Hem Vinvärlden En legend dammas av – Château d’Yquem 1868-1990

En legend dammas av – Château d’Yquem 1868-1990

av Livets Goda

Dock så hade vinet sin legendariska status till trots, inte riktigt kunna penetrera mig. Jag menar – visst är det ett enastående vin som jag vid skilda tillfällen har uppskattat, men, precis som Petrus så kanske legenden i sig och de svallande förväntningar vi går och bär på överskuggar det vi får i glaset.  

Först och främst tror undertecknad att en av anledningarna är att slottet under hundratals år har uppvisat en konsistens i kvalitet och inte genomlidit några sämre perioder, vilket de flesta berömda slott ofrånkomligen har, någonstans i historien.

Lägg till detta en enastående lagringsduglighet som få andra viner kan uppvisa så är vi halvvägs. Plussa på med alla anekdoter om de tsarer, kungar och färgstarka personligheter såsom Napoleon, Jefferson, Stalin vilka dyrkade vinet. Vi ska ej heller glömma att hundratals år i samma familjs ägo är relativt unikt i Bordeaux. Familjen Lur Saluces var ensamma härskare i närapå 300 år. Om vi däremot ser till de naturliga förutsättningarna så verkar de flesta förståsigpåare överens om att det är en fantastisk och oefterhärmlig terroir. Emellertid så är det endast ett fåtal små faktorer som skiljer Yquem från dess grannar. Själva brukar de på slottet understryka att storleken har en väsentlig betydelse. Planteringarna omfattar hela 113 hektar, varav ett 10-tal ständigt genomgår omplantering. Detta ger självklart ett stort utrymme till urval. Därefter så kan vi nämna de låga uttagen (genomsnittligen 9 hektoliter per hektar), ni har nog åtskilliga gånger fått höra historien om ett glas per ranka…

Ch d´Yquem och dess vingårdar ligger på den högsta punkten i Sauternes (45-80 meter över havet) och vingårdarna är alla lätt böljande, välexponerade och väldränerade. Inte endast Gud skapar terroir – utan just dräneringen har man under åren lagt ned ett stort arbete på. Jordmånen är grus på en bädd av kalksten. Självklart med variationer och med mer eller mindre inslag av lera och sand. Druvblandningen är vanligtvis 80 procent Semillon och 20 procent Sauvignon Blanc – självklart med små variationer efter årgång.

Skörden och urvalet är självklart bland de viktigare faktorerna för alla botrytisviner. Man skördar i ett antal tries. Vanligtvis påbörjas skörden under senare delen av september och tar allt ifrån ett par dagar till flera veckor. Just naturens nyckfullhet och ädelrötan ger ju vinet ytterligare en särprägel och ingen årgång är den andra lik.

Vinmakandet består inte av några direkta häxkonster – vinet jäses som brukligt i ekfat och får därefter en elévage i nya fat under 3 år. Yquem lagras och släpps vanligtvis ett år senare än sina gelikar. Man gör inget andravin per definition, snarare ett ”annat” vin. ”Y” slottets torra vin som introducerades 1959.

Terroir, tradition och en rigorös noggrannhet i alla led från vingård till buteljering är nog den mest logiska förklaringen som kan ges till Yquems storhet. Fast, som vanligt så kan logik bara ta oss halvvägs. Dags att prova oss fram.

La dégustation

1868 – en sen årgång, skörden påbörjades den 4 oktober. Djupt gyllene, lätt bärnstensfärg, vattnig kant indikerar en ansenlig ålder. Intensiv, mogen och finstämd doft med en uppsjö av aromer, karamell, torkad frukt, aprikos, honung – läcker. Smaken är medelsöt till söt, len och viskös med lager av torkad frukt, extrakt och en balanserad friskhet, väldigt lång och ren eftersmak, ingen tillstymmelse till oxidation eller övermognad. Stilrent och komplext, fortfarande med en lagringspotential på 30 år. Min äldsta Yquem som hade en förvånansvärd spänst och elegans efter 140 år… 93 LGP

1882 – Aningen mörkare färg än 68:an – bärnsten med en mogen kant, doften är mångsidig och komplex med toner av honung, nötter, mandel torkad aprikos och hallon. Smaken är intensiv och koncentrerad med en medelhög sötma (fortfarande söt med tanke på åldern) balanserad och intensivt lång finish. Aningen mer kraft än 68:an, komplex och harmonisk med en perfekt drickbarhet. Efter exempel som dessa så kan vi helt klart konstatera att vinet har en lagringsduglighet som få andra viner kan briljera med. 95 LGP

1888 – Återigen lite mörkare färg, bärnsten med en grönaktig kant. Doften är väsenskild från de tidigare, lite mer oxidation, valnöt, julkryddor, pepparkaka och karamelliserat socker, lite mer volatil med toner av övermogen banan. Smaken är medeltorr och utvecklad med torkad frukt, karamelltoner och som vanligt en fin längd, komplex med en nästintill torr finish. Härligt och komplext vin. Även om vissa årgångar ”torkar ut” och slutar torrt så bjuder de fortfarande på en härlig struktur och komplexitet. 91 LGP

1899 – Man påbörjade plockningen den 19 september. Doften är inte lika ren som hos de tidigare vinerna, lite toner av petroleum, aningen kemisk med mer behagliga toner av torkad frukt och honung. Smaken är lite torrare än de föregående fortfarande med en fin struktur och en god dos av komplexitet, eftersmaken sitter i länge, bättre på doften än på smaken. Intressant men inte briljant. 88 LGP

1900 – Skörden började den 19 september. Relativt mörk färg, bärnsten med en grönaktig kant, viskös och tät. Doften uppvisar lite mer oxidation än tidigare men ändå med en stor komplexitet och lager av marsipan, nötter, torkad frukt, akacia-honung och torra kryddor, smaken är nästintill torr och påminner närmast om en Oloroso. Lång och hänförande eftersmak, inte riktigt typiskt men väldigt gott och välbyggt. 89 LGP

1921 – Skörden började den 13 september. Medel – djup gyllene färg. Doften är sagolik och flora med toner av blommor, gul frukt, karamelliserad apelsin, honung, kastanj och svart tryffel. Smaken är intensiv och medelsöt med lager av ovan nämnda smaknyanser, sitter i flera minuter, enormt lång, balanserad ytterst drickmogen med mängder av komplexitet. Ett stort vin med ohämmad potential. Wow – nu börjar vi närma oss det magiska. Enligt många århundradets årgång, stort men i detta sammanhang så var både 1929 och 1934 större… 96 LGP

1929 – Skörden startade den 20 september. Mörkare färg, bärnstensfärgad, dock ej med någon större oxidation på doften som är intensiv och komplex med toner av molass, tobak, fuktig jord, kastanj och kryddor. Smaken är rikligt strukturerad med både bredd och längd, hävdelsefull med massor av nyanser en mogen sötma – stort och komplext! I skrivande stund mer intressant än den mytiska 21:an. 98 LGP

1934 – En tidig skörd och ett allmänt varmt år, man började plocka den 7 september. Djupt gyllengul mot bärnsten – en mer intensiv och penetrerande doft än tidigare, mängder av sötma, honung, hjortron, mineral och jordiga toner såsom kastanj och tryffel. Smaken har en hög sötma, perfekt balans, mängder av komplexitet, så nära ett komplett vin man kan komma, så Sauternes, så Yquem, så perfekt! 100 LGP

1942 – En lång säsong, plockningen påbörjades den 5 oktober. Medeldjup gyllengul, intensiv doft, jod, salt och glaserad aprikos, nästan med en ton av flor och Manzanilla, smaken är ren, slank och väldigt lång med söt gul frukt, nötter, mandel, botrytis och honung, överraskande vital med en fin dos av komplexitet. En perfekt njutbar och drickmogen Yquem, ännu med en stor potential, balanserad, medelhög sötma men ett harmoniskt vin. Jag har ingen större erfarenhet av sauternes från 1942 så jag vet inte i ärlighetens namn om vi ska tacka slottet eller årgången för detta vin – förmodligen båda… 96 LGP

1945 – (omkorkat på slottet 1975) – 1945 var en rekordvarm årgång med tidig skörd som påbörjades den 10 september – Relativt djup gyllene mot bärnsten. Doften har vissa gröna toner, känns som lite mer Sauvignon Blanc, karamell och bränt socker. Smaken går åt det torrare hållet, lite splittrad, inget stort vin, ganska torrt och bittert avslut. Min erfarenhet säger att omkorkade viner sällan blir lika bra som de välbevarade exemplen med originalkork.  83 LGP

1946 – En relativt sval årgång med en skörd som påbörjades den 9 oktober. Djupt gyllene färg. Blommig doft som går emot kamomill, örter, päron och honung. Smaken har en tydlig sötma, viskös med massor av glycerin, honung och en karamellig eftersmak, inte enormt men gott och drickmoget. 87 LGP

1955 – Generös årgång, skörden startade den 21 september. Medeldjup bärnstensfärg. Mer röd frukt på doften, hallon, mandel, marsipan, nougat och molass. Intensiv på smaken, bred sötma och massvis av extrakt, bra längd, lite grövre än de mest eleganta men rejält gott med en fin längd. 92 LGP

1962 – Plockningen startade den 2 oktober. Bärnstensfärgat – nötig och mogen doft med inslag av pistage och valnöt, torkad frukt, katrinplommon och bränt socker. Smaken är balanserad med en mogen, rätt karamellig sötma, hygglig längd, varm och generös finish, går emot det rustika (i alla fall för Yquem), drickmoget och utvecklat, med en fin komplexitet. 91 LGP

1966 – Skördades mellan 15 september och 9 oktober.  Inte helt ren doft, lite egendomlig, knäckiga toner, smaken är bättre med en ren och tät gulfruktig sötma. Lite mint och kryddor på eftersmaken, hygglig eftersmak, smaken bättre än doften men hittills ett av de sämre korten. 80 LGP

1967 –  skördades mellan 26 september och 25 oktober – lätt bärnstensfärgad, nötig och mineralig doft, lite återhållen men med en stor komplexitet. Smaken är strukturerad och fyllig med en tydlig sötma och fin balans, knäckig med torkad frukt, kastanj och tobak, stor längd och komplexitet, utvecklad och mycket god med en stor potential kvar. Jag har ingen enorm erfarenhet av Yquem men detta vin har jag druckit ett antal gånger och vinet har nästintill varit perfekt var gång – detta var superbt gott men ej så perfekt som jag minns det… 96 LGP

1969 – En enormt lång skördeperiod som sträckte sig mellan 30 september till 25 november, botrytisen tog sin tid. Ljus färg, egendomlig doft, blommig, nästan artificiell, smaken är helt ok men aningen lätt, ett gott sött vin men inte någon tydlig sauternes och ej mindre Yquem. 85 LGP

1975 – En strålande årgång, lång skörd med flera tries, 29 september  – 7 november. Lätt gyllengul färg. Härlig doft, reduktiv och stram med mineral, hjortron, kryddor och hasselnöt. Smaken är medelsöt, fint balanserat med en stor struktur och längd. Perfekt drickmoget och elegant, massor av potential, ett stort vin. 95 LGP

1979 – Skördat 15 oktober – 29 november.  Medeldjup gyllengul färg. Blommig doft med inslag av stenfrukt, honung och kryddor, en viss dammighet på doften. Smaken är balanserad och elegant med massor av komplexitet, varm och generös med en lång yppig eftersmak, typiskt och balanserat med en fin potential. En klassisk Yquem. 93 LGP

1985 –  Detta var en sval årgång och den längsta skördeperioden i Ch d´Yquems historia  –  1 oktober till 19 december! Fortfarande en väldigt ungdomlig och spänstig doft, ren och fruktig med gula plommon, mineral och mandel, vinet öppnar sig efter ett tag i glaset. Smaken är härligt stram med en sötma som kommer smygande efter ett tag, rejält lång finish. Briljant och fräscht med en stor potential men jag saknar lite av den komplexiteten som kommer med botrytis . 90 LGP

1986 – Skördat 6 oktober – 18 november. Lite mer utveckling på doften, nötter, choklad, hjortron och kanderade frukter. Jämfört med 85:an så är vinet mer komplext med toner av botrytis och en komplex kryddighet. Smaken visar en stor bredd och en nötig, bred sötma, väldigt lång finish snyggt och balanserat med en fin utveckling. 92 LGP

1990 – Skördades mellan 17 september – 10 oktober. Lätt gyllengul färg, fortfarande ung doft, mångfacetterad med söt frukt, honung och kryddor. Smaken har en underbar koncentration och lager av nyanser, bitande och intensiv eftersmak, ett superbt, fortfarande ungt vin med en ohämmad potential – grand vin… 96 LGP

 

Övriga viner till middagen (blindprovning)

 

1979 Cuvée Louise Pommery, Champagne (magnum)
– krämig doft med inslag av kola och nougat, mild och krämig smak, lite lättare än man kan förvänta sig av årgången, mjuk eftersmak med inslag av kola och nougat, gott och drickmoget utan någon dramatisk komplexitet. 89 LGP

 

1964 ”Y”, Bordeaux, (magnum)
– detta år gjordes det ingen Ch d´Yquem. Y är som bekant slottets ”torra vin” som för första gången producerades 1959. I ärlighetens namn är det ett vin som jag aldrig förstått mig på, detta var trots allt ett av de bättre exemplen jag provat med en doft lätt påminnande om Yquem med inslag av mandel, nötter och torkad frukt, fortfarande ung och spänstig smak med en fin fräschör och medellång finish. 82 LGP

2001 F.X Pichler ”M”, Wachau, Österrike (magnum)
– från Y till M! Ett stort vin med mängder av tropisk frukt, kryddiga toner, mineral och en bred struktur, gott och yppigt med en rik eftersmak, fortfarande ungt med en stor potential. Detta vin förtjänar definitivt sin status som ett av österrikes bästa kultviner, även om det finns både bättre och elegantare exempel. 92 LGP

1949 Château Destieux Saint-Emilion (magnum)
– härlig doft, stallig med inslag av fuktig tobak, cederträ, söt frukt, choklad och kryddor, smaken är rund och mjuk med en fin koncentration och lång komplex finish. Härlig drickbarhet, perfekt mogen bordeaux. 90 LGP

1924 Château Cos d´Estournel, Saint-Estèphe (magnum)
– lite gles doft, sura körsbär, smaken är aningen tunn, mycket syra, smakar mer som ett moget italienskt vin, lite sträv finish, ingen storhet. 80 LGP

1959 Pommard Dr Barolet (magnum)
– söt utvecklad och silkig med mjuk frukt, en härlig parfym, mjuk smak, rund och söt med en komplex eftersmak. Superbt len och drickmogen bourgogne. 91 LGP

1994 Château Petrus, Pomerol (magnum)
– oerhörd finess på doften, mörk frukt, lakrits, mineral och tobak. Smaken är intensiv och kraftfull men med en perfekt balans, finlemmade tanniner, mängder av mörk frukt, enormt lång och elegant finish – ett tveklöst stort vin. Intressant – första gången jag har tyckt om Petrus i en blindprovning! Utmärkt årgång för Pomerol. 95 LGP

1988 La Chapelle Hermitage (magnum)
– Härligt kryddig doft, rökelse, salmiak, mörka bär läder och tryffel. Smaken är len och utvecklad men ändå med en ungdomlig spänst, mjuka tanniner, en lång finish med en kryddig finish och en god dos komplexitet. Förvånansvärt ung med facit i hand – en perfekt flaska. 92 LGP

 

Slutligen – så kan vi då fråga oss – är Ch d´Yquem något enastående, något magiskt, något som skiljer sig från mängden? En sak är säker – Château d´Yquem är precis som många av Frankrikes legendariska viner ett vin vars byggstenar är finess, komplexitet, elegans och längd snarare än bara kraft och koncentration. Utan tvivel ett mycket gott vin med en stor lagringsduglighet och ett antal enastående årgångar. Fast, det där lilla extra? Jag vet inte…

 

image_pdfLadda ner artikeln som PDFimage_printSkriv ut artikeln

RELATERAD LÄSNING