En kvartett belgisk och kanadensisk julnjutning

Corsendonk Christmas Ale Brouwerij Corsendonk, Belgien Nr 11362 / 20:90 för 250 ml / 92 LGP Med bryggerivärldens härligaste namn, sätter sig ölen från Corsendonk lätt på minnet, men det fastnar också i smakminnet. Det är alltid så intressant att notera hur väl de duktiga bryggarna i Belgien lyckas integrera en hög alkoholhalt (i detta fall 8.5 procent) i ölet, och hemligheten ligger förstås i att de är givmilda med mängden malt när de brygger sina starka öl. Det här är en över, flaskkonditionerad brun ale, vilket innebär en kombination av mörkrostad och karamellig malt, fruktiga jäsningsaromer och en sötsyrligt komplex karaktär av den jästfällning som fortfarande finns kvar i flaskan. Det inte en julöl i typisk svensk mening, men det har alla smakmässiga attribut som bör gälla när man väljer ett gott öl till den feta och rätt ofta saltsöta julmaten. Drick den gärna vid 14-16 grader, för fyllighetens skull. Solstice d’Hiver Barley Wine Brasseri Dieu du Ciel!, Kanada Nr 11394 / 34:50 för 341 ml / 91 LGP Lika väl som klosteröl hör vintern och julstämningen till, passar de lika fylliga barley wines till julens mat. Denna vintervärmare har en större och nästan maltviskös kropp som på ett farligt sätt nästan helt döljer att ölet har en styrka på 10.2 procent. Nog har ölet en fint karamellig maltsmak, men också en ganska distinkt kryddig humle- och svartmaltbeska i eftersmaken, som gör att man hellre bör matcha ölet med smakrik och fet än direkt söt mat. Varför inte till osten? Då kommer det här ölet absolut bäst till sin rätt. Alla öl behöver ju heller inte drickas till själva julbordet, man vill ju gärna ha något smakrikt att sitta och njuta av efter måltiden. Ett gott tips är att köpa ett antal flaskor och spara dem svalt och mörkt till nästkommande år – det har en hållbarhet på minst sex sju år – då dess beska avslutningen kommer att ha rundats av en aning. Leifmans Glühkriek Liefmans Bouwerij, Belgien Nr 11376 / 57:00 för 750 ml / 89 LGP Antingen älskar man det här ölet, eller inte. Något mellanläge brukar det sällan bli med spontanjästa eller syrliga belgiska öl. I grunden är det en så kallad oude buin, en traditionell belgisk syrlig ale med lite vildjäsningsaromer och påtaglig mjölksyra, samt en liten ton av de ekfat ölet har jäst och mognat i. Därefter är det omjäst tillsammans med färska körsbär, som har gett ölet en tydligt sötfruktig arom, och för att göra ölet ännu mer spännande och julaktigt, har ölet kryddats med både apelsin och kanel. Det har en riktigt skön, nästan glöggliknande karaktär med påtaglig sötma som gör att det mer passar som alternativ till julmusten (kanske inte till barnen dock) än som alternativ till torrare julöl. Från bryggeriets sida rekommenderar man att värma upp ölet till 70 grader, precis som glühwein eller glögg, och det rådet står ju såklart alla julfirare fritt att följa, eller inte. Men kul är det, och gott. Men deras vanliga Leifmans Kriek är mycket mer komplex. M’Ice Chouffe Brasserie d’Achouffe, Belgien Nr 11364 / 56:00 för 750 ml / 88 LGP Det luktar verkligen bryggeri om det här ölet – nykokt vört som fortfarande är varm och söt, både färsk och kokt humle, samtidigt vällagrat och med toner av karamelligt knäckig malt. Samtidigt finns det något animaliskt och komplext över doften, som om man stod i ett kök och provade ölet samtidigt det kokades skinka och julkorv i god kryddig buljong. Enligt uppgift är ölet kryddat med timjan, och något åt det hållet kan man förnimma i den rikt maltiga och ganska koncentrerade doften. Smaken är förvisso fyllig och maltgeneröst smakande, men den är inte alls så mäktig som man skulle kunna tro av de 10.0 procent som styrkan anses till. En liten släng av apelsin möter upp i den kvardröjande och goda eftersmaken, men någon större komplexitet möts man inte av. Däremot är det här ett öl som ur alla önskvärda aspekter kommer passa bra nästan rakt igenom julmaten. Och det är i detta fall huvudsaken.