Ur arkivet presenterar vi här till stundande högtider ett passande avsnitt av Då & Nu, där några strålande buteljer Deutz Vintage fått bekänna färg.
Av Andreas Larsson
Med vid glasen: Anders Enquist
Foto : Erik Dahlström
Deutz 2012
Deutz Brut Millésimé 2012
Ack så ungt men så precist! En snygg inledning på denna minivertikal som med besked visar att Deutz har full koll på vad man pysslar med och att årgångens kvalitet definitivt lever upp till sin hype. Precis som med 2008 så kommer det bli ett svårt uppdrag att finna ett dåligt exempel från årgången. Nu är det ju inte därför vi är här, vi nöjer oss självklart med de bättre exemplen! Enquist den gamla snobben är måttlig road av ungdomens spänst och kastar sig som en blodtörstig varg över de patinerade och mogna champagnerna men hinner slänga ut sig att denna goda och stabila champagne är rund fast med elegant skärpa och därtill citrustoffée, mandelskal, aprikosskal och marmeladskal. Jo han krånglar till det ibland men vi förstår precis vad han menar… Undertecknad summerar, skärpa, renhet, precision och vitalt lockande ungdom med en sexig krämighet. Återigen blir man smått stressad med tanke på alla 2012:or man måste bereda plats för i källaren, samt de oförutsedda utgifterna som hyra och matinköp man måste skära ner på!
Deutz Brut Millésimé 1995
Många nittiofemmor har nog fallit i skuggan av nittiosexorna och som vanligt så är ett bra vins enda fiende ett bättre vin! Kanske bara en storlek mindre i komplexitet och skärpa men ändock ett ytterst parant exempel. Chefredaktören plockar upp snygga smörnötiga hintar och hans sedvanliga syrlighet i sötman med stenfrukt och lemon curd sedan åker toppluvan och hans ungdomliga hippa sida på då han börjar kasta ur sig juicy, cool and fresh medan undertecknad mödosamt försöker få tillbaka konversationen på någon slags vuxen och halvsnobbistisk nivå. Mognad men vitalitet, krämighet och fin autolys får oss att komma överens att det är en snyggt mogen champagne med bra djup. Dock så envisas den småtväre chefredaktören med att avsluta med ”det var väl okej och gott, men did it recah my heart”? Nja…
Sicken surpuppa säger jag!
Äldre buteljer
Deutz Brut Millésimé 1988
1988 kvarstår för undertecknad som den mest kompletta årgången från åttio och nittiotalen. 1985, 1990 och 1996 i all ära men i mitt modesta tycke så är det vanligtvis 1988 som stjäl showen och även så denna soliga eftermiddag på redaktionen. Vinet uppvisar en fin mognad med fallfrukt, nötighet, krämighet men ingen oxidation och en distinkt 88-syra. Enquist vaknar till och börjar äntligen uppvisa någon slags entusiasm och konstaterar att champagnen ”kliver in i åldern med stor värdighet och bevarad slät hy, vinkällare, fallfrukt i form av äpplen och päron, mogen citrus, smekande syra. En gyllene medelålder och förbannat god, och bra”. Med dessa ord känns det inte som att så mycket behöver tilläggas förutom att det på ren svenska är förbannat gott och att våra glas ånyo till brädden fyllas!
Deutz Brut Millésimé 1982
Här talar vi en betydligt större mognad med en mild men fint krämig mousse. Mer fallfrukt, nougat, autolys, smörkräm, bakad frukt och en sötare känsla. Enquist stör sig lite på ”de ostiga tonerna som han ogärna dansar disco till”. Han gillar däremot ”den mörka sötman” och instämmer i att ”mognad utan oxidation” är en bra definition. Inte samma skärpa i syran som 1988 men trots det en underliggande friskhet som ger ett lyft till fallfrukten och nötigheten. Återigen en strålande champagne med perfekt mognad som endast överskuggas av skönheten ovan. Även om chefredaktören anser att ”det råder en löjlig överskattning för champagne med ålder” och förlöjligar sig så smått över de som tycker ”tihihi vad gott, lyxigt, märkvärdigt och spännande”! Jag tar självklart på mig rollen som mognadsnörden och tar några klunkar till, funderandes på hur länge denna kommer att utvecklas medan Enquist konstaterar ”inte en dag till i källaren, drick nu”!