Hem Vinvärlden Bond 2006

Bond 2006

av Livets Goda

Att vinerna får poäng i paritet med eller högre än de för den mer hyllade 2005, beror på att de har en lite mer yppigare och mer nyanserad parfym som förför – trots vinernas ungdom. Med andra ord, 2006 är en verkligt fin årgång för Bond! När nollsexorna provades för drygt två år sedan var de täta och sammansatta, men absolut magnifika sett till deras intensivt fruktiga och lavendelblommiga parfym. Unga var de såklart, tydligt tanninstrukturerade och en aning knutna, men absolut bedårande. Den känslan infinner sig fortfarande och även om de just på grund av sin ungdom inte upplevdes lika tillgängliga och komplexa som 2005 och 2004 års viner, är 2006 en årgång med stor potential och stor komplexitet. Det vin som upplevs mest tillgängligt nu är 2006 Melbury (95 LGP), rikt mörkbärigt med nyanser av valnöt och med en liten blommighet och med luft lyfts vinets doft en aning samtidigt som den tydliga tanninstrukturen långsamt rundas av. Därmed upplevs frukten blomma ut och ge vinet en ökad kropp, men avslutet är torr och elegant med en fin syra och en liten nyans av choklad från faten. Det här är fortfarande ett ungt vin som bör lagras i två tre år till, men med en god luftning är det rätt läckert med en härlig eftersmak. Som vanligt noterar man en fin rödfruktig nyans i 2006 St Eden (96-98 LGP), ett vin som inte har utvecklats särskilt mycket de senaste två åren. Då fann jag det vara ganska knutet och markerat strävt, dock med väldigt fina tanniner, än idag är det tight och återhållet med en fortfarande noterbar kafferostad men diskret nyans från ekfaten. Mitt i den tydliga strukturen bor en läckert silkigt texturerad kropp med en ljuvlig vildhallonsötma som diskant till den mörkare bärfrukten. Om vinet snarare är charmerande fruktigt på gränsen förföriskt idag, kommer det med ytterligare ungefär fem till sju års flaskmognad att utvecklas till att bli väldigt komplext, stilmässigt påminner vinet faktiskt om en ung 2001, ett vin jag höll som årgångens allra finaste från Bond när den provades vid motsvarande ålder. Ett liv i lyckosam utveckling under minst 15 år till känns rimligt. I nuläget röstade provningspanelen fram vinet som det bästa och godaste av Bondvinerna årgång 2006. Vecina kan vara ett ganska stöddigt vin, men det har alltid en stor personlighet som berör. Det gäller dock att ha tålamod, något charmtroll som ungt är det aldrig. Som väntat är färgen tät med purpurton i den unga 2006 Vecina (97 LGP), tanninerna är myckna och fortfarande i dominant position, men det finns en underbart fruktig och till och med elegant blåblommig nyans i vinet som tillsammans med en liten kryddighet skänker det komplexitet. Även om tanninerna är markerade, fylls munhålan av en imponerande djup och mörk frukt, idag precis som när vinet allra först provades innan lansering på egendomen för många år sedan. Det som är så lovande är att vinet alltid har haft en stor parfym, att faten är väl integrerade även om de fortfarande ger en liten rostad och nästan kaffeliknande nyans i doften (som gör det en aning bordeauxlikt, om än i rikare fruktig stil), och att frukten är både ren och intensiv nog att klara av en lång resa in i framtiden. I nuläget rekommenderas åtminstone två års vidare lagring. Trots den rika frukten förnimmer man en slags stenkrossrökighet i 2006 Pluribus (96 LGP), men det är den djupa och mörkblå bärfrukten som styr doftintrycket. Det mineraliska uttrycket finns kvar från noteringen för två år sedan, men det känns som att frukten har börjat tränga fram mer. Dessutom bjuder vinet på en riktigt läcker kryddighet med nyanser av lakritsrot och violpastill. Smakmässigt är vinet drygt medelfylligt, fortfarande i ett tydligt grepp av den större tanninstruktur än i de tidigare nämnda vinerna, men kvaliteten på tanninerna kan man sannerligen inte klaga på. Mycket, men snyggt, därtill med en alldeles underbar frukt-, blom- och kryddarom. Tre fyra år till i lagringskällaren känns som ett klokt råd, sedan börjar den mer komplexa sidan av vinet träda fram. Med 2006 fick familjen Bond en ny medlem, en 3.65 hektar stor vingård på 130-180 meters höjd i Conn Valley som löper österut från den centrala delen av Napa Valley, inte långt från den egendom som Joseph Phelps Vineyards räknar som sitt hem. Vingården är synnerligen intressant, den planterades 1998 och stockarna var därmed åtta år gamla när vinet från den var fullgott nog att bära namnet Bond. Jorden består av vit vulkanisk aska, men ytan täcks av rullstenar precis som i Châteauneuf-du-Pape och för att tämja de markerade tanninerna i de tjockskaliga och pigmentrika druvorna låter man jäsa musten uteslutande i helt nya 225 liter stora franska ekfat. Vinet, 2006 Quella (96-97 LGP), är det mest intensiva, rika och parfymerade i kvintetten, det har en superfin arom av mörka bär, lavendel, violpastill, lakritsrot och ett uns nya vaniljsöta ekfat och till och med en vindil av mynta. Visst kan man charmas av allt det myckna, men det är definitivt ett vin som behöver mer tid, minst två till tre år, risken är annars att det kommer att upplevas bombastiskt och lite väl monolitiskt. Märkligt nog, med tanke på den massiva tanninväggen, känns vinet oväntat drickmoget redan nu, i alla fall om det ges en ordentligt luftning (minst två timmar i karaff) och serveras till mat som med inslag av sälta och fett eller krämig textur. Det här är förtvivlat gott, men en liten portion av tålamod kan vara önskvärd. Det är trots allt ett oförlöst vin vi har att göra med. Årgångarna 2004 och 2005 har nyligen presenterats i separata artiklar här. Fotnot: Vinerna från Bond kostar omkring 2 500 kronor styck och kommer till Sverige i mycket begränsad mängd. I Kalifornien säljs de så gott som enbart på vineriets mejllista och är därför svåra att få tag på. På andrahandsmarknaden får man ofta räkna med priser kring 350-450 dollar per flaska i USA. Bond importeras av Divine, www.divine.se

image_pdfLadda ner artikeln som PDFimage_printSkriv ut artikeln

RELATERAD LÄSNING