”Nu ska jag visa er bryggeriets viktigaste avdelning” säger bryggaren och tittar på mig. ”Eh, det är väl det varma rummet*”? svarar jag. ”Inte alls, det är kylrummet där vi förvarar vår humle. Vi använder ju endast humlekottar, och de är känsliga”… Ett besök på humlemuseet i Poperinge ger oss en del svar men en vacker septemberdag två år senare får vi tillfället att vara med på the real thing: humleskörd hos den humlebonde där just ovanstående bryggare hämtar all sin humle, nl. Forrest Farm i Warneton/Waasten. Denna sydvästra del av Belgien är en av de 2 stora humleområdena som kvarstår i Belgien, med staden Poperinge i Westhoek som huvudort. Luc och Gerda Agache driver numera den gård som de övertagit från Lucs föräldrar, och humleodlingarna upptar ca. 10 ha, vid sidan om grisuppfödning och mer traditionella odlingar. Äldsta humlelotten är faktiskt 43 år gammal visar det sig! Vi förstår att vi närmar oss gården när vi mitt i det böljande landskapet ser de höga stolparna dyka upp. Rad efter rad med stolpar med däremellan massvis med frodiga, vackra rankor. En härlig syn under den blåa himlen, så nära en hängande trädgård man kan komma. Väl framme blir vi hjärtligt mottagna av Luc som genast ber oss att hoppa in i bilen och vara med om leverans av humlerankor till några pubar i området. Det är nämligen tradition i dessa humleområden att utsmycka bardisken och taket med hela humlerankor, som byts ut vid varje humleskörd. Det är första gången vi på nära håll upplever humle på detta sätt, och doften som slår emot oss när vi öppnar skåpdörrarna är överväldigande, som att stoppa näsan i en nyskördad örtbukett! Vi går sedan en tur mellan rankorna där Luc förklarar för oss hur det går till när man skördar humleskott, en mycket delikat, eftertraktad och dyr vårprimör i trakterna, och snart förstår vi varför de är värda sin vikt i guld. Den korta skördesäsongen pågår från mitten av mars till slutet av april, och tillgången är ytterst liten. Det är ett riktigt pilljobb, då det är de allra första skotten som kommer upp under jord som ska skäras av och tas upp ur en ofta iskall jord, oavsett väderlek. Från varje planta brukar det bevaras ett femtal skott som sedan blir till starka, livskraftiga rankor som slingrar sig medsols uppför de järntrådar som sätts i jorden och spänns fast i linan som går mellan stolparna ca 6 meter upp. Upp till 10 cm om dagen kan en planta växa! Vi får även veta att det endast är de kvinnliga humlekottarna som kan användas, och det är bitterämnena i lupulinet, den eteriska oljan som finns bland kottarnas löv, som har de konserverande och smak- samt doftgivande beståndsdelarna man är ute efter vid ölbryggning. Denna oljas kvalité försämras drastiskt så fort en kvinnlig planta har befruktats, varför manliga plantor omedelbart tas bort inom flera kilometers radie i ett odlingsområde. Totalt odlas – utan kemikalier – 11 olika humlesorter, varav några i stort sett har försvunnit helt i Belgien, t.e.x Brewers Gold. Ca 4000 plantor växer här per ha, vilket ger ca 18 ton humle. Skörden pågår under 4-5 veckor fr.o.m. slutet på augusti. 6 dagar i veckan, från kl 7 på morgonen till 7 på kvällen är Luc och Gerda på benen och skördar, hjälpta av en granne samt dottern (som pluggar på universitetet och har sommarledigt till slutet på september) och sonen som utnyttjar sin ledighet för att hjälpa föräldrarna. Även vi drar vår ”kotte till rankan”, när det visar sig att man behöver vara 4 personer för att skörda en speciell rad där inte den ordinarie utrustningen når fram: grannen kör traktorn, sonen står på ställningen och skär av rankorna längst upp, Lars klipper manuellt av rankorna nedtill med en stor sax och jag får stå på kärran bakom traktorn och fånga upp de avklippta rankorna. När vi väl har kommit till radens slut har jag nästan dränkts under humlemassan och känner tydligt av hur rankorna sticks, det kliar över händerna och armarna. Sedan hjälper vi till vid sorteringsmaskinen: rankorna fästs en efter en i en speciell hake som drar upp dem i avlövningsmaskinen, varifrån löv och kottar transporteras vidare till ett sorteringsband, där de lättare kottarna ramlar ner till ett annat band, varpå den sista sorteringen äger rum manuellt och snabbt sätter spår på våra händer, som blir klibbiga och mörka av humleoljan. Kottarna transporteras därefter omedelbart till den gasvärmda torkningsugnen (den vanligare eldningsoljan ger otrevliga bismaker till kottarna). Lupulinet är nämligen extremt känsligt och oxiderar snabbt, så det är viktigt att kottarna torkas omedelbart, varefter de förpackas i stora balar som påminner om gigantiska tepåsar. Även torkad humle är känslig och bör förvaras mörkt och svalt för att inte tappa i kvalité, därav det ”viktigaste rummet i bryggeriet” i artikelns inledning. Bryggaren Nino från De Ranke kommer faktiskt och hälsar på när vi är där, för även om han är en trogen kund så har han inte heller sett med egna ögon hur skörden går till. Han är glad och förväntansfull som ett barn på julafton, för nu kommer han att få ny, färsk humle. ”Nu kommer vi att brygga vår bästa öl!”, utbrister han. Bryggeriet har även ett spännande nytt projekt på gång, för andra året i rad har man bryggt en öl med helt nyskördad, ”våt” humle, som alltså direkt går från fältet till bryggeriet. Det är en riktig utmaning att brygga med våt humle, då det är mycket svårare att mäta lupulinhalten och därmed avgöra hur mycket humle som behövs, och även doft och smak påverkas. Förra årets brygd (Hop Harvest 2010) blev en stor succé och har nu fått en uppföljare som snart blir färdig för buteljering. Det ska bli spännande att prova den! Nu hoppas vi bara att det kommer att bli fler humleskördar för familjen Agache. Humlearealen (för närvarande drygt 185 ha stor, varav endast några ha kvarstår i det gamla odlingsområdet kring staden Aalst) i Belgien sjunker för varje år som går, det är en mycket arbetsintensiv odling som har stor konkurrens av de gigantiska odlingarna utomlands. Ett initiativ har dock tagits där 5 belgiska bryggerier har ansökt om att få använda den nyinstiftade ”Belgisk Humle”-beteckningen, där de förbinder sig att använda minst 50 % belgisk humle i vissa ölsorter, vilket inger försiktig optimism bland de få kvarvarande odlarna. För De Ranke är dock saken klar: all humle som används kommer från Forrest Farm, för här får de tag i de högkvalitativa, traditionella humlesorterna som de behöver: den numera sällsynta Brewers Gold, Hallertau Mittelfrüh, Challenger och Saaz. Även Northern Brewer och Magnum (den som vi hjälpt skörda) finns här, och Forrest Farm levererar även humle till Brasserie Dupont samt trappistklostret Westmalle. Det ni!!!. Fotnot *: varma rummet: det rum där efterjäsningen på flaska – så typiskt för belgiska öl – äger rum under några veckor Länk till humlemuseet i Poperinge: http://www.hopmuseum.be/home.php?lang=EN Läs gärna guidens berättelse, ”The Hoppiest Days of My Life”, för lite bakgrundsinformation om det som en gång tillhörde skördetraditionen. Bilder: Tagna av Lars och An själva vid humleskörden 14 september 2011. Författare: An & Lars/Belgodeli