2 351 meter över havet reser sig vulkanen och tillika Portugals högsta berg
För ett år sedan publicerade Livets Goda en artikel om vulkanön Pico i vårt sommarnummer (#116) – en av nio öar i Azorerna och beläget ca 1500 km från Portugal. Efter en minnesvärd resa till den blott 447 km2 lilla ön och möten med producenter som med stor succé återuppväckt Picos en gång välrenommerade vinnäring, så är det därför en fröjd att idag kunna finna några av dessa rariteter på Systembolaget.
Filipe blickar ut över en currais som blottlagts efter ett sekel täckt i tät växtlighet.
Det finns ett talesätt på Pico – De bästa vingårdarna är så nära havet att du kan höra krabborna sjunga.
Det kan tyckas som rent vansinne att plantera vinrankor så pass nära Atlantens omedgörliga vågor som ständigt piskar upp mot kusten och sprider saltvattnet mot rankorna, men det finns en anledning varför man är villig att ta den risken. Flera till och med även om den enskilt viktigaste beror på att odlarna vill säkra så pass mycket sol som bara möjligt är. Vindarna från havet för nämligen med sig kyla och man behöver inte bege sig särskilt långt in från kusten innan molnbildningarna blir ett faktum. Basalten nära havet är dessutom värmeabsorberande vilket bidrar till druvornas optimala mognad.
Hur det ens är möjligt att kultivera vinrankor på en så pass utmanande plats som Pico är bara det något som väcker frågor. Den yngsta ön i Azorernas är ungefär 300 000 år gammal. Däremot är flertalet av de lägen där vinrankor planterats bra mycket yngre, något som medför en del problem. I vinlitteratur påstås det ofta att vulkanisk mark är särdeles lämpad för vinodling tack vare den näringsrika jordmånen och det stora innehållet av olika mineraler och ämnen som är livsnödvändiga för rankan. Kalium, magnesium, järn, svavel exempelvis. Men det är en sanning med rejäl modifikation då åldern på den vulkaniska jordmånen är a och o.
Currais
När det kommer till unga Pico så är jordmånen fortfarande mer av stenkaraktär och har ännu inte vittrat sönder, något som är essentiellt för att rötterna ska kunna ta upp näringsämnena från basalten via vattnet. Istället dräneras vingårdarna på nolltid då det inte finns jordmån att tala om som håller vattnet och därmed gör mineralerna lösliga. Frågan som då uppstår; hur är det ens möjligt för rankorna att överleva i en sådan miljö? Och hur har odlarna kunnat plantera rankor i mer eller mindre kompakt basalt?
Hemligheten ligger bland annat i en teknik där man utnyttjat naturliga sprickor i lavastenen som görs större med hjälp av att hamra ner järnpålar och expandera. Sprickan har sedan fyllts med jord och förr i tiden tog man sand från grannön Faial och fyllde upp. Att leta sprickor har medfört att det aldrig finns ett givet antal rankor i varje currais. I och med att vatten snabbt rinner rakt igenom så söker sig rotsystemet nedåt i jakt på näring. Och under de yngre lavaflödena längst ut vid kusten finns mindre sprickor, eller rättare sagt så har lavan lagt sig som skivor ovanpå varandra och det har uppstått små utrymmen däremellan. Och det är nu det börjar bli intressant för längs vulkanen sluttningar så växer en speciell sorts mossa som samlar dagg. Mossan kan hantera oerhörda mängder i förhållandetill sin vikt och vad som sker är att daggen till sist rinner ner i marken, beger sig nerför sluttningarna och på väg ut i havet så sipprar det genom de små utrymmena som finns några meter ner, under den synliga kompakta basalten. Mängden är tillräcklig för att vinrankan ska fånga upp det och samtidigt få den nödvändiga mängden mineraler som följt med.
Paulo & Filipe
På Pico så har Azores Wine Company med delägarna António Maçanita, Filipe Rocha och Paulo Machado kickat igång något unikt. Med unika druvor såsom artinto dos Açores, terrantez do Pico och verdelho. har man väckt liv i en länge slumrande ö där vin visserligen producerats men utan att dessa marknadsförts något nämnvärt – eller haft samma nerv som de viner vi nu ser dyka upp.
Allt startade med verdelho på Pico och detta är originalet, druvan som långt senare fann vägen till Madeira. Den har dock inget släktskap med fastlandets namne och inte heller gouveio eller verdejo är verdelho; en missuppfattning som tyvärr blivit alltför vanlig. Det intressanta med verdelho är att den aldrig funnits på fastlandet i Portugal utan har anlänt dit från Azorerna eller Madeira. Ursprunget har istället pekat norrut, mot Loire och det faktum att de första bosättarna på ögruppen var från Flandern och norra Frankrike styrker detta. Idag vet man att de två andra sorter som gjort Pico speciellt – arinto dos Açores och terrantez do Pico – bägge har en gemensam förfader; verdelho. Mycket pekar mot att verdelho är en korsning mellan chenin blanc och en portugisisk druvsort som inte längre existerar. De hör alla tre till en gammal druvfamilj, manseng, där även alvarinho ingår. Fast det är viktigt att påpeka att arinto på fastlandet inte har något släktskap med arinto dos Açores utan det är en helt annan druvfamilj. Likaså har terrantez do Pico inget släktskap med terrantez från Madeira.
447 km2 vulkanö
António Maçanita, en av Portugals mest spännande vinmakare, startade projektet 2010 – på huvudön São Miguel där han blev tillfrågad om han ville vinifiera de 100 rankor av terrantez do Pico som Susana Mestre från jordbruksdepartementet hade planterat. En då snudd på utdöd druva. Vinet man producerade första året fick rejält med uppmärksamhet och de få flaskorna sålde slut i ett nafs. Samarbetet mellan de två fortsatte och Susana Mestre planterade även mer av druvan. Idag är vingården på São Miguel mer än två hektar stor.
Det här var startskottet för António Maçanita som länge letat efter en möjlighet att göra vin på Azorerna. Det ena gav det andra och plötsligt dök det upp möjligheter att köpa druvor från några odlare på Pico. Vinet på druvan terrantez do Pico kompletterades nu med de två andra som länge associerats med ögruppen; arinto dos Açores och verdelho. Samtliga viner var oerhört skickligt vinifierade för att låta ursprung och druva tala och fick genast uppseendeväckande höga poäng i internationell press. António började söka möjligheter att etablera sig på Pico och kontakter togs med odlare på ön. Paulo Machado, en av Picos skickligaste odlare och producenter, nappade och de två etablerade ett samarbete. Dessutom ägde Paulo fem hektar i bättre lägen samt hade etablerat sitt eget vineri Insula dos Açores. In i bilden kom även Filipe Rocha som under flera år som VD drivit hotell- och restaurangskolan på São Miguel. Idag är man i färd med att bygga ett nytt vineri på ön då man vuxit ur Paulos lilla anläggning.
I Sverige så är det Handpicked Wines som börjat att importera Azores Wine Company. De har initialt valt att arbeta med terrantez do Pico och två olika arinto dos Açores. Nedan följer Livets Godas intryck av dessa där samtliga tre återfinns i beställningssortimentet (klicka på respektive vin för att komma till Systembolaget). Såväl 2015 som 2016 är fina årgångar men där den senare var av liten kvantitet på grund av att sältan från havsstormar brände sönder blomningen. Det som klarade livhanken är däremot av strålande kvalitet.
2015 Terrantez do Pico (993 flaskor producerade, 12,5 %, 425 kr, 93 LGP) Ljusgul med grön färgnyans. Stor, mineraldriven bouquet med modellera, omogna tropiska toner, jod, mynta och fänkål. Tät, närmast elektrisk syra med stenfruktiga drag, örtbukett, modellera och ett långt rent avslut med citrustoner. Lär utvecklas under många år.
2016 Arinto dos Acores (2 200 flaskor producerade, 12,5 %, 249 kr, 92 LGP) Ljust gul färg. Härlig inbjudande doft med sommaräng, stenfrukter, persika och fänkålsfrön. En lätt ton av hav. Smaken är tät med fräsande frisk syra, närmast elektrisk, toner av lime, omogen ananas, rök och sälta. Väldigt lovande.
2016 Arinto dos Acores sur Lie (2 400 flaskor producerade, 13 %, 329 kr, 93 LGP) Ljus, blekgul färg. Stor doft med toner av kryddfärskost, persika, örter, hav och stenfrukt. Vore det inte för den marina känslan så hade associationen gått mot bättre grüner veltliner. Stram smak, läskande syra med kryddigt långt saftigt avslut. Renhet i sitt esse. Precis som namnet indikerar så har vinet lagrats på sin jästfällning.
Få viner är mer kostsamma att producera än de från Pico. Ingen maskin kan arbeta i currais utan allt görs för hand. Dessutom är det inte tal om lättillgängliga marker och skördeuttaget är oftast mycket lågt – dels på grund av den lilla näringen men också för att salta vindar gör sitt för att reducera den potentiella skörden.
Dags att prova något utanför din komfortzon?
P.S. Azorerna och Pico debuterade i Systembolagets tillfälliga sortiment i augusti. Är du snabb kan du fortfarande greppa en flaska! Klicka >>>HÄR.