Sedan 1994 ägs Ropiteau Frères av den Jean-Claude Boisset, och vinkällaren är med sina 75 till 900 ekfat den största i Meursault. Några egna vingårdar har man inte, istället är man en så kallad négociant. Omkring 60 procent av de vita vinerna görs av must man köper in, och 40 procent av druvor som pressas, jäses och lagras på domänen. De vita vinerna är bättre än de röda, som man köper in och bara slutlagrar och blandar. Överlag är vinerna generösa, förhållandevis fylliga och klassiskt rustika med en viss fetma och generellt sett tydliga toner av fatlagring. De har tyvärr sällan den finess och transparens som alltfler av vinmakarna i Bourgogne söker, och troligen borde man koncentrera sig på vinerna från Meursault, möjligen med ett par billigare villageviner och en generisk vit bourgogne, snarare än att ha en stor och omfattande lista av både vita och röda viner. Till Sverige har en kvartett viner hittat. Jämfört med tidigare provade årgångar är ett par av dem något bättre än förväntat. 2008 Meursault Nr 71131 / 199 kr / 84 LGP Vinet har en djup halmgul färg, en ung och lite knuten doft med mjuk smörighet, en gulaktig äppelfrukt, en försiktig nyans av ekfaten och en antydan av kalkstensmineral. Smaken är knappt medelfyllig, motsvarande gulfruktig som doften har utlovat, ung och frisk med en mild men ändå lätt kittlande mineralton. Just nu är vinet en aning knutet, trots en lite rumphuggen eftersmak ändå lovande. Med luft växer doften och bjuder på lite mer av nötighet och viss komplexitet, och då blir också eftersmaken mer attraktiv. Ett gott tips är därför att lufta vinet i cirka 20-30 minuter i karaff innan servering, och temperera det till cirka 12-14 grader. Något verkligt stort vin är det inte, och kommer heller inte att bli även om upplevelsen förhöjs med ytterligare ett års flaskmognad. Det är trots allt en god och typisk meursault till ett vettigt pris. 2008 Meursault Le Limozin Nr 71533 / 319 kr / 87-88 LGP Limozin är en inte klassificerad vingård, en så kallad lieu-dit, precis nedanför premier cru Les Genevrières. Vinet har, av flera producenter, särbuteljerats de senaste decennierna just för att den har en stor personlighet. Vinet är djupare, både till utseendet och doften, än den vanliga kommuntappningen, både avseende gulfrukten och smörigheten. Det finns också ett uns mer av nötighet och även ek. Smaken är medelfyllig, något fet och intensiv med en uppstramande struktur av kalkmineral och syra, som håller tillbaka den djupare kroppen i bakgrunden – det är först med luft och lite högre temperatur som den träder fram, och då är vinet något mer komplext, dock utan att vara storslaget. Helt klart är det här ett bättre vin än den vanliga tappningen, den är till och med något överraskande bra för att komma från Ropiteau. Det bör kunna utvecklas mycket positivt de närmaste 3-4 åren. Även detta vin har ett attraktivt pris. 2007 Meursault Premier Cru Les Charmes Nr 71509 / 479 kr / 88-89 LGP Les Charmes hör till topptrion av byns premier crus, men den når sällan upp till nivån för Genevrières och aldrig till den som Les Perrières gör. Ändå ska man förvänta sig ett stort djup och en god koncentration i vinet från Les Charmes. Ropiteau gör samtliga av dessa tre premier crus, och i Les Charmes köper man druvor från två lotter. Av någon anledning har man ofta problem med jäsningen av det här vinet, och det kan säkert vara en av orsakerna till att vinet saknar lite av de aromatiska och eleganta övertoner som man vill ha i en meursault på den här nivån. Istället blir vinet djupt och smörigt på ett sätt som upplevs lite oljigt, samtidigt som det har en fint nötig nyans i tillägg till den guläppliga frukten. Smaken är lite finare än doften, även den smörig och lite fet, men den bär på en mineralisk struktur som stramar upp smaken och gör vinet mycket mer elegant. I sitt nuvarande stadium är vinet ungt och lite tjurigt korthugget. Luftning är därför det som gäller. Ett par års extra mognad torde göra vinet gott. 2007 Gevrey-Chambertin Nr 71501 / 289 kr / 83 LGP När man drar korken ur en gevrey-chambertin, gör man det med vissa förväntningar – det är nämligen en appellation som förpliktigar. Det ska finnas en djup och mörk, mogen och intensiv frukt och en god struktur som ger vinet ryggrad och motstånd. Ett visst mått av syrlig kalksten ska tränga igenom fruktdjupet, och eftersmaken ska vara lång och tilltalande. Väldigt lite av det beskrivna finner man i det här vinet. Istället är det en lätt, lite sötaktig och slapp röd fruktighet med ett jordigt inslag man möts av. Låt gå för att det är den mer krävande årgången 2007 och att vinet blommar ut lite med luft, men man kommer inte förbi det faktum att vinet har en avskalad och något slapp karaktär i lite väl traditionell stil, och det hela är därför något av en besvikelse – till ett högt pris.