Dr. Loosen 2012 – en studie i riesling, skiffer, torrhet och terroir

av Livets Goda

Man var skonad från nederbörd, svamp och rötangrepp under växtsäsongens senare del och kunde skörda, friska druvor med hög mustvikt och god syra. I Mosel fick man inte mycket kvantitet men desto mer precision, koncentration och arom. Jag har länge varit en anhängare av vinerna från Dr. Loosen och flitigt serverat dem till mina gäster under åren. Jag förmodar att det finns en del förståsigpåare som har en något kritisk hållning till hans viner då Ernst är en färgstark och framgångsrik karaktär som syns och hörs. Men faktum är att jag fortfarande håller han som en av de främsta producenterna i Mosel. Dessutom tycker jag att det är otroligt att så unika viner från dessa gamla stockar i de svindelframkallande vingårdarna betingar så oerhört låga priser som de faktiskt gör! Undertecknad och chefredaktör Enquist besökte Ernst Loosen i december för att få en överblick på årgång 2012 och fokuserade speciellt på hans torra viner då denna stil tydligt vunnit mark på senare år. Två utmärkta estate wines från distinkt terroir Ernst betecknar endast de vingårdar som klassades Erste Lage i den preussiska klassifikationen från 1868. Denna klassifikation är fortfarande normen för de ledande producenterna i landet och visst säger denna mer om vinernas potentiella kvalitet än den mustviktsbaserade lagen från 1971. Som den bourgognefantast Ernst är så refererar han till övriga lägen som village eller premier cru. Dessa buteljeras dock aldrig separat utan blandas istället i de två utmärkta vinerna Blauschiefer och Rotschiefer. Trots avsaknaden av vingårdsbeteckning så är det distinkta viner från icke ympade stockar med en ansenlig ålder på upp till 70-80 år! Ernst undviker konsekvent botrytis till de torra vinerna och siktar på max 12,5 procent alkohol, han använder endast naturlig jäst och jäsning i stora ekliggare. Riesling Blauschiefer Trocken – frukten till detta vin kommer från vingårdar belägna mellan Zeltingen och Bernkastel där blå skiffer dominerar. Doften är frisk och ren med toner av melon, mogen citrus, stenfrukt och ett uns mineral. Smaken är torr med en frisk avrundad syra, en viss kryddighet, lakritsrot och örter på slutet, medel till lång finish, välbalanserat och drickvänligt. 86 Riesling Rotschiefer Trocken – här används frukt från Urzig, Erden, Lösenich och Kindheim där den röda skiffern ger distinkta och karaktärsfulla viner. Doften har en stor intensitet, mer mineralkänsla i detta med kryddiga toner av ingefära, lakritsrot och citruskal. Smaken bjuder på saftig gul frukt och aningen mer bett, syra och längd än Blauschiefer. Ett seriöst och karaktärsfullt vin med stor livlighet. 88 Grosses Gewächs Alte Reben Trocken – torra viner från de äldsta stockarna i de sex förstklassiga vingårdarna Detta är ingen enkel exercis då torra viner från Mosel kan vara i hårdaste och syrligaste laget – de kan ofta förefalla bittra, kantiga och allmänt charmlösa. Jag har länge varit en smula kluven och envist vidhållit att moselviner måste ha ett uns sötma för balansen. Nu har emellertid de ledande odlarna i regionen fått bättre bukt med de torra exemplen och då man får till det så är det ju fantastiskt rena och precisa uttryck av de bästa vingårdarna. Återigen så är receptet enkelt – ingen botrytis, endast naturlig jäst och jäsning i stora ekliggare. Ernst låter dessutom Grosses Gewächs-vinerna lagras ytterligare i 12 månader på jästfällningen då detta har en välbehövlig och avrundade effekt för de torra vinerna. Ernst har dessutom med gott resultat experimenterat med att låta vinerna spendera hela 24 månader i kontakt med jästen. En jämförelse mellan Grosses Gewächs från 2011, med 12 respektive 24 månaders lagring på jästen, vittnade om att den längre lagringen generellt gav aningen mer elegans och finess. Nu är detta en ny företeelse och vi väntar med spänning på att se hur dessa exempel kommer att utvecklas med lagring. Bernkasteler Lay – jag finner ofta detta vin vara det snällaste och minst karaktärsfulla i samlingen utan att för den skull säga att det inte är bra. Bernkasteler Lay har en aningen rikare och djupare jord än övriga lägen och en snittålder mellan 60-80 år. Doften är ungdomlig och öppen med kryddig gul frukt, mogen citrus och sten. Smaken är torr och fyllig med fint kryddiga toner av ingefära och limeskal, frisk men avrundad syra och en hygglig men ej överdådig längd. gott, snällt och tillgängligt. 87 Graacher Himmelreich – denna del av Graacher Himmelreich har de äldsta stockarna som planterades redan 1911, de har ej har omplanteras sedan dess. Det är en brant del med sydväst-exponering. Här dominerar blå skiffer och jorden är djupare än i Wehlener Sonnenuhr men inte lika djup som i Bernkasteler Lay. Jag tycker normalt att detta är ett rejält kliv upp från Bernkasteler Lay i kvalitet, med mer känsla av mineralitet och större längd. Viner bjuder på en blommig doft, elegant och ren med mogen persika. Smaken har en bra täthet med kryddig gul frukt, vital syra och en lång mineralig eftersmak. 90 Wehlener Sonnenuhr – det finns gott om experter som hävdar att allt snack om mineralitet och jordmånens inverkan på smaken är blott nonsens! Jag är dock inte en av dem! Oavsett vad man har för ståndpunkt så är Wehlener Sonnenuhr den vingård som har störst koncentration av blå skiffer i Mosel. Enligt Ernst så ger denna branta och steniga vingård några av de mest sofistikerade vita vinerna i världen! Doften är mycket intensiv och ren med solmogen stenfrukt, aprikos, tropisk frukt och mineral. Är aningen lättare än föregående exempel, med en livlig och salivutsöndrande syra, vissa kryddiga toner av ingefära, lakritsrot och mängder av gul frukt. Harmoniskt och nyanserat med en frisk, stenig och lång avslutning. 90 Urziger Würzgarten – denna branta amfiteater med vittrad vulkanisk röd skiffer och rikligt med järnoxid ger några av de vildaste och yppiga exemplen i regionen. För mig så bjuder doften ytterligare en nivå mineral och sten sedan dyker det upp en uppsjö av päron, mango, citrongräs och ingefära. Smaken är rik och fyllig med distinkt men avrundad syra, här skulle jag återigen tala om bett och stenighet i avslutningen, ett energiskt vin med mycket lång och ren finish. En utsökt kombination av yppig frukt och stram mineralitet. 92 Erdener Treppchen – detta har alltid varit något av min personliga favorit i portföljen. Vinet har ett bett, en längd och en stenighet som jag endast finner i de absolut främsta vinerna i världen. Det kanske inte är det mest insmickrande eller charmiga exemplet men vilken struktur vinerna har! vingården består av röd skiffer med mycket järnoxid och har en ansenlig ålder på över 100 år. Läget är relativt blåsigt så man får aldrig botrytis i denna vingård. Doften är ren och mineralig med steniga toner, mogen gul frukt, mango, persika, röda bär, citrus och ingefära. Smaken har en häpnadsväckande friskhet och ihärdighet, livlig frukt, stor intensitet och kraft på slutet, markerat bättre längd än hos föregående exempel. Ett strålande vin med unik struktur! Ernst gör endast en Fuder på 1 000 liter av detta vin så skynda och köp skulle jag säga! 94 Erdener Prälat – Ernst kallar detta läge för the Romanée-Conti of Mosel, och visst är det ett unikt, oerhört brant läge med sydlig exponering, 120-åriga stockar, röd skiffer och ett varmare mikroklimat än Erdener Treppchen. Finns det någon övrig liknelse till heliga och mytomspunna Romanée-Conti, så är det väl det faktum att vinet i sin ungdom oftast är slutet och stramt, även om dess täta struktur och stora längd vittnar om dess potentiella grandeur. Det intressanta är att jag alltid håller detta vin högst i de söta versionerna, jag förmodar att den intensiva stramheten slutligen blir bäst med ett uns ljuvlig sötma. Doften är mer diskret än Treppchen och bjuder på mer jord och sten än frukt, vissa toner av vilda örter, mynta, citrus, ingefära, lakritsrot och röda bär. Smaken är tätpackad och kraftfull, ännu aningen hård i kanten men med en föredömlig längd! Diskret, nyanserat och harmoniskt, bör ges några år i källaren. 91 Klassiska predikatsviner med balanserande sötma Wehlener Sonnenuhr Kabinett – jag tycker normalt att de sötare exemplen bjuder på mer doft i vinets ungdom och detta exempel ger citrus, ingefära, citrongräs och päron med steniga toner. Smaken har en fint integrerad sötma, charmig frukt och rondör i början men avslutningen går mot en torrare och friskare stil. 88 Erdener Treppchen Kabinett – ren och komplex doft med mogen stenfrukt, aprikos och röda bär. Smaken känns tydligt torrare än föregående exempel även om de båda ligger på 40-50 grams restsötma och omkring 9 grams syra. Smaken har mer bett än rondör och en lång, bitande frisk finish. 90 Wehlener Sonnenuhr Spätlese – Ernst är ingen större anhängare av Spätlese med botrytis utan siktar på friska druvor som skördas senare med en högre sockerhalt. Detta vin känns betydligt mer komplext och harmoniskt än kabinettvinet från samma vingård, här sjuder det av gula frukter, aprikos, mango, sten och smaken har mer rikedom, viskositet och socker men syran känns ytterst närvarande och ger nerv, bett och längd, ett mycket njutbart exempel. 90 Urziger Würzgarten Spätlese – jag tycker helt ärligt att detta var det mest talande exemplet från denna vingård, större definition och längd än auslesevinet med mängder av stenfrukt, citronkräm, vilda örter och ingefära med en tät struktur och en mycket lång kraftfull finish som nästan kan uppfattas som torr. Komplext och välbalanserat. 93 Erdener Treppchen Spätlese – jag faller oftast pladask för detta i både de torra och söta versionerna och återigen är det frågan om en intensiv, stenig och blommig parfym av röda bär, jordgubbar, citrongräs, ingefära med stram ryggrad och klockren söt aprikosfrukt som backas upp av en stram, bitande friskhet, redigt lång och kristallklar finish. 92 Urziger Würzgarten Auslese– ett härligt vin med generös kryddig frukt, citron, lakritsrot, lime och viskös struktur, fin balans och friskhet, bra längd men inte med samma definition som spätlesevinet men ändå lätt att tycka om. 91 Erdener Prälat Auslese Goldkapsel – återigen så bekräftas mina teorier, eller vadå teorier? Jag kan väl oavsett inte rädda världen, jag bara tycker bättre om Prälat i sötare format och Auslese Goldkapsel i synnerhet. Jag är en obotlig och hängiven fan av detta vin vilket jag konsekvent hållit som ett av Tysklands och världens bästa rieslingviner! Doften är hänförande ren, stenig och mineralig med vilda röda bär, mogen citrus och mogen men ej tropisk frukt. Smaken har en underbar livlighet och massvis av extrakt, superb stramhet, livlig syra, eleganta röda bär, massvis av pulveriserad sten med en mycket lång och bitande finish! Vilken sagolik nektar! Måste köpa mer … 95 Foto: Anders Enquist