“Domaine Leflaive har länge räknats till de stora namnen bland Bourgognes idag omkring 3 500 domäner. Firman grundades 1920 i Puligny-Montrachet av Joseph Leflaive, som initialt sålde vinerna till framför allt sina vänner. I takt med att han köpte mer mark, utökades produktionen och därmed började han också sälja viner till restauranger och vinhandlare runt om i Frankrike. Efter att Joseph gick bort 1953 drevs egendomen vidare av hans fyra barn. Sonen Vincent Leflaive tog snart över och skulle driva och utveckla firman fram till 1990, då hans dotter Anne-Claude klev in i företaget och tog över rollen som driftsansvarig tillsammans med sin farbror Olivier Leflaive. Olivier blev kvar på Domaine Leflaive fram till 1994 då han valde att etablera sin egen firma, Olivier Leflaive, därefter blev Anne-Claude ensam kvar att driva domänen. Det gjorde hon med all heder. Hon visade sig vara en strikt perfektionist och skulle inom några år ha lyft firmans kvalitet och rykte och redan innan millenniumskiftet rankades Domaine Leflaive som en av de bästa firmorna för vita viner i Bourgogne. En av förklaringarna till det var att hon ersatte den tidigare vinmakaren med den begåvade Pierre Morey, en annan att Anne-Claude fokuserade alltmer på odlingen i sig och hur vingårdarna sköttes. Anne-Claude föddes i Paris 1956, hon tog sin examen inom oenologi i Dijon 1979 och arbetade först som lärare vid sidan om vinet innan hon 1990 tog sig an sin fars domän. Egendomens vingårdsareal uppgår idag till 23.58 hektar, fördelat över flera små ägor i många vingårdslägen i framför allt Puligny-Montrachet. Av det är 11.48 hektar klassificerat som premier cru med och med en 4.79 hektar stor äga i Le Clavoillon är det domänens enskilt viktigaste vingård och oftast det vin som är det lättaste att få tag på. Andra premier crus är Les Pucelles, Les Folatières och La Combettes. Sedan 1991 äger man också en 0.04 hektar liten lott i grand cru Montrachet, som med en produktion på bara ett fat om året är firmans i särklass mest dyrbara och svårfunna vin. På andrahandsmarknaden kan man få betala någonstans mellan 25 000 och 40 000 kronor för en flaska. “”När jag köpte den lilla lotten, en ouvrée som vi kallar ytmåttet 0.04 hektar för, tyckte jag att priset var enormt, vi betalade ungefär två miljoner francs”, berättade Anne-Claude för Livets Goda för ett par år sedan, men hon lade snabbt och med glimten i ögat till att man numera talar om priser på en bra bit över en miljon euro för samma areal. “”Jag skulle gärna köpa lite mer i Le Montrachet, men det är ytterst svårt med tanke på priser och skatteregler”, förklarade hon vid ett annat besök. Mer ägor i Montrachet blev det inte. Däremot kunde hon stoltsera med ägor i tre andra grand crus, Bâtard-Montrachet, Bienvenues-Bâtard-Montrachet och Chevalier-Montrachet. En av de starka drivkrafterna för Anne-Claude var att styra om vinodlingen till biodynamisk. ”Redan innan har visste vad biodynamik var, sa mig mina instinkter att vad vi än gör i våra liv, så måste vi göra det med respekt för naturen och miljön”, berättade hon med entusiasm. ”När jag under tidigt 1980-tal började arbeta i firman, var min morbror Jo emot mina idéer, men min far sa åt honom att inte vara löjlig”, förklarade och att menade det var under de följande tio åren som hon blev alltmer övertygad om att förändringen mot naturlig odling var oundviklig. År 1989 mötte hon vingårdskonsulten Claude Bourguignon, som var specialist inom ekologisk odling och även författare till en bästsäljande bok i ämnet, och då föll alla funderingar på plats. Hennes far var verkligen stödjande och uppmuntrade henne att ta kontakt med Aubert de Villaine på Domaine de la Romanée-Conti, vars vingårdskonsult var François Bouchet, och fram tills François avled i december 2005 hade de två ett mycket gott samarbete. Domaine Leflaive hade fram till 1997 konverterat hela vingårdsarealen till biodynamisk. “”Efter att vi hade börjat odla biodynamiskt blev vi 1989 av med de virussjukdomar vi hade i främst Bienvenues-Bâtard-Montrachet”, förklarade hon och berättade utan omsvep att tidigare hade den självklara lösningen på virusproblemet antingen varit att bespruta ännu hårdare, eller att helt enkelt rycka upp stockarna och plantera om! “”När jag på allvar började arbetade i firman i slutet av 1980-talet, saknade våra viner den koncentration jag anser att de borde och kunde ha haft”, förklarar hon när vi provade igenom en hel årgång av hennes portfölj. Det var faktiskt just bristen på intensitet som fick Anne-Claude att förändra odlingen sedan hon fick fullt ansvar och det första steget var att sluta använda konstgödsel och bekämpningsmedel, först i vingården Clavoillon och senare i alla andra vingårdslotter. Dessutom började man arbeta mycket mer med jorden, bland annat genom att plöja och luckra upp den, ett arbete som sker manuellt och tar både tid och kraft. Man började också att beskära hårdare för att reducera skördeuttagen. År 2004 köpte Anne-Claude också en vingård i Mâcon med ambitionen att göra så bra vin som möjligt från denna mindre ansedda sydligaste vinregion i Bourgogne. “”Mâcon har tyvärr inte så fint rykte som det borde ha, trots att de finns mycket fin terroir även där, men tillsammans med andra skickliga producenter hoppas vi kunna ändra på det”, berättade hon vid ett besöken en höst för sju år sedan. Anne-Claude Leflaive var också tillsammans med Pierre-Henri Gagey från Maison Louis Jadot och Michel Boss, make till Véronique Drouhin på Domaine Joseph Drouhin, en av grundarna till Terroirs et Vins de Bourgogne, en förening som idag har 120 medlemmar. Anne-Claude Jacques-Leflaive blev 59 år.”
981