Hem Vinvärlden Bond levererar utmärkt 2011

Bond levererar utmärkt 2011

av Livets Goda

Vart man än vänder sig i Kalifornien låter det likadant. En sen och sval vår och försommar komplicerade både blomningen och fruktsättningen och med en svalare sommar jämfört med vad som kan sägas vara normalt drog mognaden ut på tiden. Beroende på vingårdens läge och vilken filosofi odlare och vinmakare har avseende vinets koncentration och balans skulle skörden av bordeaux- och rhônedruvor plockas hem först under november eller till och med de första dagarna av december. För vingårds- och vinmakarteamet hos Bond skiljde sig inte säsongen nämnvärt från ovanstående berättelse. De svåra förutsättningarna vid blomning medförde en minskad skördevolym, men tack vare att man nästan uteslutande arbetar med bergsvingårdar med magra och väldränerade jordar drabbades man inte alls särskilt hårt av den ymniga nederbörden. Vinerna från Bond, producerade första gången 1999 (då gjorde man två olika viner) har alltid byggt på finess, balans och känsla av ursprung, det är också hela grundidén med att odla och producera de fem vinerna som numera uteslutande görs av cabernet sauvignon från olika delar av Napa Valley. Om vinerna från 2009 byggde på en mer solmogen och på så sätt typisk kalifornisk känsla, var vinerna från 2010 en fantastisk kombination mellan det yppiga och det mer klassiska eleganta. Känslan av vinerna från 2011 landar mot ytterligare ett steg av klassisk finess och det finns faktiskt till och med mer bordeauxliknande drag i vissa viner än någonsin. Sammanfattningsvis har Bond gjort utomordentligt fina viner 2011. Varje årgång presenteras vinerna i en ordning som speglar deras djup och tanninstruktur. Den här årgången inleds provningen som vanligt med 2011 Melbury (ca 4 000 kr / 95 LGP), som kommer från en vingård på 105-160 meters höjd med sydvästlig exponering mot Lake Hennessy i den östra delen av Napa Valley. Tack vare den mer sedimentära jorden får vinet oftast en mjukare textur, som även om den känns igen i det här vinet har hamnat lite i bakgrunden av en mer kännbar men fortfarande elegant tanninstruktur och en nästan stenig mineralitet. Frukten är förvisso inte tät och koncentrerad, men den är mörk och silkig och i tillägg till den noteras också lite blyerts och en svalt vegetal ton. Vinet är drickbart redan nu, i så fall efter minst en timmas dekantering, men det kommer att utvecklas mot större komplexitet under de kommande tre till fem åren. Värt att notera är att Melbury är det vin av de numera fem som rent kvalitetsmässigt har vuxit mest sedan det introducerades. Numera är det inte alls ovanligt att Melbury röstas fram som de bästa och finaste i kvintetten när vinerna provas blint och så var det aldrig tidigare. Strukturen av tanniner och mineral upplevs oväntat lenare i 2011 Quella (ca 4 000 kr / 96 LGP) mot vad den brukar vara, för även om årgången inte har gett vinet en större och på så sätt mer balanserande kropp, är frukten intensiv med tydliga toner av mörka vinbär och blåbär. Sånär som på en diskret nyans av mörk bitter choklad noterar man knappt någon ek i doften eller smaken och då ska man veta att man faktiskt enbart använder sig av nya ekfat. ”Till en början tillämpade vi tekniken att jäsa en del av musten i de mest tanninrika vinerna direkt i de små ekfaten, den tekniken har vi sedan några åt utökat till att gälla alla våra viner, men fortfarande bara en del av vinet i varje cuvée”, säger Corey och förklarar att jäsningen direkt i ekfaten bidrar till att dels runda av tanninerna, dels integrera eken på ett mycket bättre sätt vinet. Den här vingården täcker 3.65 hektar, den ligger på en sydvästlig sluttning på 130-180 meters höjd i Conn Valley, inte långt från Joseph Phelps och bara två kilometer från vingården för Melbury. Jorden är mager och vulkanisk, vilket förklarar den vanligen så tydliga tanninstrukturen, men det man ser på ytan påminner snarare om vingårdarna i Châteauneuf-du-Pape tack vare de stora rullstenarna. Årgångens mest nyanserade och storstilade vin är 2011 St Eden (ca 4 000 kr / 97-98 LGP) som har en påfallande bordeauxlik och komplex doft och en motsvarande klassisk struktur. Läget mitt i dalgången i Oakville kan ses gå stick i stäv med att Bill Harlan och hans team har sökt efter unika ursprung från sluttningar och berg för de viner som ska kvala in till Bond. Emellertid ligger vingården på en liten kulle, 44-57 meter över havsnivån, men om det spelar in på vinets alltid så storstilade kvalitet är svårt att uttala sig om. Däremot är jorden unik och bidrar med övertygelse till stil och karaktär. Den rödaktiga järnoxidhaltiga vulkaniska jorden är faktiskt densamma som exempelvis Ovid, Continuum och Dalla Valle har uppe på sluttningen och berget ovanför dalbotten, och som Tench Vineyard och Screaming Eagle har ett par stenkast bort från den vingård som ger vinet St Eden. Ett gemensamt drag hos dessa viner är en förunderligt läcker rödaromatiskt fruktig parfym, som tillsammans med nyanser av mörkare bär, jordighet och mandel skapar en mångfacetterad personlighet. Det här vinet är trots sina tanniner och en rätt livlig mineralitet också de silkigaste av seriens fem, men i den här svala årgången är det något mer återhållet och stramt än det brukar vara. Tre till fem års vidare lagring är att föredra och precis som för de andra vinerna har det ett framtida liv om minst 20-25 år framför sig. På grund av omplanteringar till följd av sjukdomen nekrosis är 2011 Vecina (ca 4 000 kr / 96 LGP) den sista på många år med full produktion, från 2012 och några år framåt räknar man med en halverad produktion. Vecina har hängt med sedan 1999, det kommer från en del av vingården Vine Hill Ranch som ligger intill Blankiet Estate på sluttningen bakom Dominus Estate där jorden består av både vulkaniska bergarter som alluviala jordar. Av de fem är det här vinet ett av de mest strukturerade och det som behöver allra mest luft för att blomma ut och visa upp sig. Jämfört med de andra vinerna är det här vinet ovanligt tillknäppt, men med en halvtimmas luftning börjar den mörka och delikat violpastillkryddiga doften att öppna upp sig. Även det här vinet får en något bordeauxlik karaktär med luftningen, om än med en mer typisk kalifornisk fruktighet. Från ekfaten noterar man egentligen bara en diskret nyans av vanilj, hantverket i vinkällaren är så pass raffinerat att vinet inte ens i lite svalare och lättare årgångar som 2011 låter fat och vinmakning ta över uttrycket av druva och ursprung. Ge vinet minst fem års lagring till och se till att lufta det väl innan servering. Från flera lotter om totalt 2.85 hektar med olika läge och exponering på 300 till 400 meters höjd uppe i Spring Mountain District kommer vinet 2011 Pluribus (ca 4 000 kr / 97 LP) som tillsammans med vinet St Eden är det mest nyanserade och bordeauxliknande. Vinet har den tätaste och mörkaste bärfrukten (blåbär, björnbär och mörka vinbär), här noterar man också en fint blåblommig nyans samt toner av krossad sten. Den svalare och något vegetala årgångstypiska tonen noterar man också och vill man göra en jämförelse med Bordeaux ter den sig också rätt naturlig med det här vinet, som liksom de andra vinerna från 2011 har en god fräschör. I Kalifornien brukar svala årgångar som 2011 sällan hyllas och många vinproducenter har inte bara klagat på svårigheterna under året utan också valt att inte ens producera sina finaste viner det här året. ”Visst var det en sval och fuktig årgång, det var till och med särskilt svalt och fuktigt vid fel tillfällen som under blomning och skörd, och vi hade problem med botrytis som vi tack och lov snabbt kunder åtgärda genom sortering, men överlag är vi väldigt nöjda med vinerna och känner att de blev långt bättre än väntat och även mer transparenta och därmed också lite tydligare i sina egna uttryck”, säger Corey Empting för att summera årgången. Vinerna säljs i Sverige genom Divine, www.divine.se

image_pdfLadda ner artikeln som PDFimage_printSkriv ut artikeln

RELATERAD LÄSNING