Drömskt och delikat

Live är hon en upplevelse och detta är förmodligen den CD som bäst fångar hennes magi. Plattan är producerad av Wendy, basisten Andreas Nordell och den allestädes närvarande Christoffer Lundquist (som nyligen släppte ett soloalbum och blev den allra förste mottagaren av Sir George Martin Award). Albumet har växt fram i Christoffers studio i Skåne, där man använt en massa udda instrument och spelat in på band – inte i datorn – och fångat verkliga tagningar i stället för att tänka ”vi kan redigera missar senare”. Det gör att plattan har den sorts liv och mänsklighet som saknas på många av de digitalt redigerade låtar som hörs i etern i dag. Man kan njuta av låtarna på Wendys nya album som individuella spår, men det framgår snart att det hela är en konceptskiva, dels baserad på hennes drömmar, dels på reflektioner hon kompletterat med senare. Det kan vara den konceptskiva som berört mig mest sedan The Lamb Lies Down On Broadway med Genesis, som också är svårbegriplig respektive alldeles uppenbar – allt beroende på vilken hjärnhalva man lyssnar med. – Min platta tar upp de stora ämnena, nickar Wendy. En bidragande orsak till det var att jag förlorade min mor under den här perioden. Det satte igång en massa frågor, speciellt som hon försvann under en väldigt lång, utdragen period. Detta blev startpunkten för många existentiella frågor hos Wendy. Vilka är vi? Är vi de människor vi frastår som i vardagen? Är vi de som vi drömmer om att vara? Är vi det andra uppfattar, eller minns oss som? – Och med det kom frågan om vad som är goda respektive onda handlingar. Det är rörigt! skrattar Wendy, som redan har fått en del riktigt intressanta brev om hur folk tolkar skivan. Hur gick det till när du skrev låtarna? – De respektive melodierna smög in i mitt huvud när jag tänkte på huvudpersonerna i berättelsen. Krig är bestämd, orubblig och ber inte om ursäkt för sig själv – han är som tid. Och då blir det den rytmiskt markerade melodin som man kan höra i låten Animal. Och så vidare. Och det finns mycket av min mamma i Elyse. När Wendy sjunger Giver menar hon personligen varje frågeställning. Samtidigt är allt universellt. De flesta som kommer från ett sådant land och flyttar utomlands, drar till ett varmt land. Wendy hamnade i Sverige … – Ja. Fast jag kommer från prärien, där det är minus 40 och blåsigt. Så för mig är Sverige ett varmt land – även på vintern! Men jag känner stora likheter i både landskapet och människor. Jag vet inte om det är för att länderna ligger långt norrut – om det är för att vi har fler långa mörka årstider som gör oss introverta under vintern och sedan gör att vi verkligen försöker njuta av solen när den kommer. När solen kommer blir svenskar som kalifornier, lite ytligare och mer happy-go-lucky. När det är som mörkast och kallast skapar vi konst. – Jag tror att det är därför så många bra kanadensiska artister kommer från Winnipeg – den kallaste staden i Kanada, ler Wendy. De är inlåsta tio månader om året, så de måste skriva. Nästa år kommer förhoppningsvis en pop-up-bok med den kompletta berättelsen, skriven på vers, som komplement till albumet. Dessutom planerar Wendy att göra detta till en tredelad albumsvit som kompletterar storyn även i låtform. Ambitiöst? Ja. Men också oerhört vackert. Så besök Wendy McNeills sagolika musikaliska landskap. Du kommer att lära dig mer om vad som pågår i hennes inre. Men du kommer förhoppningsvis också att lära dig mer om dig själv. Eller också tycker du bara att det är jäkligt bra låtar. Och det är inte så ”bara”.