I min roll som gammal stöt som provar omkring 6000 viner per år, och där en stor majoritet är välgjord, fräsch, fruktig, intressant, medelfyllig, typisk, modern, karaktärsfull och allmänt bra, så är det befriande när man fortfarande får en enorm kick över hur bra vissa saker är!
Jag är i skrivande stund i Bordeaux och provar årgång 2016 en bouteille, då jag aldrig varit någon större anhängare av att bedöma ofärdiga viner en primeur.
Efter en lång dag då både Margaux, Lafite och Mouton avklarats står jag på Latour och inleder med – herre min skapare hur kan ett tredjevin vara så bra? 2016 Pauillac uppvisar en harmonisk och komplex doft med mängder av bläckig mörk frukt, allt är så slipat och integrerat, stor längd, elegans, finess och koncentration, ett oerhört stiligt vin. Då jag kommer till 2016 Les Forts de Latour så fortsätter min förundran över hur bra kan det bli! Lätt i paritet med ett Grand Vin av högsta rang, precis som ovan med mer av allt, Latours signum är just kombinationen av kraft, koncentration och fräschör som få av världens viner kan komma i närheten av. Då kaskaderna av den rena mörka svartvinbärfrukten, den enormt ihärdiga smaken, de fuktiga tobaksbladen, den grusiga mineraliteten och alla andra magnifika lager av hänförande smaker lägger sig blir jag rädd!
Ja, det är ungefär som att mista mödomen eller prova Romanée-Conti för första gången! Man står inför en upplevelse som är både skrämmande och upphetsande på en och samma gång. 2016 Grand Vin de Château Latour – jag blir mållös! Vet ej om jag någonsin provat ett större vin i dess ungdom, i alla avseenden perfekt!