Dricks – var, när, hur?

Sydeuropa – ja tack! På de flesta håll i Sydeuropa förväntar man sig dricks på restaurangen, även om du bara har ätit en pizza. I Italien heter det Coperto och finns ofta angiven som en separat post på notan. Är man riktigt nöjd med betjäningen kan man självklart även lägga ytterligare lite dricks på bordet. I Spanien och Portugal finns inga tydliga traditioner när det gäller dricks men de flesta servitörer är tacksamma för en extra slant som tack för god service. Ett par euro kan vara lämpligt att lämna efter sig. Men inga småpengar! Det kan vara lockande att göra sig av med sina småpengar i form av dricks, men det anses i de flesta länder som mycket oartigt. Att lämna för lite dricks är också värre än att inte lämna någon alls. Diskret dricks ofta bäst Att diskret lägga dricks på bordet är ofta det bästa. Särskilt i Frankrike där det anses direkt ohövligt och genant att ge en servitör eller servitris dricks direkt. Pourboire heter det där. På engelska pubar lämnar man egentligen ingen dricks men för att kringgå den regeln kan man ge en slant med orden ”…and one for yourself”, vilket indikerar att även bartendern kan köpa sig en öl. Samma betydelse ligger för övrigt i det svenska ordet dricks. Tioprocentsregeln nästan överallt… I England är det vanligt att man ger dricks, både vid restaurangbesöket men också i samband med taxiresan (black cab). Tioprocentregeln brukar gälla, men med dyrare taxiresor blir det allt vanligare att runda av till närmaste pund. Just tio procent fungerar för övrigt i de flesta länder. … men mer i USA Fast i USA är det sällan tio procent som gäller, där ger man gärna 15 procent eller till och med 20 procent i dricks. Och det är många som förväntar sig dricks, både servitören på restaurangen, taxichauffören (ofta också han som vinkar fram taxin) och den som tar upp dina väskor till hotellrummet. Här finns också uttrycket ”Tipping in advance”, vilket försäkrar givaren om ett bra bord på restaurangen eller i baren. Dricks hela tiden – eller nästan inte alls I Egypten, och andra muslimska länder, är det svårt att veta ifall man ska ge dricks eller inte. Baksheesh, som det heter, begärs gärna från olika håll, vare sig man fått hjälp med att hitta vägen eller någon annan liten tjänst. Man behöver dock inte ge dricks varje gång det begärs – och taxichaufförer ger man inte dricks. I stället kommer man oftast överens om ett fast pris i förväg. På offentliga toaletter finns i många länder någon som delar ut papper eller håller rent och som förväntar sig en slant. Ett sätt att dryga ut en mager lön. I Turkiet är vanan att ge dricks inte särskilt etablerad. Där kan ett leende räcka långt eller kanske en liten gåva ifall det är befogat. På många håll i Asien ställer man sig också helt främmande till dricks, och det kan i vissa fall vara direkt olämpligt. Här får man känna sig fram från land till land eftersom västerländska seder har påverkat de ursprungliga traditionerna.