Hem Vinvärlden Doktor Smart tar ton i miljöfrågan

Doktor Smart tar ton i miljöfrågan

av Livets Goda

Inledningen på hans anförande kunde inte ha varit mer provokativt med tanke på hur många tungviktare inom vinindustrin som satt i salen. ”Det största klimatproblemet från vinindustrin är koldioxidutsläppen – vi måste göra något åt dem nu, innan det är för sent”, betonade han och projicerade en bild på sitt nioåriga barnbarn Michaela för de cirka 300 närvarande deltagarna. ”Om hon lever vid nästa sekelskifte kanske vi har fyra eller till och med fem grader varmare i våra vindistrikt – och det klarar vinodlingen inte av”, lade han till. Doktor Richard Smart är sedan flera decennier tillbaka en av världens ledande konsulter inom vinodling. Redan på 1980-talet utvecklade han odlingstekniker som möjliggjorde vinodling i svala klimat som på Tasmanien, varifrån han själv kommer, Nya Zeeland, Kanada och svala kustområden världen över. Idag arbetar han delvis i motsatt riktning – hur man ska kunna odla vin i varma klimat. Men han anlitas också som konsult i miljöfrågor inom vinindustrin. Utifrån strikt vetenskapliga grunder, och med en kunskap om vinodling som få vinodlare själv kommer i närheten av, väger hans ord såklart mycket tungt i vinindustrin. Det är också därför han har bjudits in att tala på klimatkonferensen i Barcelona. ”Vi talar högljutt om de stora koldioxidutsläppen och hur vi i vinindustrin ska ta sitt ansvar för att minska dem, och som vinodlare lägger man stora ansträngningar på att få odlingen och de tilläggsgrödor och skogar man planterar att absorbera koldioxid”, säger han. ”Men en sak förstår jag inte, och det är hur det kommer sig att man som vinmakare låter all koldioxid från jäsningen stiga rakt upp i atmosfären, varför man inte tar vara på den och säljer den vidare”, säger han, gör en konstpaus och låter orden sjunka in i varje åhörare. Publiken sitter tyst, som förstummad. ”Det är inget annat än intellektuell slöhet”, säger han och förklarar senare att vinmakare både är utbildade inom området och har, eller åtminstone borde ha, full insikt i ämnet och problemet. Richard Smart menar att den här formen av utsläpp är mycket större än de som orsakas av exempelvis tillverkning, förpackning och distribution av tunga flaskor. ”Att lägga ner resurser på att ta fram lättare flaskor ter sig marginellt och felfokuserat i jämförelse”, menar han men säger att alla små vägar till en bättre värld är viktiga. En annan sak som irriterar honom är att hans hemland Australien, som ofta framhålls som ett av de mest moderna vinländerna ur ett tekniskt perspektiv, gör så lite för att komma tillrätta med problemen. ”Visst är det bra att stora firmor som Penfolds och Wolf Blass gör ansträngningar för att minska koldioxidutsläppen, men jämfört med vad de skulle kunna göra i kraft av storlek och kapital, är det närmast pinsamt vad lite de verkligen gör”, menar han. Omkring en fjärdedel av den elektricitet som vinerierna i Australien använder går till att kyla jästankarna. Richard Smart menar att man borde varmjäsa vita viner, precis som man gör med röda viner, och får såklart mothugg av de vinmakare och pålästa som lyssnar på honom. Smart tar det hela med ro och förklarar att han visst förstår att vitvinets aromer försämras av varmjäsning, men säger att det är enkelt att återvinna dem. ”Aromerna försvinner ju med koldioxiden, men fångar vi upp koldioxiden och extraherar aromerna ur den, kan vi återföra dem till vinet – det är inte särskilt komplicerat – och samtidigt minska både energikostnaderna för att kyla musten och utsläppen av koldioxid”, säger han övertygande. Bara ett enda vineri i världen samlar upp koldioxid och säljer den vidare, Brown Brothers i Australien. Under det anförande som representanten för giganten Treasury Wine Estates (Penfolds och Lindemans med flera) håller, skakar Richard Smart på huvudet flera gånger. Han är inte alls nöjd med deras insatser hittills. Smart fortsätter sin provokation. Han håller upp en vattenflaska i plast och säger att pratet om lågviktflaskor hittills framförts på konferensen mest är nonsens. ”Gör det verkligen någon avgörande skillnad att hitta flaskor som väger 800 gram istället för 900 gram – den här flaskan väger inte ens 50 gram”, säger han och lägger snabbt till att man mycket väl kan buteljera mousserande viner i sådana. ”De håller för trycket, jag kan till och med stampa på den”, säger han. Återigen sitter publiken förstummad, som om de aldrig hade tänkt tanken. ”Vinindustrin klamrar sig fast vid medeltida lösningar som glasflaskor, naturkorkar och fat av hundra år gamla ekar”, fortsätter och eldar upp provokationen genom att säga att de vackra källarna med alla dyrbara ekfat mest påminner honom om leksaker som små pojkar visar upp för varandra i syfte att bräcka sina kamrater. Som substitut för kork nämner han skruvkapsyler i plast (inte i aluminium) eller vanliga kapsyler, och istället för flaskor förordar han – i alla fall för hela bulkvinsproduktionen – PET-flaskor och bag-in-box, till och med tetrapack. ”Det går lika bra att använda ståltankar och ekstavar, eller till och med aromämnen, och syrsätta vinet under lagringen snarare än att låta det andas genom ekfaten, och få samma doft och smak”, säger han. Senare på kvällen, när vi sitter ensamma och diskuterar, lägger han till att han inte syftar på den lilla produktionen av exklusiva viner när han talar om moderna förpackningar. ”Det rör sig ju om så små volymer”, säger han och lägger till att dessa utgör en marginell förstörelse på miljön. Av budskapet från alla talarna under konferensen Wineries for Climat Protection, var det från Richard Smart allra starkast. Medan alla andra talare visade omfattande bildspel med staplar, diagram, ändlösa texter och bilder på deras miljöarbete – visade Richard Smart bara en enda bild, den på sin nioåriga dotterdotter. Den hade avsedd effekt. Lilla Michaela log mot oss hela tiden, men vädjade samtidigt hela tiden till oss alla att ge henne och kommande generationer en bra värld att leva i. ”Om vi inte gör något avgörande och hållbart åt situationen idag, är jag övertygad om att frågan om hur våra viner smakar om hundra år kommer vara en av de minst prioriterade frågorna”, avslutande han.

image_pdfLadda ner artikeln som PDFimage_printSkriv ut artikeln

RELATERAD LÄSNING