”Totalt sett är jag väldigt nöjd med skörden och kvaliteten på vinerna, som fick en lite mörkare och djupare fruktighet än vinerna från 2013, men också en något fastare struktur som kommer att hjälpa vinerna att utvecklas positivt med flasklagring”, säger han och lägger till att han ser på årgången som ett mellanting av 2013, som dock är lite ljusare i frukten, och 2005, som har en något mer uttalad tanninstruktur och därför krävde lite extra tid i flaska.
Han berättar att sommaren från maj till augusti var torr och varm, vilket är önskvärt, men att det från den 10:e augusti följer en två veckor lång period av svalka och kyla, som fick både honom och många andra odlare att bekymra sig för problem som exempelvis röta och gråröta.
”Helt ärligt trodde jag inte alls så mycket gott om 2014 till en början, men så här i efterhand är jag lika entusiastisk till skördevolymerna som till druvornas renhet och den lite mer yppiga karaktär som vinerna har”, säger han när han häller upp de första vinerna.
Domaine Groffier är en av de firmor som fortfarande gör den traditionella cuvéen av pinot noir och gamay. I 2014 Bourgogne Passetoutgrains (88 LGP) är det omkring en tredjedel gamay, alla druvor kommer från vingårdslotter i Morey-Saint-Denis och vinet framställs genom fullständig avstjälkning och lagring i neutrala ekfat. Sett till hur vintypen brukar vara är det här ett vin med oväntat stor parfym och riktigt charmerande doft som domineras av lätt syrliga röda körsbär men också har små toner av mörkare bärfrukt. Smaken är relativt lätt, den är rent fruktig och frisk, tydligt dominerad av körsbärsfrukt och med en silkig textur och lena tanniner, som ger besked om att vinet ska drickas ungt och gärna svalt vid cirka 15 grader. Det finns till och med en liten komplexitet i vinet, en slags jordighet som längre fram i provningen ska visa sig vara något av årgångens signum här på domänen.
Samma typ av jordighet noterar man nämligen också i 2014 Bourgogne(89 LGP), som kommer från ett par vingårdslotter med gamla stockar i Vougeot (som ger vinet en stramare struktur) och Morey-Saint-Denis. När vi provar vinet är det inne i en lite stökig fas, Nicolas ber om ursäkt för att doften är lite reduktiv och fortfarande har spår av jästfällningen, men ser man bortom det bjuds här en god fruktintensitet och smaken är len, uppfriskande, livfull av mineral och att här finns både djup och densitet noteras trots den lite jästiga karaktären.
”För att vara en vanlig bourgogne blev det ovanligt lågt skördeuttag och det förklarar att vinet har så god kropp”, förklarar Nicolas.
”Sett till alla viner totalt sett, siktar vi på ett skördeuttag på omkring 30 hektoliter per hektar, men 2014 blev det inte mer än 25 hektoliter per hektar i snitt”, berättar Nicolas återigen och säger, när vi talar om de senaste årens låga skördeuttag, att den senaste stora skörden var 2009, då han kunde ta ut så mycket som 38 hektoliter per hektar.
”För att kompensera de små naturliga skördeuttagen beskär vi rankorna så att ska kunna ge lite större skördar, ändå når vi numera sällan upp till ens 30 hektoliter per hektar”, säger han.
För de högre kvaliteterna en del av druvklasarna vara hela, med sina stjälkar, och i 2014 Gevrey-Chambertin Les Seuvrées (90-91 LGP) är vinifierat med omkring en tredjedel hela druvklasar. Här är körsbärsfrukten djupare och mörkare, den läckra tonen av jordighet och skogsgolv (fransmännen kallar det sous bois) är mer uttalad, strukturen av tanniner och mineral är mer kännbar men vinet upplevs ändå som sammetslent tack vare den yppiga och något sensuella frukten, i vilken man också kan skönja ett stråk av röda rosor. Man kan notera en liten örtig nyans av stjälkarna, men vinet är verkligen fint balanserat. Att Nicolas har använt en tredjedel nya ekfat för den nästan året långa fatlagringen noteras faktiskt inte alls, han vill inte alls att hans viner ska ha en tydlig ekfatston.
”Visst har det hänt, som 2008, att ekfaten tog över för mycket, men jag är mån om att det är frukten och vinets ursprung som ska dominera”, säger han.
Hela vinlistan hos Domaine Groffier är utomordentligt fin, men det finns ett särskilt stjärnskimmer över de fyra vinerna från grannbyn Chambolle-Musigny, där man gör tre premier crus och en grand cru. Det är 20 procent hela stjälkar och 20 procent nya ekfat 2014 Chambolle-Musigny Premier Cru Haut-Doix (93 LGP), som förvisso har det komplext jordiga och även kalkstensnyanserade inslaget, men som har en påfallande mer intensiv röd bärfrukt än de tre första provade vinerna. Om doften förför med sin sensualitet och charm, är smaken än mer lockande med en lika sammetslen textur som livfull syra och kalkmineralitet och även om vinet är ungt, inte ens buteljerat när vi provar det, har det en lång och påfallande drickmogen smak.
När vi talar om Nicolas syn på unga eller mogna viner och när han själv ser vinernas bästa drickmognad, svarar han filosofiskt.
”Jag tycker om vinernas fina fruktighet, men jag tycker också om viner med mognad”, säger han och förtydligar att han alltid vill att vinerna ska en fin fruktighet, även om de är riktigt mogna.
”Tolv månader i faten, längre är så vill jag inte låta vinerna ligga i den, risken att de förlorar sin fruktighet är alltför stor när vinerna får längre lagring än ett år”, fortsätter han.
Istället vill han låta vinerna lagras i flaskorna, långsamt med mindre syre än de får under lagringen i ekfaten.
Från tre små lotter med ungefär 40 respektive 60 och 80 år gamla stockar kommer det supereleganta 2014 Chambolle-Musigny Premier Cru Les Sentiers (94 LGP), vinifierat med 80 procent hela druvklasar.
”Vi fick inte ut mer än motsvarande 20 hektoliter per hektar den här årgången”, säger Nicolas.
Doften är medelstor, sensuellt fruktig med läckert sötyppiga toner av söta vildhallon, syrliga röda körsbär och nypon, dessutom en elegant blommighet med inslag av rosor. Smaken är precis lika elegant, silkig och lent texturerad med en uppfriskande fräschör, att skördeuttaget var lågt och att man har använt så mycket stjälkar går egentligen inte att förstå. Här är det sensuellt elegans som gäller, från början till slut.
Toppnumret är som vanligt 2014 Chambolle-Musigny Premier Cru Les Amoureuses (97 LGP) som har en än större intensitet, djupare frukt med både ljusröd parfym och något mörkare körsbärstoner. Lika väntat är den eleganta röda blommigheten och den stora fräschören. Hälften av druvklasarna har behållits intakta och bidragit till en ytterst diskret örtig och jordig nyans och precis som i de andra vinerna känns just denna ton som lite av årgångens signum. Smaken är intensiv och silkigt fruktmättad och fräschören är stor och även om tanninerna är tydliga är de fina och mycket väl integrerade i smaken. Eftersmaken är dock en aning knuten, det här vinet behöver mer luft och under de 20 minuter det stod i glaset öppnade det långsamt upp sig och blev allt läckrare. Ett gott råd är att låta vinet ligga till sig ett par år innan det börjar drickas.
Det är bara ungefär 30 meters avstånd mellan vingårdslotten i Les Sentiers och den 0.97 hektar stora ägan i Bonnes Mares, men vinet 2014 Bonnes Mares Grand Cru (96 LGP) skiljer sig åt i flera avseenden. Dels har det en något större intensitet och en något mer uttalad blommighet och syrlig körsbärsfrukt, dels upplevs kroppen både mer yppig av frukt och mer sensuellt lent texturerad. Samma mineraliska energi finns dock och även den komplext kryddiga nyansens som delvis kan förklaras av att man har använt sig av 80 procent hela druvklasar vid jäsningen. En annan detalj som ger vinet från Bonnes Mares ett lyft är den ypperligt fina tanninstrukturen.
”Druvorna har fått en hög mognad och det har lett till att skalen har mognat perfekt så att tanninerna blev silkiga”, förklarar Nicolas.
Det känns faktiskt redan nu drickmoget, men precis som alla andra stora viner med en tidig drickbarhet, kommer det här också att ha en god potential att utvecklas med lagring. En inte alltför avancerad gissning är att vinet kommer att nå sig första komplexa drickmognad inom tre till fem år, men att det därefter kommer att ha en fin utvecklingskurva mot större jordighet och nyansrikedom under de kommande 15 till 20 åren.
Från en 0.42 hektar liten lott med delvis 90 år gamla stockar kommer den lite djupare 2014 Chambertin-Clos de Bèze Grand Cru (96-97 LGP). Det här vinet helt och hållet vinifierat i hela druvklasar och Nicolas har också använt sig av helt nya ekfat för lagringen, men vare sig stjälkarna eller ekfaten har tagit något större plats i vinets doft och smak. Däremot är vinet det mest knutna av de alla och det kommer att behöva två till tre års flasklagring för att verkligen öppna upp sig. Här finns förvisso en djup och intensiv fruktighet med drag åt mörka, något syrliga körsbär med små stråk av ljusröd bärfrukt, därtill en lätt jordig komplexitet, men i smaken hålls frukten tillbaka till följd av de mer uttalade tanninerna och syran. Mitt i allt detta, finns både en kraft och en stor finess som bara behöver lite mer tid på sig att växa fram till full beskådan och med tiden kommer det här vinet att bli fantastiskt läckert!
