Hem Vinvärlden Clairette, en doldis på väg mot ljuset

Clairette, en doldis på väg mot ljuset

av Livets Goda

Låt gå för att roussanne, marsanne, viognier och grenache blanc gjort sig sina namn och fått sina identiteter, med hur många konsumenter vet något om bourboulenc, picpoul, picardin och clairette? Hur ofta om ens någonsin får man möjlighet att lära dem i druvrena eller så gott som druvrena viner? Clairette är en klassisk sydfransk druva som emellanåt och helt felaktigt tas för att vara densamma som picardin och picpoul, vilket inte hjälper oss särskilt mycket eftersom vi alla fall inte vet vad det är för druvor. Det vi vet om den är att det är en av de äldsta druvorna i de centrala delarna av södra Frankrike där vi kan spåra den tillbaka till 1400-talet. Själva namnet betyder ”den lilla ljusa” och syftar på att druvorna är små och bara svagt grönfärgade, eller kanske rent av att dess blad är ljusare än dem hos många andra druvsorter. Odlingsmässigt kräver Clairette hård beskärning för att inte ge alltför stora skördar och med det utspädda och neutrala viner, men i de magra kalkstensjordarna i det torra sydfranska klimatet, där den trivs utmärkt, reglerar sig detta eventuella problem helt själv. Den mognar sent, men är inte känslig för botrytis, och särskilt i kalkstensjordarna i de lite högre och därmed svalare vingårdarna ger den viner med god fräschör och mineralitet. Sett till planerad areal är Clairette inte någon stor druvsort, i Frankrike odlas den bara på cirka 2 400 hektar, men det är faktiskt bara en liten del av den areal den var planterad på vid mitten av 1900-talet. Som druvrent vin är den ytterst sällsynt, men det finns undantag, bland annat i appellationen Gigondas i södra Rhône där flera odlare ser den som en framtidsdruva och gärna satsar fullt ut på den. Louis Barroul på Château Saint-Cosme är en stark och karismatisk person, han talar varmt och innerligt om de fantastiska förutsättningarna att odla kvalitetsvin i Gigondas och han är också en av de starkaste drivkrafterna till att i framtiden också godkänna vita viner inom appellationen. ”Idag buteljeras allt vitt vin vi gör som Côtes du Rhône, men jag och ett par andra odlare driver sedan en tid tillbaka ett projekt för visa potentialen för vita viner här i Gigondas”, säger han och berättar att de framför allt är i de högre vingårdslotterna uppe i Dentelles de Montmirail, där jorden är mer kalkrik, som druvsorten clairette ger ett stringent vin av utomordentlig kvalitet. Louis berättar att hans familj har odlat gröna druvor här sedan 1925 och att han därför har sett hur väl de vita vinerna står sig kvalitetsmässigt. Han är så övertygad om deras kvalitet att han kommer att plantera mer clairette. De vita viner han visar upp för Livets Goda är sannerligen övertygande. En annan vinodlare som håller clairette högt och satsar stort på att lyfta druvsorten och med det också de vita vinerna från Gigondas så mycket att det vita vinet får sådan status att det får buteljeras som Gigondas snarare än vit Côtes du Rhône är Henri-Claude Amadieu på firman Pierre Amadieu. Pierre Amadieu är en av pionjärfirmorna i Gigondas, men den stora utvecklingen kom efter andra världskriget, då familjen köpte två farmar vid foten av bergskedjan Dentelles de Montmirail i den nordöstra delen av appellationen. Den ena av dem ligger på omkring 400 meters höjd och har idag 60 hektar vingård, den andra är 80 hektar stor och reser sig från 280 till närmare meters höjd. Här uppe har man en fyra hektar stor lott med clairette som planterades 1954 och ger ett druvrent, väldigt trevligt friskt och mineraliskt vin som faktiskt finns att beställa på Systembolaget, 2013 Domaine Grand Romane Côtes du Rhône (nr 71924 / 129 kr / 89 LGP). Det är inget stort och på så sätt typiskt sydfranskt vin, det bygger faktiskt snarare på elegans och sval frukt med inslag av ljusa päron, citrus och vita blommor. Att musten delvis har jästs i nya ekfat märks faktiskt inte, vare sig vanilj eller ekkrydda noteras tydligt i doft eller smak. Omkring 7 000 flaskor om året gör man av det här vinet, som med tydlighet visar på potentialen för vita viner i Gigondas. ”Att man inte godkända vita viner här när Gigondas fick status som egen appellation berodde på att man inte ville stöta sig med organisationen i Châteauneuf-du-Pape, som motsade sig odlarnas rätt att inkludera vitt vin här”, berättar Henri-Claude. Nu håller man dock på att sätta ihop en ansökan för att lyfta fram det vita vinet och få det godkänt av INAO som del av Gigondas. ”För att lyckas måste vi tydligt kunna påvisa att vinet är unikt, att det har de kvaliteter man kräver för att få appellationsstatus och att vi kan definiera ett regelverk för vilka druvsorter som ska godkännas och i vilka proportioner de ska få ingå i vinet”, säger han. En annan viktig del av ansökan är att dokumentera att det vita vinet har en historisk plats i Gigondas. ”Just nu håller vi på att inventera alla dessa aspekter och vilka odlare som har gröna druvor planterade och vilka som gör viner av kvalitet av dem”, lägger han till och säger också att en viktig aspekt kan vara att lyssna på omvärldens reaktioner, exempelvis vad sommelierer och skribenter tycker om vinerna. ”Vi hoppas verkligen att vi får igenom vår ansökan, vi har redan planterat en liten vingård med viognier, roussanne och marsanne för att blanda med clairette om regelverket förändras”, säger Henri-Claude. Tills vidare kan vi förlita oss på hans vin, som för 129 kronor får ses som fyndmässigt.

image_pdfLadda ner artikeln som PDFimage_printSkriv ut artikeln

RELATERAD LÄSNING