Pierre-Marie & Olivier Clape, far och son.
Har du någon gång blivit starstruck? Om man ska översätta det engelska uttrycket rakt av så har jag personligen blivit slagen av en kändis. Eller kanske demolerad är ett bättre uttryck. Fast, om jag ska vara helt ärlig så var det ju Helmut Kohls livvakter som stod för manglingen i samband med invigningen av återförenandet av Tyskland i Deutscher Bundestag – när den store förbundskanslern gjorde sin entré i byggnaden. Ett minne för livet förresten, trots livvakterna, att ha varit inbjuden att delta i denna historiska begivenhet.
Då är det kanske bättre att minnas de personligheter man stött på i vinvärlden, vinmakare utan livvakter, och som betytt eller betyder något alldeles särskilt för säg en specifik region eller druva. Och är man syrahtorsk så finns det sannolikt få personer som klår ett möte med familjen Clape, något som jag fick tillfälle till för några år sedan när jag träffade Pierre-Marie och Olivier Clape. Far och son. Två personer som producerar något av det absolut främsta i min lilla värld och när det kommer till syrah, två oerhört ödmjuka människor som lever för sitt gebiet och som förädlat det som Pierre-Maries far Auguste Clape startade för 61 år sedan när han för första gången buteljerade sin Cornas. Så jo, även om de två herrarna knappast söker rampljuset eller är kändisar för en större publik så var jag nog allt lite starstruck. Det blir så, när man träffar människor man hyser den största respekt för.
Cornas är ytmässigt sett ingen stor appellation och består blott av lite mer än drygt 100 hektar vinodlingar; bra mindre än grannen Saint-Joseph. Vinerna från Cornas har länge haft ett rykte om sig som robusta doningar som må sakna elegansen hos exempelvis en Côte-Rôtie, men det är en sanning med rejäl modifikation idag. Det är ytterst sällan viner med adderad mascara, stylade viner, men elegansen kommer från det mineraliska uttryck som den granitrika jordmånen bjuder på samt de terrasserade odlingarna som gömmer sig från kyligare vindar. Dessutom har man petite syrah, en gammal klon av syrah som är betydligt mindre och mer aromatisk än den mer vanligt förekommande varianten som planterats i större utsträckning runtom i världen. Och nej, petite syrah har inget med den i Kalifornien förekommande petite sirah att göra.
Clape’s viner är resultatet av tre generationers know-how och vilja att ständigt lära mer, bli bättre. Produktionen är inte stor, deras Cornas når upp till drygt 1,000-1,200 lådor en normal säsong och toppvinet kompletteras med Renaissance som är en Cornas på yngre stockar samt en Côtes-du-Rhône, ett bordsvin vid namn Vin des Amis. Och så produceras det även ett vitt vin på marsanne-druvan från appellationen Saint-Péray. Allt håller kvaliteten hos Clape men det är firmans Cornas som blivit deras signum – och för många något av en måttstock för syrah.
Cornas från Clape handlar om att sträva efter druvor som nått maximal mognad. En riskabel business då det innebär att regnet alltid riskerar vänta runt husknuten. Appellationen når sällan högre alkoholhalter utan syrah får ofta kämpa för att ens kunna klocka in på dryga 12%. Kanske är det en av anledningarna till vinernas finess och rena druvuttryck? Vidare så avstjälkas det inte hos Clape, åtminstone inte druvor från de äldre stockarna, utan vinmakningsstilen är relativt oförändrad sedan Auguste’s dagar. Jäsningen sker i betongkar och skal samt stjälkar får ligga med upp till en vecka för att laka ur tanniner. Lagringen sker alltid på gamla fat, riktigt gamla, för man vill inte utsätta vinet för tanninerna i ny ek. Dessutom andas äldre fat mer och det är också något som Clape anser är vägen att vandra för att kunna ge sin Cornas bäst förutsättningar för att uttrycka växtläget.
I Sverige importeras Auguste Clape av Johan Lidby Vinhandel. Varje år när vinerna släpps så gäller det att plocka fram tv-spelsförmågan och vara snabb på avtryckaren för Cornas försvinner på några sekunder i Systembolagets webbsläpp. Oftast är det begränsad allokering, två flaskor per köpare, men glädjen över att ens få en brukar framkalla lycka nog hos den snabbe vinvännen. Det senaste släppet i december 2017 bestod bland annat av Cornas-vinet i årgång 2015 och den kostade 796 kronor.
Då de flesta har få flaskor av sin Cornas i lagret så passade vi på Livets Goda på att under 2017 prova tre unga årgångar av Clape’s Cornas, för att se hur de står sig i den ungdomliga fasen av sitt liv. För normalt sätt så är detta viner som har minst två decennier i sig, sannolikt mer. För den som inte äger någon Clape så finns det en del restauranger runtom i Sverige som har Auguste Clape i sina vinlistor. Vilka dessa är finner ni lättast genom en sökning på Star Wine List som länkar alla landets bättre vinrestauranger till en sajt.
Tre Cornas-årgångar från Clape: 2014, 2013 & 2011
2014 Cornas Jaha, den vanskliga årgången 2014 tänker de flesta. Visst var den tuff på alla sätt och vis men det korrelerar inte med någon självklarhet att bra viner inte producerades. Tvärtom, känn din producent är ledordet i dessa årgångar som kräver än mer arbete i vingården än i mer problemfria årgångar. Något som blir lättare om man redan från början hanterar sina marker exemplariskt plus äger parceller i de främsta lägena såsom Reynard, Sabarotte och Geynale. Samtliga vingårdslägen vinifieras för övrigt separat hos Clape.
Clape’s 2014 Cornas (provad november 2017) är en imponerande uppvisning i druvrenhet. Det har inte samma täthet som exempelvis 2013 även om denna inte heller hör till de mer kraftfulla. Men vikten av bra mark blir en betydande faktor i tuffa årgångar och Clape’s topplägen har alla en hel del granit i jordmånen, en bergart som har en extrem dräneringsförmåga. Vatten blir således inte stillastående i marken. I 2014 möts vi av en stenosande bouquet med svala men generösa mängder av färskmosade hallon, körsbär och björnbär. Här finns en delikat pepprighet som är lite mer påtaglig än annars men gifter sig snyggt med den lilla rökigheten och violtonen. Och jodå, det dyker även fram svarta oliver och en kvist lagerblad. I gommen en läskande struktur med fina, mogna tanniner, energisk syra och sval rödbärig frukt som är lite mindre mörk än i exempelvis 2013. Örtigheten är på plats, blommigheten likaså och järnigheten är där också, ni vet, den där känslan man får efter att ha bitit sig i tungan. 2014 är oerhört tilltalande just nu och hur älskvärd som helst men frågan är om den hänger med lika länge som 2013? Den som har flera flaskor lär få veta men få årgångar har haft samma fina drickvänliga harmoni som just denna. Likväl är det svårt att se denna inte skulle fixa 15 år.
Livets Goda-intrycket: 93 LGP
2013 Cornas (provad september 2017) I grund och botten var även detta en årgång som krävde sitt jobb i norra Rhône fast de främsta distrikten såsom Cornas och Côte-Rôtie upplevde en klassisk årgång, särskilt topplägena med granitrik mark. Clape’s Cornas är ett bevis på detta och det känns som ett vin med stor utvecklingskurva. Vinet är en blend från flera olika parceller och hur många beror på årgång. Normalt är det dock från alla sex som familjen äger.
2013 är ännu ungdomligt älskvärd i sin framtoning och det är alltid med hjärtat i halsgropen som man plockar en Cornas från Clape med fyra, fem, sex eller sju år på nacken. Rädslan för den där tunneln som alla pratar om, att vinet ska sluta sig under några års tid. Och visst har man provat några sådana där tanken slagit en om det är någon hemma överhuvudtaget. Men inte den här, 2013 bjuder verkligen på sig självt och det är ett vin med tätare och mörkare bärfrukt än 2014, mer järn och animaliska toner, svarta oliver och kryddighet. Även smaken steppar upp rejält och demonstrerar en knivskarp, hög syra som med en jäkla energi lotsar fruktigheten framåt. Allt är klingande rent, mineraliskt och långt. 20 år? Ingen som helst tvekan, det känns som en av 2010-talets stora för Clape.
Livets Goda-intrycket: 95 LGP
Renaissance. Clape’s Cornas från yngre stockar är också värd att söka upp.
2011 Cornas (provad mars 2017) Tuffingen i den här trilogin, kanske på grund av den där omtalade tunneln även om vinet ändå uppför sig belevat. Fast mer sannolikt är det karaktärsdrag för årgången i norra Rhône, ett år som gett viner med lite mer örtighet, stjälkighet och röd frukt. Clape’s version kräver ett antal timmar i karaffen för att börja visa upp sig från sida charmigare sida. Inledningsvis är det annars lätt att förstå det där med att Cornas ofta beskrevs som robusta förut. Men luft fixar allt och det bjuds på röda körsbär, vildhallon, färska örter, lakritsrot, stenkross och ett stänk tobak. Smaken börjar visa initiala mognadstoner även om det ännu är lång väg kvar. Frukten är rödbärigt syrlig, det finns en liten kärvhet här också och de örtiga dragen är mer närvarande. Likväl är det bra täthet här med tanniner som uppvisar mognad och en syra som är skärpt. I dagsläget är det mer mineraliteten som snackar och även om det är härligt efter luftning så ska man nog hålla fingrarna väck från 2011:an tre-fyra år till, innan frukten är inbjuden i matchen igen.
Livets Goda-intrycket: 94 LGP
N.B. En producent som inte har en hemsida 2018. Hur kaxigt är inte det säg?