Då de flesta förståsigpåare verkar vara överens om storheten i 2000 och 2005 så tycks 2003 klyva de flesta och jag är benägen att hålla med – 2003 var inte en homogen årgång. Många av vinerna från denna extrema årgång är obalanserade och går emot det syltiga, kokta, överextraherade och sträva. Fast å andra sidan – om vi ser till de stora vinerna från norra Médoc och Saint-Emilion så kan vi nog inte annat än att abdikera. Jag hade äran att jämföra de flesta av toppvinerna i en stor blindprovning som gick av stapeln i september 2006 då vinerna var buteljerade och släppta på marknaden. Nu i somras så hade jag återigen tillfälle att jämföra de flesta av dessa viner vid två olika provningstillfällen där vinerna provades blint. Nu har jag jämfört mina ursprungliga noteringar med de från i somras för att se vad som skett. Först och främst så har de flesta viner enligt mig utvecklats till det bättre och många av dem är mycket drickvänliga i nuläget även om de bästa exemplen fortfarande behöver många år för att komma till sin fulla rätt. De flesta cabernetdominerade viner från vänstra stranden har helt klart vunnit på lagring vilket är fullt normalt. Vissa av de yppigare merlotbaserade vinerna från högra stranden har tappat lite av fluffet och charmen vilket också är fullt normalt. Således är det intressant att jämföra dem idag igen då de kanske har närmat sig någon slags typiskhet. Om vi ska generalisera så är det lätt att säga att norra Médoc, Pauillac och Saint-Estèphe briljerar, Margaux, Saint-Julien och Pessac-Léognan producerade självklart en uppsjö av goda viner men inte med samma klass och struktur som de ovan nämnda. Graves och södra delarna av Médoc var en blandad kompott med stora inslag av just… kompott. På högra stranden så kan vi bara konstatera Saint-Emilion ja, Pomerol nej! Generellt så fick de grusiga och torra vingårdarna det riktigt besvärligt medan de lerigare jordarna i Saint-Emilion och Côtes de Castillon inte drabbades av någon större stress. Detta visades ännu tydligare idag då viner som Valandraud, La Fleur Cardinale, La Mondotte, Balthus och Girolate vilka kommer från relativt leriga kalkstensjordar, definitivt har utvecklats till det bättre. Det finns fortfarande 2003:or på marknaden och många av dessa betingar lägre priser än både 2005, 2006, 2007 och 2008. De stora har självklart spurtat iväg fast vi kan fortfarande finna utmärkta La Fleur Cardinale, Rollan de By, Sociando-Mallet, Angelus och Pontet-Canet till vettiga priser. Dessutom är de ju fruktansvärt goda att dricka idag. 
Nedan finner ni Andreas Larssons noteringar från 2006 respektive 2010. 
Château Cos d´Estournel – Saint-Estèphe (2006) Underbart tät doft med ren koncentrerad frukt, parfymerad och komplex, tryffel, cassis, tobak och mineral, smaken är massiv och djup med underbar frukt, enorma dock avrundade tanniner och en raffinerad och nästan skrattretande lång eftersmak. 97 LGP (2010) Enligt de flest förståsigpåare så var 2003 en perfekt årgång i Saint-Estèphe och jag kan nog inte annat än att hålla med. 2003 är den bästa unga Cos d´Estournel jag provat och vinet är idag aningen mjukare och mer nyanserat än beskrivningen ovan med krämig, rökig och mörk frukt, lite mer sötma och bredd på smaken, men lika perfekt i alla avseenden. Dricker förvånansvärt bra, men vinet kommer självklart inte att uppvisa sin fulla potential förrän om 10-15 år skulle jag tro. 97 LGP Château Montrose – Saint-Estèphe (2006) Extremt ren och koncentrerad doft av svarta vinbär, örter, mineral och kubansk tobak, tät och koncentrerad smak, superstrukturerad med både fräschör och komplexitet, perfekt mogna tanniner och en föredömlig lång och komplex eftersmak. 97 (2010) Ja det är lätt att imponeras av Montrose 2003! All denna renhet, all koncentration, allt överflöd som trotsas av en perfekt balans. Ett legendariskt vin som kommer att utvecklas i 50 år eller mer. Jag önskar att jag köpt en låda men det är lätt att vara efterklok… I nuläget så beter sig vinet i princip som noteringen ovan säger men det har mjuknat en smula och är lite mer avrundat med en underbar munkänsla – en svårförklarig men hänförande struktur. 99 LGP Château Lafite-Rothschild – Pauillac (2006) Underbart expressiv doft av sten, mineral, svarta vinbär och tobak, smaken är enormt tät och finlemmad med massor av mogna tanniner och en uppfriskande mineralitet, tät koncentrerad och underbar frukt och en nästintill oändligt lång och komplex eftersmak, stort. 98 LGP (2010) Ytterligare ett vin som för mig är svårprovat i sin ungdom, men 2003:an bredde ut sig fett och precis som de flesta vinerna från norra Médoc så var det ett saligt överflöd av allt utan överdrifter med en fantastisk balans. I skrivande stund är vinet lite mindre massivt med ovan nämnda attribut i lagom proportioner, lite mjukare men ändå med en stor kropp, smakintensitet och strålande längd, kommer självklart att utvecklas med behag i upp till 50 år. 96 LGP Château Latour – Pauillac (2006) Utvecklad och rostad doft med inslag av rostat kaffe, kryddor, mineral, tobak och solmogna bär, smaken är koncentrerad med enorma tanniner som nästan döljer den goda mörka frukten, mineral, renhet och en enormt lång eftersmak. Något knuten med enorm koncentration och stor potential. 97 LGP (2010) Herre min skapare! Jag är kluven eller snarare sorgsen, från och med idag kommer det vara omöjligt för de flesta att köpa och njuta 1:a cruerna och jag har lovat mig själv att sluta prova dem och ödsla energi på dem… Däremot så kan jag bara säga att Latour 2003 är ett perfekt vin! Allt som nämns ovan är där! Lägg till ett uns nyans, lägg till en god dos komplexitet, lägg till en förnäm balans och en skrattretande längd och vi har en absolut perfektion i glaset… 100 LGP Château Mouton-Rothschild – Pauillac (2006) Något knuten doft med vilda och kryddiga aromer, tryffel, lakrits och rostat kaffe, smaken är tät med påtagliga tanniner, aningen mager frukt, och en lång eftersmak. 89 LGP (2010) Vid det första provningstillfället så noterade jag mager frukt och var aningen snål, visst har vinet blommat ut lite och bjuder på mer karaktäristiska drag men i förhållande till de andra 1:a cruerna så är det inte riktigt med i samma liga, enligt mig så är 2004:an ett mycket bättre vin. 92 LGP Château Pontet-Canet – Pauillac (2006) Enormt tät och lockande doft som nästan sjuder av liv, rena mörka frukter, sten, mineral och tobak, smaken är enormt djup och koncentrerad med en briljant friskhet, massiva och perfekt avrundade tanniner, mineral och renhet som tillsammans med den perfekta frukten mynnar ut i en oändlig eftersmak. 100 LGP (2010) Detta var också en intressant jämförelse, jag minns hur bra Pontet-Canet var då jag provade vinet för 4 år sedan, det var något med längden och renheten som stack ut från de andra och som gjorde att jag gav vinet 100 poäng. Nu är jag förvisso den första att erkänna att bortsett från att vinerna ändras så gör även vi provare det. Jag har följt detta vin och säkert hällt i mig ett 10-tal flaskor sedan 2006 och det är fortfarande ett grymt bra vin med alla bitar på plats men i förhållande till Montrose eller Latour så har det inte riktigt samma grepp och volym. Missförstå mig rätt nu, underbart och stort men en storlek mindre än vid första provningstillfället. 95 LGP Château Ducru-Beaucaillou – Saint-Julien (2006) Trevlig och klassisk doft med inslag av mörka bär, rostat kaffe och läder, tät och strukturerad smak med mogna tanniner, bra fräschör samt en lång eftersmak. 89 (2010) Jag lät långt ifrån överentusiastisk för 5 år sedan! Men för mig så är å andra sidan detta ett vin som alltid är väldigt välgjort, rent och snyggt men saknar aningen personlighet. Vinet uppvisar inte riktigt samma imponerande struktur som de bästa 03:orna men är trots allt ett välgjort, koncentrerat vin med både elegans, och koncentrerad mörk och bläckig frukt, mjuk, krämig och lång avslutning, fin drickbarhet, tydligt öppnare än vinerna från norra Médoc. 93 Château Léoville-Las-Cases – Saint-Julien (2006) Rostad doft med inslag av mörk frukt, kaffe och kryddor, ung och koncentrerad smak med massor av tannin och något återhållen frukt, frisk med en rik och lång eftersmak. 93 (2010) En annan sann favorit som inte riktigt briljerade 2003. Vinet har helt klart utvecklats sedan första provningstillfället 2005 och jag har provat det ett antal gånger. Nu senast så uppvisade det en klassisk struktur med kanske en ytterligare dimension mognad, fin balans och elegans men det når trots allt inte upp till den yttersta eliten. 94 LGP Château Léoville-Poyferré – Saint-Julien (2006) Kryddig och generös doft, ek, rostat kaffe och vanilj, smaken domineras av mörk frukt, välstrukturerad med frisk syra och mogna tanniner, bra koncentration och längd. 92 LGP (2010) Trots att 2003:an är ett utmärkt vin så gjordes det nog fortfarande inte med samma precision och noggrannhet som idag. Detta är ett vin med härligt bläckig frukt, ett uns av stall, läder och tobak, mjuk och bred på smaken med chokladdoppad frukt, lena tanniner och en stor längd, fin drickbarhet, utmärkt vin men ingen legend. 93 LGP Château Margaux – Margaux (2006) Generös, blommig och kryddig doft med mörka bär, mineral, tobak och kryddor, smaken är tät och koncentrerad med underbar mörk frukt, stor komplexitet, nyanserad och enormt lång eftersmak. 96 LGP (2010) Underbar renhet och ett prima exempel på att Cabernet Sauvignon i sin hemort är en druva som ger ELEGANTA viner… Margaux 2003 är ett finlemmat och delikat vin med en silkeslen struktur, tätpackat med mörk frukt, kaffe, läder och mineral, lång, elegant och förnäm avslutning. Drickbarheten är det inget fel på idag. Ett vin som har utvecklats och mjuknat aningen men som följer samma linje som för 5 år sedan. 95 LGP Haut Condissas – Médoc (2006) Utvecklad och generös doft med inslag av mörka bär, fat, kryddor och en liten touche av vanilj, smaken är enormt koncentrerad och tät, dock balanserad med massiva tanniner, mörk frukt och en enorm längd. 95 LGP (2010) Det är alltid imponerande att Haut-Condissas lyckas hålla sig i den absoluta toppen även om vinet kanske inte riktigt fått det erkännande det förtjänar. Haut-Condissas är idag perfekt drickmoget även om det fortfarande har mycket stuns och ungdomlig frukt i sig, kommer säkert att bli marginellt bättre med lite mer lagring men om man gillar ung bordeaux så är det svårt att hålla sig ifrån detta… 94 LGP Château Rollan de By – Médoc (2006) Tät mörk frukt, vinbär körsbär, rostat kaffe, elegant, bra struktur, markerade tanniner, söt frukt och en lång eftersmak. 89 LGP (2010) All heder även åt detta vin. Även om Haut-Condissas är denna egendoms grand vin så utgör Rollan de By fantastisk valuta för pengarna (ca 15 Euro). Idag fullt drickmoget med mörk bläckig frukt, lätt rostade toner, kaffe, läder och en väl avvägd stallighet. 90 LGP Château Sociando-Mallet – Haut-Médoc (2006) Uttalad och elegant doft med massor av solmogen frukt, kaffe, rostade fat, kryddor och vanilj, smaken har mängder av mörk frukt och sammetslena tanniner, förförisk struktur, stor koncentration och en enormt lång eftersmak. 96 LGP (2010) jag skulle nog säga att 2003 var ett perfekt år för Sociando-Mallet, ett vin som alltid vinner på en varm årgång. Just nu är vinet oerhört gott att dricka och har utvecklats fint och bjuder på en intensiv doft av tobak, mörk frukt, cassis, samma förföriska struktur, koncentration, men lite mer mjukhet och bredd som kommit med åldern, självklart är den där underbara munfyllnaden och längden något som kännetecknar en stor bordeaux från en stor årgång. 95 LGP Château Haut-Brion – Pessac-Léognan (2006) Väldigt elegant och klassisk doft med en uppsjö av tryffel, vilda bär, kryddor, cassis och cigarrlåda, smaken är enormt koncentrerad med perfekt mogna och påtagliga tanniner, enorm struktur och längd. 98 LGP (2010) Även om Haut-Brion är det vin som kanske inte alltid vinner de varmaste årgångarna så är 03:an ett utmärkt vin med all den klass och finess man förväntar sig, rent smakmässigt så stämmer noteringen ovan rätt väl idag, vinet är ännu ungt och kommer inte att uppvisa sin fulla potential förrän om 15 år. 98 LGP Château Pape-Clément – Pessac-Léognan (2006) Rostad doft med inslag av fat, kaffe, kryddor och mörk frukt, smaken är koncentrerad med mogna tanniner och mörka bär, något söt ek i smaken, lång eftersmak. 89 LGP (2010) Ytterligare ett av de viner som enligt mig är aningen too much i sin ungdom och i synnerhet i de varma årgångarna, självklart så har även detta vunnit på några års lagring. Vinet har lugnat ner sig fint och bjuder på en fin harmoni av tobak, cederträ, mörka bär, kaffe, cassis och mycket mer integrerad ek idag. Lång och tätpackad eftersmak med en begynnande komplexitet. 93 LGP 
Château Petrus – Pomerol (2006) Generös doft av söta röda bär, tryffel, mineral och kryddor, smaken är strukturerad med silkeslena tanniner, parfymerad och elegant med en stor komplexitet och längd. 95 LGP (2010) Jaha då var vi här igen, detta är alltid kontroversiellt, det hade säkert varit lättare om Petrus inte hade betingat den enorma prislapp som det nu gör… Emellertid så var jag faktiskt generös mot 2003:an i sin ungdom, även om vinet normalt är absolut omöjligt att bedöma ungt. För att repetera mig. Petrus är ett vin som behöver minst 15 års lagring innan man bör dricka det i generösa klunkar till en delikat måltid. Men återigen så gör myten och prislappen vinet till ett provningsobjekt och Petrus är långt ifrån ett provningsvin. Och även om jag nu försvarar det, så har jag även personligen haft svårt att ta till mig Petrus storhet, jag såg den i 1998, 1990, 1989, 1982 och 1978 och nyligen i en perfekt drickbar 1994. Nåväl nog om det – idag så är 2003 Petrus ett vin som bjuder på samma mogna röda frukt, kryddor, läder och en medelfyllig struktur, det imponerande med detta vin är sällan bredden utan snarare längden, rejält lång men aningen mer återhållen än för 5 år sedan, behöver minst 10 år till. Trots allt en polerad och elegant Pomerol. 93 LGP Château Ausone – Saint-Emilion Premier Grand Cru Classé A (2006) Tät och kryddig doft, jordig med inslag av tryffel, mineral och vilda bär, smaken är silkeslen med ett stort djup, mineral och sexig frukt, nyanserad och väldigt lång eftersmak. 97 LGP (2010) Jag får nästan fjärilar i magen och gåshud när jag dricker detta vin – all denna elegans kombinerad med en oefterhärmlig struktur och längd är minst sagt imponerande… ett vin som detta kan man inte göra någon annanstans i världen. Trots att detta var en årgång som bidrog till en aningen högre alkohol och superkoncentrerad struktur så är detta ett praktexempel på elegans och storhet. Jag kan bara dofta på detta i minuter och sedan smaken… all denna krämiga mörka frukt, mineral och tryffel, ja vi snackar nästan vit tryffel här, lång, lång, sexig, sexig eftersmak. Ett grand vin späckat med sex och tryffel… 98 LGP Château Cheval Blanc – Saint-Emilion Premier Grand Cru Classé A (2006) Parfymerad och komplex doft med delikata toner av tryffel, mineral, vilda bär och kryddor, smaken är subtil med bra struktur och silkeslena tanniner, stort djup och en enormt lång eftersmak, komplext och sexigt. 97 LGP (2010) Normalt är Cheval Blanc ett vin som är knutet och tight i sin ungdom och sedan lägger på sig i volym och fetma med ålder. Då jag provade vinet för 5 år sedan var det tvärtemot, det var en explosion av allt, nu har det lugnat ner sig avsevärt, den fina parfymen är där, klass och elegans, en varm och generös stil helt klart med söt frukt och kryddlåda på smaken, men vinet är inte riktigt så stort som 1998, 2000, 2001 el 2005. Men vadå? Det är fortfarande en riktigt bra Cheval med en fin tillgänglighet. 94 LGP Château Pavie-Decesse – Saint-Emilion Grand Cru Classé (2006) Underbart rökig och jordig doft med inslag av tryffel, mineral, vildhallon, björnbär, och kryddor, smaken är finlemmad och superkoncentrerad på en och samma gång, massor av mineral, frukt och fräschör, djup och enormt lång eftersmak, briljant. 99 LGP (2010) Jag har aldrig vart någon större fan av 2003 Pavie, jag tyckte att vinet saknade lite struktur och ryggrad och drog iväg emot det marmeladiga och odefinierade. Däremot så var Pavie-Decesse en fantastisk överraskning. När jag provar vinet nu så är det en storlek mindre än vad jag nämner ovan (ja vi alla kan lätt falla för ungdomens kraft och charm, fullt normalt…), men fortfarande med en imponerande struktur och dessutom balans, vilket jag aldrig fann i den kraftigt omdebatterade Pavie. Ser gärna fram emot att följa detta vin, dessvärre så är säkert de flesta av de 4000 flaskor som producerades redan uppdruckna. 96 LGP Château Angelus – Saint-Emilion Premier Grand Cru Classé (2006) Elegant och uttalad doft av mineral, tryffel, kryddor och vilda bär, smaken har en sällsam struktur, enorm koncentration, delikat frukt och mineral, komplex med massiva men mogna tanniner, frisk med en enormt lång eftersmak, storartat. 99 LGP (2010) Återigen så visar det sig att de flesta viner från högra stranden plockar lite mer poäng i sin ungdom medan médocvinerna vinner i längden. Och trots att Angelus 2003 fortfarande är ett stort vin så är jag lite snålare i min poängsättning idag. Vinet uppvisar en underbar krämig och rökig doft med vilda bär, mörk choklad, rostat kaffe, mineral och söt frukt. Smaken är len och fyllig med runda tanniner, fint balanserad, längden är där, komplexiteten är där, inte minst så skänker vinet massvis av njutning, däremot vet jag inte om det kommer att utvecklas i 30 år, eller bli en legend… Det låter som lyxproblem, trots allt ett grand vin med en extra dimension opulens… 95 LGP Valandraud – Saint-Emilion Grand Cru (2006) Modern doft, rostade fat, vanilj, kaffe och mörk frukt, smaken är koncentrerad och något extraherad, fat, kryddor och mörk frukt, lång eftersmak, bra koncentration men lite komplexitet. 88 LGP (2010) Jag vet att detta vin nästan kan bjuda på för mycket av det goda i sin ungdom, och inte minst Jean-Luc Thunevin kallar Valandraud rätt och slätt för imbuvable (odrickbart) de första 5-6 åren. Han har en poäng, detta är idag ett utmärkt vin med mer nyans, en fin mineralton, koncentrerad frukt, cassis, bitter choklad och lena tanniner, vinet har vunnit i komplexitet och eftersmaken är lång och nyanserad. 93 LGP Le Tertre Roteboeuf – Saint-Emilion Grand Cru (2006) Superelegant och burgundisk doft, inslag av tryffel, vilda bär, mineral och blommor, smaken är silkeslen och hänförande med söta röda bär, fräschör, mineral och en lång sensuell eftersmak. 96 LGP (2010) Jag älskar detta vin – det liknar ingenting annat i Bordeaux, kanske i personlighet, charm och uttryck men det har sin helt egna stil alltid parfymerat, dekadent och sexigt fast med en stor dos komplexitet och balans. Dessutom är Tertre-Roteboeuf ett vin som är drickvänligt från dag 1 även om det lätt kan utvecklas i 30 år (första årgången gjordes 1978 så det är svårt att sia om dess fulla potential). I nuläget skulle jag fullt och fast instämma i noteringen ovan och lägga till lite mjukare, lite mer, lite rundare. 96 LGP La Mondotte – Saint-Emilion (2006) Rökig doft med vilda bär, mineral, tryffel och cigarrlåda, smaken är tät och koncentrerad med massiva dock balanserade tanniner, mörk frukt och en väldigt lång eftersmak. 94 LGP (2010) La Mondotte var en riktig dräpare sist då jag provade vinet i ett celebert sällskap med bland andra Cheval Blanc och Petrus. Trots vinets enorma täthet och moderna frukt så har det en god portion elegans och en häpnadsväckande längd, detta har dessutom blivit mer komplex och nyanserat. 96 LGP Château Beauséjour-Becot – Saint-Emilion Premier Grand Cru Classé (2006) Mörk och bläckig frukt, en diskret rökighet, kryddor, mineral och tryffel, balanserad smak med god frukt, fin friskhet, mogna tanniner och en lång längd. 93 LGP (2010) Ett annat av mina favoritviner om vi ser till köpvärde, vinet tangerar sällan 50 Euro men är alltid med i toppligan. Normalt sett så är det relativt modernt stylat i sin ungdom men utvecklas gentemot en mer klassisk profil med ren frukt och massvis av den mineralkaraktär som vinerna från kalkstensplatån erhåller. 94 LGP Château La Fleur Cardinale – Saint-Emilion Grand Cru Classé (2006) Mörk mogen frukt och kryddor på näsan, bra struktur, något sträv men god frukt och bra längd. 86 LGP (2010) Här var jag bestämt snål! Jag fick detta blint för ett par veckor sedan och det var en explosion av rök, tryffel, höstskog och söt frukt i glaset, lent och balanserat utan en tillstymmelse till den extraktion jag hakade upp mig på för 4 år sedan. 91 LGP Château Canon-La-Gaffelière – Saint-Emilion Grand Cru Classé (2006) Komplex rökig doft med inslag av söta röda bär, tryffel, mineral, bra struktur, fläskig med elegant frukt och en lång och elegant eftersmak. 91 LGP (2010) Underbar doft, parfymerad med höstskog, söt frukt tryffel och en silkig struktur, lång, len och sexig eftersmak, superbt gott just nu, ändå med en stor potential. 93 LGP Château Peby-Faugères – Saint-Emilion Grand Cru (2006) Modern doft med massor av fat, mandel, körsbär och choklad, smaken domineras av påtagliga tanniner och mycket fat, lång finish. 86 LGP (2010) Mindre fat, mindre extraktion, mer frukt, mer balans, täthet och en imponerande koncentration. Detta vin har verkligen växt till sig och är förträffligt gott just nu, även om det inte gjordes med samma finess och noggrannhet som vi skådat de senaste åren. 93 LGP Château Fontenil – Fronsac (2006) Komplex doft med rök, höstfrukt, mineral och tryffel, köttig och elegant med bra struktur, god frukt, mineral och en lång finish. 91 LGP (2010) Fronsac är en relativt sval appellation och man för allt som oftast kämpa för att uppnå en perfekt mognad, däremot så var 2003 ett mycket lyckat år och Fontenil ett utsökt vin med en fin kombination av höstfrukt, mineral tobak, tryffel samt en yppig och fyllig struktur. 93 LGP Château d’Aiguilhe – Côtes de Castillon (2006) Generös doft packad med mörka bär, mineral, läder och tryffel, smaken är strukturerad och lång med god frukt, fräschör och mogna tanniner. 92 LGP (2010) Ytterligare ett perfekt drickvänligt och balanserat vin packat med mörk modern frukt och en välbehövlig fräschör, en bra definition för både appellationen och egendomen. Tillsammans med Clos Puy Arnaud och Domaine de l´A så är detta det bästa från Côtes de Castillon. 92 LGP Clos Puy Arnaud – Côtes de Castillon (2006) Finessrik doft, vilda bär, mineral, tryffel och rök, smaken är ren med delikat frukt, mineral, frisk syra, mogna tanniner och en lång komplex eftersmak, elegant med perfekt balans. 94 LGP (2010) Ett vin som verkligen visar en stor potential och utgör eliten i Côtes de Castillon, jag var mycket imponerad av 2003:an vid det första provningstillfället och jag var lika entusiastisk då vinet serverades blint nu i somras. Vinet är i skrivande stund lite mer komplext och nyanserat, inte med samma intensiva frukt men perfekt drickmoget. 94 LGP Balthus – Bordeaux (2006) Rik doft som domineras av ek, vanilj och solmogna mörka bär, fyllig och koncentrerad med markerade tanniner, mörk frukt, fat och vanilj, rejält lång eftersmak. 90 LGP (2010) Ytterligare en strålande vanlig Bordeaux AOC gjord med yttersta ambition och passion. Jag antar att detta vin i sin ungdom kan kritiserats för att vara lite väl modernt och extraherat men detta exempel har utvecklats med behag och uppvisar samma moderna krämiga frukt och en fin elegans, perfekt drickbart men med en potential på ytterligare 10 år. 92 LGP Girolate – Bordeaux (2006) Expressiv doft, modernt stylad med rostade fat, mörk frukt, tryffel och kryddor, bra struktur, tät frukt, mogna tanniner och en lång saftig finish. 90 LGP (2010) All heder åt detta vin! Visst, det har inte samma klass eller elegans som de bästa exemplen i denna samling men för en oklassad Bordeaux AOC för sisådär 20 Euro så överpresterar man minst sagt och vinet är idag sagolikt gott med modern mörk frukt och tryffel i överflöd, mjukt, lent och saftigt. 92 LGP
Bordeaux årgång 2003 – provad med fyra års mellanrum
Förra artikeln