatimport) Då var vi där, gåshudsögonblicket. När viner av denna klass når oss så stannar tiden för en liten stund och man vill bara fånga det där ögonblicket, samla inspiration, motivation och längtan inför nästa stund som kan bjuda på något liknande. Det är nämligen viner som detta som får oss att göra vad vi gör. Albertos amontillado gör världsdebut på Livets Goda-redaktionen då vinet buteljerats dagen innan och den i snitt fyrtioåriga, galet komplexa drycken är ett minne som etsar sig fast hos oss. Det nötigt intensiva som samsas med fuktig tobak, maritima inslag, renheten i den ännu närvarande fruktigheten som har inslag av såväl torkat som färskt, örtbuketten och ja, helheten av doftintrycket…gåshud. Explosionen är lika intensiv och samtidigt balanserad i gommen och det finns ett djup som gör att du finner nya intryck vid varje sipp. Evighetslångt, torrt, distinkt och precist. Mer världsklassamontillado till folket! (96/100)

Alberto Orte importeras till Sverige av TerroirVin

 

image_pdfLadda ner artikeln som PDFimage_printSkriv ut artikeln

RELATERAD LÄSNING