Jag minns, och jag måste väl ha varit 12-13 år, att jag längtade oerhört tills den dagen då jag själv, legalt, kunde införskaffa denna cognac. Jag erkänner dock att jag var KLART minderårig när jag upprepade min pappas ritual med kupan och drycken, vid ett av de där helgtillfällena när vi syskon var ensamma hemma. Allt blev av naturliga skäl mycket enklare när jag klev in i den ”riktiga” vuxenvärlden 1981 när jag fyllde 20 år. Då hade jag dock inte råd att frekvent köpa denna VSOP, det blev ett köp sporadiskt här och där, men jag kom att älska denna cognac, och inte då enbart av nostalgiska själ. Det var en god dryck.
När jag och min fru småningom fick råd att bygga hus 1986, hade jag även råd att göra Rémy Martin VSOP till min huscognac (de lite mer kostsammare storebröderna kom senare in i bilden). Så där satt vi då ganska ofta, jag och mina närmsta polare, hemma i min nybyggda villa´s altan under varma sommarkvällar(nätter), drack RM VSOP, rökte cigarr och lyssnade på Rod Stewarts 70-tal och lät 80-talet passera och klev in i 90-tal som kom med all sin maltwhisky, nya cognacs att upptäcka och RM VSOP förpassades ut i kylan, skoningslöst, hårt och brutalt.
Sedan gick det faktiskt många, många år där jag inte alls köpte denna VSOP. Tills för några år sedan då man introducerade RM VSOP (vi gör en lång historia kort…) i butiker och barer världen över mot en, låt mig kalla det lätt modern men identitetslös genomskinlig butelj (okej, ”originalbuteljen fanns fortfarande att få tag på via taxfree, men det räknas inte…).
Jag gav då cognacen en ny chans, och skrev bland annat där i min krönika ”att den isgrönade buteljen inte längre få klä RM VSOP är ju lite känslosamt ledsamt, men jag förlåter nästan de ansvariga, för RM VSOP är en cognac som ändå lyckas leva upp till alla nostalgiska smakminnen från underbara tider från förr, som jag minns det i alla fall…”.
Jag ramlade rätt ner i nostalgins stora 80-tals hål, och det låter måhända fånigt, men även om innehållet fortfarande nådde hjärtat, så hade cognacen trots allt tappat sin glans, sin dignitet, sin originalitet, sin särprägel med nya buteljen. Allt resulterade i att underbara storebror Rémy Martin XO blev min nya huscognac kommande år.
Sedan, plötsligt händer det…
Det meddelas att VSOP återigen ska säljas överallt i den isande grönsvarta originalbuteljen som den gjordes 1972. Så nu sitter jag här återigen med en butelj Rémy Martin VSOP i denna klassiska och isade version framför mig. Och återigen, minnen väller fram, värmen sprids i kroppen och jag känner mig lycklig som ett barn som just lärt sig leva utan blöja.
Det är ju bara en butelj säger ni nu. Men nej, det är så mycket mer än bara en butelj. Det är kult, det är kultur, det är historia. Det är ”back in business”. Jag tar fram en stor kupa, häller upp en generös mängd av cognacen och för kupan till näsan, doftar länge innan jag låter drycken slinka in i gommen. Och jag låter mig förföras och inbilla mig att nog både doftar och smakar det bättre än någonsin. Jo, så måste det vara, så är det! Jag letar upp Rod Stewart på Spotify (orkar inte plocka fram vinylen på vinden) och låter ”Maggie May”, ”I´d Rather Go Blind” och andra Rodklassiker göra mig och cognacen sällskap, och allt känns så rätt. Är jag en nostalgisk, blödig nostalgisk kuf? Kanske det emellanåt, men när den nostalgiska dimman fått sitt och jag mer ”nyktert” bedömer denna cognac så konstaterar och noterar jag den slanka, eleganta, fylligt stramsilkiga linjen i strukturen, den finlemmat mörkaljusa lätt körsbärshintade fruktigheten med den eleganta vaniljhintade äppelkaramelliseringen, den kryddiga sötman… ja, den harmoniska, melodiska och melankoliska melodin som präglar hela denna cognac. Det är en smekning av kärlek inlindat i den vackraste kashmir. Och det handlar inte bara om nostalgi, det handlar om en utsökt cognac.
Välkommen tillbaka som min huscognac VSOP, även om din bror XO fortfarande kommer stå vid din sida.
Rémy Martin VSOP
Cognac, Frankrike
Art.nr 172 (700 ml), 40%, 514 kr
95p