Livets Goda presenterar här vinet från 2018 till 1982!
Vill du läsa den fullständiga artikeln så finner man den i Livets Godas Nyhetsbilaga #132,
vilken finns att köpa här >>
2018, 91 LGP
Den nya årgången har en härlig solvärme men ändå i stram skrud där citrus, örtighet och grapebeska hänger med blommighet och stenfrukter. Strukturen är lovande med bra fruktfäste och det känns som en lovande buteljering med koll på den varmare växsäsongen. Lär ha minst decenniet i sig, sannolikt mer.
2015, 90 LGP
Viss mognadsindikation här med toner av modellera, gul frukt och en hint av ylle kikandes fram. Samtidigt är det harmoni i gommen med bra syrafäste, krydda och den sköna saliverande grapebeskan.
2012, 91 LGP
Smörnötigt med skön gulfruktig fetma och krämiga gomkänsla! Inte för alla kanske men det sitter snyggt samman och de rena tonerna med persika i spetsen och uppstramande avslut gör det här till en klassisk servering till vita fiskar i gräddig sås. Finns mer att hämta här. Läckert!
2010, 92 LGP
Julien häller denna från magnum och det märks för utvecklingen är långsammare än i tolvan. Ett vin som är lätt att gilla i klassisk stil med citrusfrukt, örtblommiga undertoner, spänst och läcker skalbeska i vansen. Syran är distinkt.
2008, 92 LGP
Nu börjar det hända grejer. Frukten drar mot det torkade hållet till, lovikavanten kikar fram och det hintas allt mer om ursprung i form av ostronskal och en maritim touch Kryddigt fäste och längd. Imponerande.
2006, 89 LGP
Smörnötigt igen, precis som 2012, men här är det längre gånget och med pustar av havsbotten och torkade örter. Krämig gomkänsla, grape och ostronskal gör denna till ganska klassisk men kanske saknas det lite stoppning?
2003, 87 LGP
Hälls från magnum. Den varma årgången var en snackis i vinkretsar, är det än, och många regioner runt Europa hade sina issues med att hantera den extrema värmen särsilt i slutet av växtsäsongen. Lite murrig känsla, nötighet och aningen trött gul frukt på bouqueten. Visserligen finns det liv i syran och smaken är ok men den här hade nog mått bäst av att ha varit uppdrucken. Om det nu inte var en måndagskork…
2000, 88 LGP
Färgen indikerar nu att vi närmar oss ansenlig ålder. Vackert gyllene gult! Det vilar förhoppningar över 2000 men denna flaskan infriar tyvärr inte helt detta även om den inte är utan intresse. Torkade frukter fuktig tobak och lite trötta toner på nosen är väl sådär men smaken har mer bett och syran är vid god vigör. Här är känslan att flaskor som haft lyckan och förslutits med en toppkork är bra mycket bättre.
1998, 92 LGP
Vilken häftig årgång! Omfamnande i sin til med myntatoner, fet gul frukt och komplex kryddighet. Likaså i gommen sitter det fint samman med bra grepp, fräsch syra och örtblommiga inslag som backas upp av stenfrukter. Stannar kvar länge.
1997, 87 LGP
Nu dyker honungen upp i provningskommentarerna och den hänger med torkad aprikos och örter. Något murken och även i gommen ett vin som tappat greppet och börjat resan mot Hades.
1995, 90 LGP
Utvecklat ja men likväl med bibehållen vigör. Torkade frukter, tobak och vinbärsblad möter en saftig gomkänsla och med en hint av tanniner.
1992, 88 LGP
Ok, nu kikar den normandiska cidern fram också med bokna äpplen, hö och halm i nosen. Samtidigt som ålder ger sig tillkänna så finns en intensitet i vinet och den frukt som är kvar upplevs som saftig. Inte pjåkig alls men hade nog varit godare för fem år sedan.
1991
Här var det trötta drag och det har till och med smugit in sig en oxiderad ton som inte tilltalar särskilt mycket. Tobak, torkad frukt och obefintlig frukt är tillsammans inte en hit och antingen har vi en flaska med usel kork som genomfuktats eller så har det blott passerat zenit sedan länge. (Ingen bedömning)
1990, 92 LGP
29 år gammal snart, gyllene gul färg och med en honungsslöjad gul frukt och torkad blommighet gör detta till en av provningens stora behållningar! Inte mycket frukt kvar kanske men det som finns kommer med bibehållen fräschör och syran är vital. Vegetala instick adderar till spänsten.
1985, 89 LGP
Jodå, åldern märks men det är ändå omöjligt att inte gilla 85:an för sin nötiga stil med torkade aprikoser, örter och fina tobaksfuktighet. Med den försvinnande frukten blir skaltanninerna mer närvarande men det är likväl balans och stor njutning i denna.
1982, 91 LGP
Äldst i uppställningen men bra mer vital än vissa 90-talare! Den guldgula färgnyansen är vacker bara den men doften vill inte vara sämre utan skickar ut pustar av mynta, lavendel och vinbärsblad i en komplex skrud där solvärmen ger sig tillkänna i smaken och där det faktiskt, hör och häpna, finns frukt kvar. Imponerande minst sagt!