Hem Vinvärlden Corton-Charlemagne från tre decennier

Corton-Charlemagne från tre decennier

av Livets Goda

”Om Le Charlemagne har en mer sydlig exponering, vetter En Charlemagne nästan helt åt väster och utsätts därför i mycket större grad av de svala vindar som drar in från byn Echeveronne genom en ravin i väst. Det tillsammans med de magra kalkstensjordarna gör vinerna från Pernand-Vergelesses lite stramare och mer eleganta. Den främsta producenten här är Bonneau du Martray som har en imponerande äga av 11.50 hektar i En Charlemagne. Av det är 10.00 hektar planterat med chardonnay och ger vinet Corton-Charlemagne Grand Cru, resten utgörs av pinot noir och ger en liten volym (det blir som mest 6 000 flaskor) av utsökt men väldigt sällsynt röd Corton Grand Cru. Totalt har man 16 små vingårdslotter med chardonnay med en snittålder på cirka 40 år gamla stockar, avkastningen är låg och alla lotter vinifieras separat i noga utvalda fat som till ungefär en tredjedel som mest är nya. Sedan mitten av 1990-talet har vinodlingen successivt konverterats till först ekologisk och numera också biodynamisk men den blygsamme ägaren och vinmakaren Jean-Charles le Beault de la Mournière uttrycker det hellre som en respektfull och kärleksfull relation till marken och vinrankorna. Hans förändrade odlingsmetoder har också påverkat kvalitetshöjningen. Från och med årgång 2005 innehåller det vita vinet ungefär 25 procent biodynamiskt odlat vin. När vi för några år sedan provade åtta årgångar av vinet, märktes en brytpunkt just vid årgång 2005. I och för sig var 2003 en ovanligt varm årgång (men här är vinet faktiskt bra) och 2004 var en stram och vid då liksom idag en knuten och rätt märklig årgång. ”Jag vet inte hur mycket det biodynamiska har påverkar, men helt klart är det skillnad på vinerna från 2005 och framåt”, medger Jean-Charles. Vid besöket på domänen i slutet av februari provades sju årgångar från tre decennier, en provning som innehöll ett par intressanta överraskningar. Provningen inleddes med den senaste årgången, 2013 Corton-Charlemagne Grand Cru (97 LGP) som var färdig för buteljering vid det senaste besöket på domänen. Vinet är tydligt märkt av den typiskt kritfeta mineraldoften, men här finns också en väldigt fin blommighet och en frisk frukt med inslag av citrus. I munnen noteras en något större densitet och fetma än förväntat, men alltjämt är vinet byggt av finess och stringens och det hela är ytterst utsökt. ””Rikedomen kommer nog mestadels från det faktum att skördeuttagen var så små 2013, det är som att naturen kompenserar den lilla skörden med en större aromintensitet i druvorna””, säger Jean-Charles och berättar att han på grund av den fuktiga våren och en tre minuter lång hagelstorm den 20:e juli förlorade omkring 75 procent av druvorna. Det här är ett gigantiskt problem i Bourgogne, många odlare i framför allt Côte de Beaune har de senaste fem åren förlorat med än hälften av normal skördevolym och många firmor är idag hårt ansträngda. ””Jag har tvingats att höja priserna med sex procent de senaste åren, men jag har sett många firmor som har höjt priserna med så mycket som 25 procent””, säger Jean-Charles och lägger till att han inte alls förstår den filosofin. ””Det är inte kundens fel att naturen gör så här mot oss odlare, vi som odlare och gör vin vet att det alltid finns en risk för missväxt och dåliga skördar, men min idé är att kunden inte ska drabbas av det””, fortsätter han och resonerar vidare att han inte ser någon idé i att göra som slotten i Bordeaux gör genom att vända sig till hela andra marknader (de asiatiska) som är villiga att betala mer. ””Vi är lojala mot de köpare vi har haft relationer med länge””, summerar han den diskussionen. Även 2011 Corton-Charlemagne Grand Cru (nr 99305 / 1 000 kr / 95 LGP) har de typiska mineraliska kvaliteterna, men har inte samma fruktdjup och koncentration som vinet från 2013. Blommigheten är inte riktigt lika uttalad, men det finns där, dessutom noteras en fin jordkryddig och lite fänkålsaromatisk nyans i eftersmaken. Som vanligt är det ett ytterst rent och stilfullt vin och även om det med en god stunds luftning är gott att drickas redan nu, får det gärna lagras i tre fyra år till. Årgång 2011 har många likheter med 2007, vilket innebär att vinerna egentligen inte behöver lagras lika länge för att nå en fullgod komplexitet. I 2007 Corton-Charlemagne Grand Cru (nr 94213 / 1 150 kr / 96 LGP) har en lite fetare kritig jordton tagit sig upp i den annars fint blommiga och citrusfruktiga doften och det är ett steg upp i nyansrikedom från elvan. I munnen känns vinet dock fortfarande ungt, nästan tanninstramt av all kritmineral och friska syra, men här finns också en god fruktkropp som balanserar smakupplevelsen, som är lång och vansinnigt läcker. ””Det var ett extremt år, vi hade högsommarvärme redan i april och fick sedan en sommar som bjöd på ovanligt mycket regn och resultatet blev både ovanligt mycket ogräs i vingårdarna och större problem med röta””, förklarar Jean-Charles. ””Jag trodde inte alls på den här årgången, helt ärligt ville jag nog inte ens skörda den, det var först efter att vinerna hade gått igenom malolaktisk jäsning som jag började tycka om vinet och nu, många år senare, har det vuxit till sig och blivit annorlunda, och väldigt mycket bättre””, säger han om det riktigt goda vinet. Ett vin som liksom många andra från årgången länge var lite stängt är 2005 Corton-Charlemagne Grand Cru (privatimport / ca 1 150 kr / 96-97 LGP). Det är fortfarande ungt och något knutet, totalt dominerat av en massig kalkstensstruktur, men det har en större och mer intensiv doft än vad nollsjuan har.´Man kan möjligen skönja en liten nyans av första mognadskomplexitet i doften, men fortfarande är det den typiska blommigheten och citrusfriska gulfrukten som dominerar doften. En särskilt fin detalj är den lilla nyansen av vita hallon som skönjs i doften. Ska vinet drickas nu bör det dekanteras i minst 30-40 minuter, men hellre bör det få ett par års vidare lagring. Då det är vida känt att vita bourgogner ofta drabbas av förtida oxidation, ibland redan innan de har fyllt tio år, är frågan till Jean-Charles befogad. ””Visst har också vi lidit av oxidationsproblem, särskilt i årgångarna 1996 och 1999, men överlag är vi inte särskilt drabbade””, säger han. Vi resonerar en stund om orsakerna till problemen, Jean-Charles räknar upp de vanligaste troliga orsakerna men fastnar vid att problemet till största del handlar om dåliga korkar. Han har själv gjort många experiment med olika korkar och förslutningar, även konstgjorda korkar och skruvkapsyl, och skulle gärna gå över till något som garanterar felfria viner om det inte vore för att kunderna fortfarande är ganska traditionella avseende förslutningen. Årgång 2004 har varit föremål för många åsikter och särskilt drabbade av en ogin, gräsig och örtbitter nyans har det röda vinerna varit. De vita vinerna har generellt sett varit betydligt mer förskonade mot detta, men i många viner finns känslan där. Så är det med 2004 Corton-Charlemagne Grand Cru (nr 92335 / 1 150 kr / 90 LGP), som jämfört med tidigare års provningar verkar ha vunnit lite mer kärvhet i takt med att kroppen har magrat av. Inte så att vinet är dåligt, här finns gott om energi och mineraliska kvaliteter, men det når inte alls upp till den höga nivå som de andra vinerna ligger på. Tidigare har många årgångar från 1990-talet provats, med 1994 (94 LGP) som en toppnotering i ett annars förhållandevis klent årtionde. Nu provades 1998 Corton-Charlemagne Grand Cru (privatimport / 1 150 kr / 95 LGP) som visade sig vara ett utomordentligt bra vin och till skillnad från de yngre vinerna nu har börjat utveckla den fina ålderskomplexitet som kan göra vit bourgogne till ett av världens allra finaste vita viner. Den typiska kritjorden finns kvar i doften, men har vunnit kraft och fetma och en nästan rökig nyans som gör sig utsökt i den feta gulfrukten som nästan tangerar en smörig känsla. Om vinet har en något utvecklad doft är det desto stramare i munnen och uppför sig nästan som en mogen grand cru från Chablis. Det här är ett riktigt bra och komplext vin att dricka de närmaste två till fyra åren. Som ett tydligt tecken på att oxidation inte är ett större problem på den här domänen visas av 1987 Corton-Charlemagne Grand Cru (94 LGP) som Jean-Charles spontant korkade upp efter att vi just kom att tala om oxidationsproblem. ””Det här var den svagaste årgången på hela 1980-talet och jag kunde aldrig någonsin drömma om att vinet skulle hålla, att det nu fortfarande håller och till och med fortsätter att utvecklas positivt är ytterst överraskande””, säger han. Färgen är förvånansvärt ljus, hade man inte provat vinet hade en logisk gissning varit en ålder på cirka tio till tolv år. I doften noterar man dock en viss mognad, men den är helt naturlig och mycket elegant framsprungen ur en långsam utveckling och vinet känns påtagligt yngre än vad det är. Tonerna av mognad drar åt rostad mandel, nougat och kanderade citronskal och först när vinet fått lite högre temperatur börjar mer tydliga mognadsnyanser av tryffel smyga sig in i doftbilden. Att vinet är riktigt gott nu är vi överens om, men hur länge det håller är svårt att sia om. Även Jean-Charles, som känner vinerna bättre än någon annan, är faktiskt överraskad. ””Man vet faktiskt aldrig slutet på en historia som ännu inte är berättad””, säger han lite filosofiskt.”

image_pdfLadda ner artikeln som PDFimage_printSkriv ut artikeln

RELATERAD LÄSNING