Tidigare hette det att portvinsindustrin ”generellt deklarerat” en årgång men sedan möjligheten, i och med EG-inträdet för landet, att kunna buteljera enskilda Quinta-viner, bäst översatt till domänviner, öppnades upp tillsammans med det slopade kravet på en lodge i hamnstaden Vila Nova de Gaia, så började begreppet ruckas i sin grund. Små producenter kunde själv bestämma när och hur ofta de ville producera Vintage Port, något som gav mening om det blott rörde sig om mindre volymer årligen. De två största husen höll dock fast vid begreppet, Taylor Fladgate och Symington Family Estates, och även om det inte är ett lagstadgat begrepp så har det där med att generellt deklarera en årgång blivit starkt kopplat till de två jättarna i branschen, de som står för en stor del av världens portförsäljning.
Bägge får nämligen all medial uppmärksamhet, de har marknadskapitalet och det har inneburit för de små att de kunnat haka på och surfa på vågen. Men nu tycker man ju som bekant inte alltid lika och det blev ganska tydligt med valet mellan 2015 och 2016 där en hel del hus valde den förra medan de stora gick på 2016. Och det är egentligen bara att kika på uppmärksamheten som 2016 fått jämfört med 2015 för att inse styrkan i marknadskrafterna och hur man drar till sig omgivningens uppmärksamhet.
Det sagt, även de två stora husen kringgår det historiskt viktiga förhållningssättet som sade max tre Vintage Port-årgångar på decennium. Detta genom att buteljera Quinta-viner där exempelvis Symington mer eller mindre årligen släpper sin Quinta do Vesuvio och Taylor’s lanserar sin Quinta do Vargellas. Samtidigt går det inte heller att komma ifrån att portvinerna idag har välsignats med många bra årgångar per decennium och till syvende och sist är det kanske nog bättre att låta konsumenten avgöra om man vill köpa eller inte. För kvantiteten är ändå sällan stor och vinerna, ja de har nog aldrig varit bättre.
Men, nu är faktiskt 2016 en fantastisk årgång och precis som i många andra klassiska vinregioner i Europa så är det mycket som tyder på att årgången är större än den föregående 2015. Åtminstone om man värdesätter struktur, högklassig syra och svalare frukt. Fast det gäller däremot endast om man gjort jobbet i vingården och haft is i magen.
2016 i Douro startade regnigt och redan där under våren så reducerade detta den potentiella skörden. Men sommaren blev som så ofta varm i regionen, torr dessutom, och den närmast halverade fruktsättningen innebar mindre kamp om näringen vilket såg ut att ge druvor med mycket koncentration. Runt sista veckan i augusti kom nederbörden, bromsade in den fenoliska mognaden rejält och druvklasarna utsattes för viss stress. De producenter som skördade för tidigt kom således att få ojämnhet i mognaden och en del stressrelaterade drag såsom stjälkighet. De med tålamod, och kanske även resurserna, lät tiden ha sin gång vilket innebar en fin september med ytterligare ett regn en bit in i månaden. Detta gav dock druvorna den sista näringskicken för att nå optimal mognad så länge det inte kom mer nederbörd, vilket det inte gjorde förrän i oktober. Istället blev det fina varma höstdagar men svala nätter, det ultimata för druvors slutrusch och bibehållande av en syrafräschör.
Än mer blev 2016 av betydelse för det moderna anläggandet av vingårdar i Douro som efter EG-inträdet 1986 allt mer började plantera druvrena lägen och inte följde den gamla traditionen med så kallade field blends där uppåt 30 druvsorter, kunde samväxa. Anledningen till att detta frångicks var enkel, olika vinifera mognar vid varierande tillfällen och särskilt år när det kan finnas stress för rankorna med i bilden så blir skörden allt mer ett sammelsurium av mognadsgrader då allt skördas samtidigt. Med ett år som 2016 där mer aktivitet krävs av odlaren så blev de enskilda druvlägena optimala och än mer när dessa nu uppnått en perfekt ålder. En vinranka är nämligen optimal ur alla synsätt vid 30+ i och med att den har ett djupare rotsystem samtidigt som den ändå är produktiv för vinbonden. De som däremot skördade sina gamla lägen med field blends för tidigt hade inte samma förutsättningar för ett stort vin och då var kanske 2015 att föredra.
Livets Goda har provat ett antal 2016, på plats i Douro tidigare i år men även löpandes under hösten när flera nu successivt nått marknaden. Och det blir allt mer tydligt för oss, i och med att vi provat ung Vintage Port regelbundet ner till mitten av 1990-talet, att vinerna blir mer och mer attraktiva redan i ett ungt skede och det är inte lika barskt längre med mer ruffiga tanniner och grövre struktur som behöver decennier för att slipas ner.
Mycket av detta kan tillskrivas ett ökat kunnande och aktivt vingårdsarbete och kanske ett mindre antal verksamma druvor i vinerna där touriga nacional och touriga franca har stor betydelse men också tinta roriz står för en allt viktigare roll. Dessutom har valet att frångå vingården med en myriad av olika druvor gjort att vissa mer obskyra sorter upplever lite av en renässans och nyplanteras. Inte minst en sådan som den färgstinna sousão. Vintage Port har onekligen trätt in i en ny era och det är vansinnigt kul att som konsument vara en del av den.
6 Vintage Port i årgång 2016 tillgängliga på Systembolaget
2016 Fonseca Vintage Port (artikel 90463, 879 kr) Alltid svårbedömd i unga år då Fonseca står för en kraftfull stil som ofta upplevs knuten, grusvägsdammig och oerhört tanninrik i sin ungdom. 2016 är inget undantag men känner man sin Fonseca så vet man också att det tar sig, riktigt bra dessutom och med åren så har du ofta en av de mest storslagna Vintage Port från just denna producent. Här är det mörkt som natten och med en täthet i doften som får oss att associera till stenkross, grusväg, viol, mörka plommon och svarta vinbär. I gommen ett svalt anslag med intensitet, kraft, tanninstruktur som heter duga men också en syra som står för ryggraden. Mör bärfrukt, tobak, plommonskal och ett stänk choklad. Det här blir grymt ska ni se, om man har sådär 25 år på sig att vänta. Minst. 95/100 LGP
2016 Graham’s Vintage Port (artikel 90282, 999 kr) Smått underbar i sin otroligt täta och intensiva bouquet som fullständigt omfamnar en med sitt djup och toner av slån, kirsch, färska dadlar, stendamm, tobak och lakritsrot. Och i smaken, sådan finess och älskvärdhet trots dess intensitet, ungdom och rika frukt. Här blir Graham’s alltid lite sötare stil tydlig men som så ofta med denna högklassiga producent så är det fräschör till max och säkerligen kommer en stor del av detta från de mogna tanninerna som står för motstånd och så då den uppfriskande syran som är fenomenal. Ett stort vin med långt liv framför sig. Graham’s Vintage Port är en blend från fyra quintas där den som står för nästan hälften av frukten också är den mest kända, Quinta dos Malvedos. 96/100 LGP
2016 Kopke Vintage Port (artikel 90271, 399 kr) Lättare stil av Vintage Port men läcker och ganska elegant. Mineraler, färska röda bär, lakrits, violblommor och ett stänk ek. I gommen en fin bärfrukt, följsamma tanniner, svalt uttryck och medium intensitet. Inga torkade frukter vilket är positivt. Provad vid två tillfällen, har växt sedan första titten i våras. Finns även på magnumflaska. 91/100 LGP
2016 Manoel D. Poças Junior Vinhos Vintage Port (artikel 90220, 499 kr) Poças har hamnat lite i skymundan när det kommer till Vintage Port, något som säkerligen kan tillskrivas deras skicklighet vad avser tawny. Men hur bra de än är på särskilt årgångstawny så ska de inte underskattas får sin Vintage. 2016 är ett bevis på detta och det är en fröjd att se vinet nu lanseras i Sverige. Här bjuds det sval mörk bärfrukt, örtighet, ett stänk viol på toppen och en närmast stenrökig svalhet som knyter samman komponenterna. I gommen sköna kontraster mellan den generösa frukten som samtidigt är stram och sval i sitt anslag, täta tanniner påminner om vinets ungdom och syran ger fräschör. Intensivt, strukturerat och bara urläckert. Poças utmärker sig med känsla för friskhet och syra i vinerna och det är uppenbart att man lägger stor vikt vid skördetillfället. Den här vill man följa. 94/100 LGP
2016 Quinta do Portal Vintage Port (artikel 90367, 529 kr) Härligt att se denna göra entré på Systembolaget för Portal är onekligen en intressant producent med sina fyra quintas i Pinhãodalen, den mest kända och sannolikt mest ansedda i portvinsregionen Douro. Stilen är relativt traditionell även om det investerats tungt i anläggningen. Och det märks i vinet som har en mörk tät färg, stort djup i doften med massiv mörk dov plommon- och slånfrukt, stendammiga toner, rökighet, kryddor och ett läckert violdrag. Tätheten och intensiteten går igen i smaken med kompakta tanniner som är insvepta i en rik och söt frukt och det känns som ett bygge med stor framtid. Syran ger ryggrad och någonstans vill vi dra en parallell med Fonseca-stilen. Ett kraftpaket med ena foten i traditionen och den andra i nutiden. Lång lagringskapacitet. 94/100 LGP
2016 Taylor’s Vintage Port (artikel 90587, 964 kr) Det är lätt att fullständigt kapitulera inför Taylor’s storslagna 2016 och man förstår varför huset valde att stå över 2015 och enbart lansera Quinta-viner (Vargellas är däremot ett måste, artikel 90240, 399 kr). Detta är Taylor’s första Vintage Port sedan den strålande 2011 men frågan är om inte denna har än mer potential i sig. Doften inleder försiktigt men bakom lurar osande stenar, grusväg, mörk frukt, främst svarta vinbär, körsbär och plommon, men också ett terökigt drag, viol och fuktig tobak. Vi följer den under ett par dagar och tätheten växer fram och känslan av att det här blir grande, ja den växer också. I gommen får vi ett vin med enorm struktur och en intensitet som verkligen känns. Men balans är ledordet och Taylor’s mer vinösa stil slår igenom här, med markerade tanniner och ett mindre sött anslag. Avslutet är evighetslångt och tanken slår en, tänk om man hade fått prova denna bredvid en ung 1994:a från huset. Har du barn fött 2016 så är detta perfekt att öppna när de får sin 40-årskris. Finns även på halvflaska om du vill provköra. 97/100 LGP