“Champagnes försäljningssiffror kommer att sjunka i Storbritannien och engelskt mousserande vin kommer så småningom att ta hälften av deras marknad här”, Ian Kellet, nuvarande ägare av Hambledon Vineyard, utvecklar: ”Det säljs runt 15 miljoner flaskor champagne om året i England så det kommer att ta sin tid, men kom ihåg att vi är runt 6 producenter idag som satsar på att producera över en miljon flaskor om året. Det finns även en uppsjö mindre producenter som satsar på att ligga runt 250 000 flaskor så inom 15-20 år är det helt resonabelt att tro att vi kommer att nå det målet”.
Vi träffas över lunch på den lokala puben Bat & Ball som stoltserar med att vara platsen där de moderna (och tillika oförståeliga) reglerna för cricket ritades upp. Något som också alltid har återgetts på Hambledon Vineyards etiketter. Som före detta managing director på investmentbanken Dresden Kleinwort Benson och med 12 års erfarenhet av equity research i mat- och dryckesbranschen är herr Kellet ett tydligt exempel på den nya sortens vingårdsägare i landet.
Efter att ha börjat snegla på att köpa ett château i Bordeaux i slutet av 90-talet blev det istället den anrika men då aningen förfallna egendomen Hambledon Vineyard som han köpte 1999. ”Istället för att vara ytterligare en britt från the City som hjälper till att driva den franska jordbruksnäringen tänkte jag att det hade varit intressantare att ta upp kampen med dem” berättar han. Detta var en tid då det precis hade börjats tala om Nyetimber och Ridgeview.
Efter egna geologi och klimatstudier av platsen ansåg han att plantera champagnetrion och producera premiumbubbel var rätt väg att gå i och med den kalkhaltiga jorden. Ett odlingsförsök med en kombination av 27 olika kloner och rotstockar inleddes 2005 och 2010 påbörjades omvandlingen av vingården till ett företag och kapital från investerare börjades samlas in.
En resa till Champagne utfördes med målet att återupprätta de historiska banden mellan Hambledon och Pol Roger, Major-General Sir Guy-Salisbury, alltså den första ägaren var enligt Ian vän med de Billy familjen. Resan resulterade i att Hervé Jestin som hade varit chef de cave för Duval-Leroy i över två decennier anlitades som konsulterande vinmakare. Förutom att vara internationell konsult är Hervé idag chef de cave för den biodynamiska champagne producenten Leclerc Briant. På Hambledon har han hjälp av vinmakaren Felix Gabillet som efter att i många år jobbat i Australien, Kalifornien, Nya Zealand och Kanada har landat i England. Tillsammans jobbar de, i motsatts till de flesta andra brittiska producenter, med en non-vintage inriktning.
Vid ett senare tillfälle ska Felix förklara för mig att det enligt dem är det bästa sättet att hålla en konsekvent kvalitetsnivå i landets lynniga klimat.
”En nystartad vinproducent som vi borde aldrig kunna vinna i en blindprovning mot anrika champagnehus, även om vi har hjälp från Hervé” säger Ian med anspelning på bland annat Nobel Rots blindprovning.
Han fortsätter: ”Jag säger inte att det händer jämt, men intuitivt känns det som att det inte borde kunna hända en enda gång”. Efter att ha funderat på detta idag återkommande fenomen har han en teori om varför det kan hända:
”Jag tror att det handlar om marken”. Han utvecklar: ”De stora champagnehusen har all teknik, kunskap och ekonomisk kraft de behöver, men de köper en stor del, om inte den största, av sina druvor”.
Ian tror att det är där de förlorar kontroll och kommer därför bara att producera Hambledon med druvor från egen mark.
”Hur många champagneproducenter känner du till som producerar en miljon flaskor om året från egna druvor” frågar han mig retoriskt.
Jag svarar att jag inte känner till någon och han fortsätter:
”Min prediktion är att inom 20 år kommer det att finnas fyra sådana producenter i England”.
Han menar på att till skillnad från i Champagne är det fullt möjligt i England att ha en 100 % egendomsodlad produktion:
”I champagne kostar marken mellan 0,9 och 2,1 miljoner hektaren, här kan du köpa en hektar med samma terroir som en grand cru i Côtes des Blancs för 30 000 pund”, Ian tittar ut genom pubens fönster, ”det finns, förtillfället, hur mycket mark som helst som skulle passa perfekt för vitikultur här”.