Hem Vinvärlden Château Belgrave – en vertikal

Château Belgrave – en vertikal

av Livets Goda

Julien Fourcaude från Dourthe hälsar på redaktionen och med sig har han en kvartett Château Belgrave från åren 2009, 2010, 2011 och då 2012:an som finns i Systembolagets ordinarie sortiment. Dourthe, en anrik firma som varit med sedan mitten av 1800-talet, har idag växt till en ytterst seriös Bordeaux-aktör och ingår numer i Thiénot-gruppen. Under 1970-talet började Dourthe flytta fokus till att köpa in egendomar i klassiska appellationer inom Bordeaux. Först ut var Château Maucaillou i Moulis en Médoc, ni vet, kommunen där välkända Château Chasse-Spleen återfinns. Belgrave, femte-crun, följde och det var då ett tämligen nergånget slott som om man skulle följa klassificeringen inte höll måttet längre.

Dourthe kompletterade portföljen med 2 x Saint Emilion: Château Grand Barrail Lamarzelle Figeac och Château Haut Gros Caillou, i Pessac-Léognan föll man för Château La Garde och i Graves köpte man det tidigare danskägda slottet Château Rahoul som jästexpeerten Peter Vinding-Diers lyfte till en hög nivå. I Saint-Estèphe fann Dourthe Château Le Boscq, i Haut-Médoc Château Reysson och därutöver äger man också ett Supérieur-slott i Pey La Tour samt en söting i Cadillac – Château de Ricaud.

Belgrave har genomgått stora förändringar och upprustningar under Dourthe och bland annat har man under de senaste två decennierna utökat densiteten i vingården – numer är tre fjärdedelar av Belgrave’s vingårdsareal som ligger på ungefär 55 hektar, planterade med 10,000 rankor per hektar. Allt för att öka konkurrensen och i slutänden få in än bättre druvor.

Julien Fourcaude från Dourthe & Belgrave gästade redaktionen.

Om- och nyplanteringar har sänkt snittåldern på rankorna som idag dock närmar sig 25 år. Beroende på årgången så varierar slutblenden men vingårdarna är planterade med drygt hälften merlot, drygt 40% cabernet sauvignon och mindre andelar cabernet franc och petit verdot. De senaste årgångarna har sett en gradvis sänkning av tiden på fat, numer runt ett år, och även andelen ny ek har reducerats. I årgång 2012 uppgår de nya faten till 35% exempelvis medan man i 2010 var uppe på närme hälften nya fat. Dessutom har slottet ökat andelen cabernet sauvignon i förstavinet och närmar sig mer stilen hos grannarna i kommunen Saint-Julien.

Belgrave ligger i kommunen Saint-Laurent-Médoc, granne med tredjecrun Château Lagrange som ligger i just nämnda appellation strax bredvid. Den tidigare höga andelen merlot gjorde vinerna drickvänliga unga även om de lagrades väl även då, något som inte minst 2010:an demonstrerar i vår provning med Julien. Känslan är att Belgrave hade mer gemensamt med viner från Saint-Estèphe tidigare där många slott har en högre andel merlot men att stilen går allt mer mot en klassiskt strukturerad cabernet-Bordeaux. Istället går en allt större mängd merlot till andravinet, Diane de Belgrave.

Livets Goda provar 2009, 2010, 2011 & 2012 Château Belgrave

2009:an hyllades stort som årgång och fick stående ovationer av framförallt de skribenter som gillade den mer maffiga stilen. Japp, vi pratar jänkare här. Den solmogna frukten dämpade vinernas syra i ungdomen och nollniorna upplevdes som snabba i sin utveckling. Men precis som många klassiskt stora år i Bordeaux där vinerna liknat 2009 i stilen så utvecklas de länge och den bombastiska frukten lugnar sig slutligen och släpper fram syran samtidigt som tanninerna som också gömt sig kikar fram. Det finns onekligen likheter med en annan klassiker som även den initialt uppvisade låg syra och mer frukt – 1982. Och ja, den blev ju faktiskt helt okej….

Château Belgrave’s 2009:a (91 LGP) visar på viss mognad i bouqueten där tobakstoner skvallrar om att processen är igång. Här finns också gott om soldränkta svarta vinbär, plommon, mörka körsbär, ceder, fatkryddighet och hö. I gommen är frukten ännu livlig och det bjuds på en tät struktur, markerade men mogna tanniner, syran döljer sig en aning men med tid i glaset får den tala lite mer. Faber Castell-pennan dyker upp i sällskap med svarta vinbär, fat och tobak och bygget känns aningen robust – något som kan komma att bli det enda större abret med årgången rent generellt. Vinerna har helt enkelt inte samma elegans som 2010. Att de däremot kommer utvecklas och hålla är det inget snack om.

Andra bullar blir det när nästa glas är just 2010 Château Belgrave (92 LGP) och det är lätt att förstå den hype årgången upplevde bland samtliga involverade när en primeur-handeln kickade igång våren 2011. Priserna stack iväg norrut, ingen ville missa möjligheten att förhandshandla. Sju år senare så är intresset för en primeur rejält svalare men orsaken till det tar vi en annan gång. Trots att 2010:an är ett vin med högre alkohol än föregående årgång så visar det upp en större struktur där samtliga komponenter hittar varandra och bjuder på en helt annat harmoni. Mer klassisk Bordeaux i bouqueten; svarta vinbär, ceder, mynta, fat och viol. Solmoget men ändå på rätt sida. Tät smak med bra tryck i den mörka frukten som lyfts upp av en klassyra och en extra dimension tack vare faten. God, snygg Bordeaux. Men vänta ett par år till.

2011 Château Belgrave (89 LGP) Årgången där sommaren kom under våren och våren kom under sommaren. De som inte anpassade sig till omständigheterna och istället följde sin inrutade mall riskerade viner med överdrivna tanninnivåer på grund av för hög andel nya fat, medan de som lyssnade på druvorna till slut stod där med ganska stiliga och klassiskt svarvade Bordeaux-viner. Belgrave lyckades väl i den besvärliga årgången och det här är ett vin som lär appellera till old school-Bordeauxvänner. Svarta vinbär, blyertspenna, gräsiga toner, torkade örter, mynta, tobak och ett diskret stänk vanilj. Slankare struktur med sval rödbärig frukt, främst röda körsbär och vinbär, örtighet, ceder och en ganska elegant skrud. Matvänlig syra i avslutet som har viss täthet. Nej, det har inte storheten som 2010 men det tar ingalunda drickglädjen från vinet. Det kan finnas flaskor kvar av 2011 på butikshyllorna men sannolikt är de få till antalet för nu tar 2012 över. Håller och utvecklas viss tid men äventyra aldrig elvorna för de har inte frukten för lång lagring.

2012 Château Belgrave (90 LGP) Om elvan flörtar med de som hängt länge med Bordeaux så är tolvan desto mer för de som gärna tar sig en första titt på världens största kvalitetsregion. Här finns en rondör i vinets frukt och även om Belgrave nu är uppe på 65% cabernet sauvignon i och med årgången, resten är merlot, så är det här oerhört tillgängligt redan. De mörka körsbären konkurrerar här med vinbären, fatens kryddighet bjuder på vanilj, rostat kaffe och mörk choklad samtidigt som myntan, cigarrboxen och gräsigheten adderar till ursprungstypiciteten. I gommen mer av allt jämfört med 2011, förutom kanske då syran. Eller, den är åtminstone annorlunda. Bärfrukten är fint solmogen, tanninerna greppar gommen men är mogna och här finns en bra täthet och längd. Till en klassisk grillad entrecote med ankfettsslungade, hemmagjorda pommes och en bearnaise så är det öppet mål med tolvan just nu men visst finns det en hel del år att gå på än.

En Château Belgrave kostar 389 kronor och vinet återfinns i Systembolagets fasta sortiment. Länk till vinet finner du här. Det finns även 2010 i magnumstorlek i beställningssortimentet (899 kr) och likaså halvflaska (239 kr) av samma årgång.  För den som vill prova andravinet som kommer från yngre stockar och har en högre andel merlot så finns 2011:an Diane de Belgrave att beställa (225 kr). 

Importör i Sverige: Carovin (en del av Oenoforosgruppen)

Och jo, det där med klassificeringen. Idag är det allt mindre intressant men om det nu skulle vara av vikt för någon – Belgrave anno idag kan med stolthet kalla sig en femtecru.

image_pdfLadda ner artikeln som PDFimage_printSkriv ut artikeln

RELATERAD LÄSNING