Chefredaktören har ordet: Är (sju)hundra kronor för ett vin dyrt?

Här sitter du i händerna på vädret varje år och kan bara hoppas att det inte blir för mycket regn under vissa perioder, inte för varmt eller kallt under vissa perioder, och så vidare. Arbetet i vingården har förvisso blivit bättre med åren och som alla duktiga vinmakare idag säger: har du en bra terroir och arbetar mycket i vingården går det numera att göra bra viner nästan jämt, nästan, oavsett väder. Ändock är vädret det avgörande för att det ska bli 100 procent. Men innan du får ut vinet på marknaden ska det vinifieras och lagras och normalt sett får du inte ut din produkt (om det inte är ett boxvin eller annat massproducerat billigt vin) 2,3,4,5,6,7,8… år efter skörd beroende på appellation och individuell vinmakning. Är 100 kronor och mer då dyrt för ett vin? För mer än 100 kronor ska idag ett bra vin inte behöva kosta om man ser till vinjournalistiken de senaste 10-15 åren. Detta har konsumenten så väl fått inpräntat. Tänk er själva att ni gör ett jobb som utförs 2010 men som inte kommer generera några pengar förrän om 2-3 år eller mer. Som med våra bästa idrottare. Hur många år tränar, tävlar och knagglar de ekonomiskt innan de når framgång? Klart som fan att de ska ha bra betalt när de väl är där på topp! Tror ni någon vinskribent i världen säger ”jag ska nu bli världens bästa vinskribent inom 10 år, och under tiden får jag knappt pröjs utan måste jaga sponsorer som anser att jag har potentialen och talangen att bli bäst”. Visst, årgångarna rullar ju på och tickar in pengar, alternativt att du gör ett ”bordsvin” som håller dig under armarna tills de bättre vinerna kan säljas, om du varit med några år men faktum kvarstår: det du gör idag får du betalt för om ”några” år. Tror ni vinskribenter vill skriva en artikel och sedan vänta minst 2 år på betalning? Okej för att vissa viner får kultstatus och sedan pressas absurt högt upp på den öppna marknaden. Men denna marknadsruljans är inget som vinmakare eller vinproducent får ta del av. I Bordeaux bland annat försöker man (och får numera ofta bita sig själva i svansen för det), där höjer vinproducenterna priserna till löjliga nivåer för det som klassas ”bra årgångar”. Men så gör man inte i de flesta andra länder eller områden. Blir det en höjning där är den marginell. Vad jag vill komma till är att slentrianmässigt säga att ett vin är dyrt är slött. Lika slött och slentrianmässigt som att säga att ett vin som är tveksamt men kostar ”så lite” är prisvärt just för den sakens skull. Men nu är det ju så att vinskribenter är lite mesiga i Sverige. Även om de själva tycker det är ”tuffa granskare”. Ingen vågar ju kritisera ett vin i onödan inför en importör (eller vinproducent), då skapas det vågor. Man blir obekväm. Det är då lättare att säga att ett vin är prisvärt istället för att komma med en obehaglig, ärlig åsikt. Prisvärt för mig är ett dåligt betyg. Det är för mig en oengagerad bedömning. Ett generaliserande. Exempel: Importören/Vinproducenten till Anders: vad tycker du om vinet? Anders: Hm, prisvärt. Detta kan betyda minst två saker. Vanligtvis: -Vinet är skit, engagerar inte men det kostar ju inget så… -Vinet är jättebra i förhållande till sitt pris. Typ att priset är 50 kr på buteljen. För det är nästan alltid riktigt billiga viner som blir betygsatta Prisvärda. Jag kallar inte ett halvtaskigt eller ett halvdant vin prisvärt för att komma undan. Jag finner prisvärdhet vara en föråldrad, slö, ytlig, snedvriden och komplett idiotisk betygsnämning. Är jag så jäkla bra då? Knappast. Men jag fixar helt enkelt inte dessa superbilliga viner. Jag är urdålig på dessa viner. Jag erkänner detta. JAG ÄR VÄRDELÖS! Jag kan knappt skilja på ett chardonnay- eller sauvignon blancvin i detta segment. Ett merlotvin för 60 kr kan för mig lika gärna vara, ja, nästan vad fan som helst. Jag tycker viner i detta segment saknar profil, känsla, personlighet, struktur och kraft. Och viner som säljs för 60 kronor flaskan eller för 160 kronor boxen eller superbilligt i tetra och påse eller annan skum förpackning är inte vin för mig. Det är druvjuice med alkohol. Jag kan bara inte förstå alla som är så lyriska och slänger massa getingar, plustecken, tärningsprickar, stjärnor och så vidare, över Box/Pås/ Tetra-viner och 60 kronors buteljer. Vad jämför de med? Jag tycker liksom att låt oss bedöma dessa viner för var det är. Finns det då inga bra viner under låt oss säga 80 kronor? Finns det inga bra boxviner, undrar ni nu att det här dryga fanskapet som skriver det här menar? Visst finns det. Det vet till och med jag. Men inget vin av HÖG kvalitet placeras i annan förpackning än butelj. Inget vin av HÖG kvalitet kostar 60 kronor. Det vet vi alla. Sedan kan visst ett boxvin vara bättre än ett annat i en rättvis bedömning. Ett billigt flaskvin likaså. Att ”vinet” har en god, populistisk smak, må så vara. Men allt som är lättdrucket kallas ju idag populistiskt. Placerar man ett vin i tetra eller påse så säger det ju sig självt vad det är för kvalitet på det vinet. Men, sådana viner har en funktion. Absolut. Min syster Charlie har flera gånger denna sommar, när vi med våra båtar träffats på sjön, serverat mig den lysande ”Charlies båt-Sangria”. I sådant funkar billiga viner alldeles perfekt. Jag får ofta höra från vinmakare att ”kunskapsnivån i Sverige är så hög”. Jag brukar då svara: teoretiskt kanske, men med tanke på att cirka 60 procent av alla viner som säljs är box-påstetra- vin, cirka 30 procent viner som kostar under 100 kr buteljen och resterande 10 procent över 100 kronor, då undrar ju jag vad det är för kunskap vi pratar om. Kunskap om hur mycket ett vin får kosta som mest? Kunskap om hur många liter vin man kan få till ett så lågt pris som möjligt? Och med tanke på att de 90 procent som köper dessa billiga viner samtidigt går på en restaurang och tycker att det är helt okej att där erlägga 350 kr för ett vin som kostar 65 kronor på Systembolaget, men aldrig skulle kunna köpa en butelj vin för 350 kronor på samma Systembolag, så undrar man återigen över vilken kunskap vi pratar om. Och det är ju det här jag menar och vill åt: när blev det så här med viner? Vem har bestämt att ett vin inte får kosta mer än typ 100 spänn, annars är det för dyrt? Systembolaget, som styr priser och utbud likt en legal maffia? Trångsynta vinskribenter? Dåliga vinskribenter? Fega vinskribenter som är rädda för att importföretagen ej längre refererar till deras omdömen i vinannonser om de säger som det är? Säg ni. Döm ni. Vi kan kosta på oss fin, kostsam mat, samtidigt som det serveras billigt boxvin eller annat BILLIGT undermåligt vin till all denna fina och goda mat. Är det vinkunskap att kunna matcha rätt boxvin eller ett 50 kronors vin till rätt mat? Fasiken, dessa viner går ju att inta till all mat. Nästan. Så karaktärslöst är det. Ett vin ska inte alltid vara lättdrucket, det är en kunskap. Att anse ett vin som kostar typ 700 kronor inte alltid är lika med dyr dyrt, det är faktiskt en kunskap. Det är farligt med en självgod och slö vinskribentkår, vi får se upp. Även med mig. För den dag jag (och ni?) känner att jag provar vin på rutin och slentrianmässigt och liksom inte är riktigt nyfiken längre, då är det dags att ”lämna in”.