Nu har vi snart matats med domedagshistorier, dödlighet och krisscenarior i tre veckor gällande det oundvikliga corona-viruset, men jag kan inte låta bli att bli förbannad på ett visst mått av orimlighet i det hela, som media till stor del ligger bakom – med fruktansvärda ekonomiska konsekvenser till följd. Måns Rosén, tidigare adjungerad professor i epidemiologi och folkhälsovetenskap som forskat kring kroniska sjukdomar, skrev igår på Aftonbladet en debattartikel som belyser just denna orimlighet och som jag tycker att fler borde läsa och som media i stort borde ta till sig.
Corona och hysteri
Ja, vi har drabbats av corona, och fler kommer att drabbas innan detta blåser över. Allt tyder på att det är extremt smittsamt och att det kan vara riktigt farligt för folk i riskgrupper. Och jag tror att de flesta har någon i sin familj som man är orolig för, personer med kronisk sjukdom, infektionskänslighet eller de som har en livserfarenhet som sträcker sig långt tillbaka i tiden. Jag vill inte på något sätt förminska faran för dessa, eller oron vi anhöriga har för dessa – vare sig vi känner personerna ifråga eller ej. Men helt ärligt, dessa personer är alltid i en ”riskgruppen” oavsett och oron finns alltid där. Varenda december-februari kan vara livshotande för dessa när ”årets vanliga influensa” slår till, eller vilken typ av virus, infektion, sjukdom det är som är som då är på tapeten. Men det betyder inte att svensken slutar gå på evenemang, restauranger, åker taxi eller sluta resa. Ett normalt och sunt-förnuft agerande som har fungerat i alla år, är att undvika kontakt med dessa riskgrupper i stunder, så vad är egentligen skillnaden nu? Varför ska Sverige stanna upp och är proportionerna som rapporteras verkligen rimliga?
Vi andra, ”vanliga dödliga” kommer sannolikt inte drabbas hårdare av corona än årets kräksjuka eller ”vanliga influensa”, så varför denna fullständiga hysteri som media trycker ner i halsen på oss, och som verkar skrämma upp var och varenda svensk, med konsekvensen av att folk stannar upp sitt liv och slutar konsumera, vilket omedelbart i ett första steg skapar enorma problem för branscher som exempelvis turism, taxiverksamhet, restaurangbranschen med allt vad det innefattar och med de ekonomiska smällarna som snabbt kommer likt ett brev på posten. Som Måns Rosén uttrycker; Varsel, ökad arbetslöshet, ekonomiska problem, psykisk oro är exempel som kanske kommer att påverka folkhälsan mer än viruset.
När man går in på någon av våra svenska nyhetsforum (eller utländska för den delen), oavsett om det är via webb, radio eller TV, så framstår detta corona-virus som något som kommer ”ta oss” alla, vi kan nästan lika gärna ge upp på en gång och hoppas att man tillhör den procenten som kommer överleva. Men i denna domedagstornado som sveper över världen så saknas lite rimliga proportioner och mothugg.
Låt oss belysa några exempel signerat Rosén;
- Vissa bedömningar pekar på att influensan i Sverige orsakar cirka 200 dödsfall varje år och hittills har under 20 personer uppgivits avlidna som en följd av coronavirus. Risken att dö uppskattas till 1–2 procent. Osäkerheten i andelen orsakade dödsfall är stort dels beroende på att många coronafall är oupptäckta och dels på att det nästan bara är de riktigt gamla och sköra som får allvarliga komplikationer och som kan dö. Det är inte heller säkert att de som blivit smittade av coronavirus dog av det. Många kanske dog av sina allvarliga kroniska sjukdomar. Några sådana analyser har inte gjorts, även om corona sannolikt kommer att bidra till en del dödsfall.
- Ökad arbetslöshet, sämre ekonomi, oro med mera kan komma att få mer långsiktiga negativa effekter på hälsan än corona. Ett (av väldigt många) aktuellt exempel är att SAS permitterar 10 000 anställda. En översikt av vetenskapliga studier som analyserat arbetslöshetens konsekvenser på totaldödlighet visade en relativ överrisk att dö på 63 procent om man är arbetslös jämfört med att inte vara arbetslös.
- Sveriges statsminister sa att coronavirus var det värsta folkhälsoproblem vi haft på decennier. Har inte socialdepartementet informerat statsministern om vilka de största folkhälsoproblemen är? Lite proportioner behövs återigen. Av de som är i samma riskgrupp, dvs över 65 år, dör drygt 28 000 i hjärt-kärlsjukdomar varje år.
- Beslut om att stänga fritids och skolor gör att fler föräldrar inte kan gå till jobbet. Företagens produktivitet blir lidande. Det kommer också förutom sänkt produktivitet innebära att en del av sjukvårdspersonalen får stanna hemma hos sina barn i stället för att vårda de sjuka. Att länder stänger gränserna eller avråder från utlandsresor innebär ett stort problem för hotell, restauranger och transportverksamhet. Detta märks redan. Arbetslösheten kommer att öka och skatteintäkterna att minska. Samtidigt säger såväl Folkhälsomyndigheten som forskningen att åtgärderna inte har någon effekt.
Om man tänker efter lite så kan vi ganska snabbt konstatera att konsekvenserna av folks panik, är mångfaldigt värre och farligare för alla – med en nota som kommer att ligga kvar långt efter att virusets effekter dämpats – än virusets framfart och farorna för personer i riskgruppen.
Jag säger inte att vi ska låtsas som ingenting. Är du sjuk – stanna hemma, är du krasslig – undvik kontakt med folk i riskgruppen, men om du som de flesta andra är fullt frisk, gör precis vad du brukar göra. Ät på ditt lokala lunchhak, boka den där ”fin”-restaurangen du och ditt sällskap sett fram emot och avsluta kvällen på ett bokat hotellrum. Och för guds skull, sluta bunkra alvedon, toapapper eller vad det än må vara för ett halvår framöver. Det här är 2000-talets Sverige och det råder inte brist på råvaror, det finns ingen övervägande risk att vi ska bli ockuperad av en främmande stormakt.
Nej, lite proportioner är vad som behövs.
Christoffer Enquist
Marknadskoordinator Livets Goda tillika jurymedlem i restaurangguiden ”Livets Goda – Sveriges Bästa Restauranger”