Hem Vinvärlden En studie i vit garnacha

En studie i vit garnacha

av Livets Goda

Märkligt nog är det inte från dessa områden som druvan har låtit bli omtalad, utan från Navarra och södra Rioja, där den odlas på cirka 8 800 hektar vardera, och än mer i det lilla men högt skattade distriktet Priorat, där den faktiskt inte odlas på mer än ungefär hälften av distriktets totala areal, cirka 800 hektar. I Frankrike kallas samma druvsort grenache och odlas där på cirka 97 100 hektar som fördelas nästan lika med cirka 41 000 hektar vardera i Languedoc och södra Rhône. Här är det främst i södra Rhône som druvan har blivit känd, inte minst för vinerna från Châteauneuf-du-Pape. Det finns flera typer av garnacha, som ska ses som druvsortens ursprungliga namn eftersom den allra mest troligt har sin födelseplats. Den allra vanligaste är blå och kallas rätt och slätt garnacha tinta, men det finns också en mer stordruvig variant av den som kallas garnacha peluda tack vare rankas något mer ludna blad. Den druvsort som går under namnet garnacha tintorera är i själva verket alicante bouschet, en druvsort som gjort sig mer känd för sin mörkt färgade druvsaft än för dess excellens avseende doft och smak (det går dock att göra fina viner av den, men den används mest som komponent i blandningar). Precis som pinot noir är garnacha en druvsort som inte är helt genetiskt stabil, vilket har resulterat i ett par mutationer. En av dessa är grenache gris, mest känd i Frankrike om än i liten grad, som liksom pinot noirs rosafärgade mutation pinot gris ändå främst duger till att användas i blandningar eller ge ett vitt eller möjligen ytterst svagt rosafärgat vitt vin. Det finns ytterligare en mutation, så långt gången från sitt blå ursprung att den idag helt klassas som grön druvsort, garnacha blanca. Den växer ofta i samma eller åtminstone intilliggande vingårdar som de blå och rosa varianterna, men är emellertid väldigt liten sett till planterad areal. I Frankrike finns det omkring 5 000 hektar av denna gröna mutation, i Spanien lite mer än 2 100 hektar, Kalifornien har 110 hektar och Sydafrika omkring 45 hektar. En av alla producenter i världen som odlar och gör vin av garnacha blanca är Joan Àngel Lliberia från den 55 hektar lilla familjeproducenten Edetària. Hans vingård ligger i Terra Alta, som är det sydligaste distriktet i Katalonien. I norr gränsar det till det mycket mer välkända Priorat där man också finner lite grön garnacha, men bara omkring 50 hektar. De vita vinerna härifrån bjuder ofta på ett stort djup med uttalad mineralitet av den magra skifferjorden. I Terra Alta är geologin helt annorlunda, Joan Àngel talar mycket om panal, en väldränerad näringsfattig sandjord som på sina ställen kan vara åtta meter djup. Den säregna jorden och det varma klimatet från Medelhavet bidrar till att ge viner med en djup frukt och en så livlig mineralitet att man uppfattar vinerna som friska trots att syran i druvan normalt sett egentligen är så hög. ”Att bevara fräschören i vinerna av grön garnacha är en avgörande faktor för vinets kvalitet och för att lyckas med det måste man arbeta noggrant med uppbindning och hitta en perfekt balans i lövverket”, förklarar han. En annan sak han talar om är hur man ska skydda vinet från att oxidera, just oxidation är en ofta omtalad riskfaktor för samtliga druvsorter i familjen garnacha. ”Att skörda druvorna tidigt om morgonen innan det blir för varmt, ta hand om dem med stor försiktighet så de inte krossas och musten därmed utsätts för syre och direkt sätta druvorna kallt vid bara ett par plusgrader under ett till två dygn för att avbryta all form av enzymaktivitet är några av de viktigaste faktorerna för att hindra oxidation”, säger han. Denna gröna version av garnacha har små druvor som växer i relativt täta små druvklasar. För att ge vin av god kvalitet är det viktigt att druvorna når en god mognad, enligt flera odlare Livets Goda har talat med en mognad med en potentiell alkoholhalt av minst 13.0 till 13.5 procents alkoholhalt. I annat fall får vinet ingen karaktär. De vita vinerna från Edetària vittnar om att Joan Àngel har full kontroll över både odling och framställning. Hans 2013 Via Terra Garnacha Blanca (nr 74152 / 99 kr / 86 LGP) är ett riktigt trevligt billigt tankjäst vin av druvor från yngre stockar. För just det här vinet låter man skörda en del av druvorna tidigt för att fånga en riktigt frisk syra, medan den större mängden druvor är skördade vid full mognad för att ge kropp och fruktarom. Vinet är förvisso enkelt, men trevligt citrusfruktig med nyanser av mandarin och med en fin mineralton i slutet av smaken. Att man finner ett litet större fruktdjup och även en mer uttalad blommighet i 2011 Edetana Blanca (nr 74916 / 111 kr / 88 LGP) beror framför allt på att man här har blandat i omkring 30 procent viognier, men också på att vinet delvis har lagrats under fyra månader i franska ekfat. Faten noteras med försiktighet, det är frukt och blommighet som står i första rummet och tack vare en längre eftersmak uppfattar man också vinet som lite fylligare. Firmans finaste vin av garnacha blanca kommer från omkring 60 år gamla stockar och har vunnit en del av sin kropp och mer livfulla mineralsälta tack vare lägra skördeuttag, normalt sett ett till två ton druvor per hektar, och ett djupare och mer utvecklat rotsystem. Den 2011 Edetària Blanco (nr 74765 / 199 kr / 90 LGP) vi provar har en fin fruktfetma och fina nyanser av gula plommon, en mild vaniljnyans av de 500 liter franska ekfat (bara tio procent nya) som vinet är jäst och sedan lagrat i under åtta månader. Återigen är känslan av mineral och fräschör en stor del av vinets personlighet. I denna liksom i 2010 Edetària Blanco (91 LGP) ingår cirka 15 procent macabeo, en annan katalansk druvsort som i Rioja går under namnet viura och där kan ge riktigt fina vita viner. Stilistiskt är denna tia nästan snarlik elvan, men den har en aning större komplexitet och även en nyans mer uttalad mineralitet som faktiskt ger en liten känsla som av tanniner. Detta bäddas dock in i en fin fruktsötma som skapar en riktigt fin balans. Den 2007 Edetària Blanco som provades hade inte alls samma balans och var dessutom på väg att tippa över i oxidation till följd av ålder. Samtidigt, och till min förvåning, stod sig vinet riktigt bra i glaset över en halvtimma, vilket måste ses som ett tecken på att det inte sjunger på sista eller kanske inte ens näst sista versen. När vi talar om vinets tydligare ålder säger Joan Àngel att det också beror på hur han gjorde vinet då. ”Vi använde oss till viss del av mer rostade ekfat på den tiden, numera har vi bara en väldigt försiktigt rostning för att inte dölja vinets finaste aromer”, förklarar han. Vinodlare är alltid stolta och trogna sitt eget distrikt och det kan därför vara utmanande att fråga dem om var man gör de bästa vinerna av en given druvsort, eller var en druvsort som odlas i många delar av i det här fallet Spanien och Frankrike har sitt ursprung. På den frågan är Joan Àngel väldigt diplomatisk. ”Det spelar ingen roll vilket som är eller anses vara det rätta ursprunget för garnacha, men väldigt ofta brukar man säga att det mest autentiska ursprunget är det distrikt där en druvsort förekommer mest eller, om den förekommer i olika typer, där de flesta eller alla av dem odlas och ger ett komplett uttryck för druvsorten, att det är det verkliga ursprunget”, säger han. ”Och i så fall är Katalonien det verkliga ursprunget för garnacha”, avslutar han innan vi skiljs åt.

image_pdfLadda ner artikeln som PDFimage_printSkriv ut artikeln

RELATERAD LÄSNING