”Barbera är en mycket mångsidig och lättillgänglig druva. En som de flesta gillar, hur lite man än kan om vin.”
-Claudia Cigliuti, Fratelli Cigliuti, Piemonte
Egendomen Fratelli Cigliuti´s historia tar sig fyra generationer bakåt i tiden. Den fjärde som ansvarar för egendomen idag är familjen Renato, hans fru Dina och döttrarna Claudia och Silvia. Renatos far och farbror, hade fram till 1964 sålt druvor och buteljerat vin på den lokala marknaden. Innan dess hade Renatos farfar, hans far Leone och hans farbror Romualdo lämnat över stafettpinnen till att göra vin till Renato, som då 1964 tyckte det var dags att ändra vinframställningsfilosofi och ta till vara på terroirens fabulösa förutsättningar och satsa på kvalitet i stället för kvantitet. Samma år släppte Cigliuti sina första 300 flaskor Barbaresco.
Foto Livets Goda
Claudia Cigliuti
Renato har sedermera lämnat över huvudansvaret till sin döttrar Claudia och Silvia, som med stor passion har fortsatt utveckla och finputsa och man kan idag stoltsera med förträffliga viner.
Renato var även den förste som använde namnet Serraboella på en etikett på 1970-talet, och under 30 år var han den enda producenten som gav sin Barbaresco namnet cru. Under en lång tid var Serraboella synonymt med Cigliuti. Numera är det då Claudia och Silvia med mamma Dina som smakmoderator som ansvarar för familjens vinverksamhet även om man hittar Renato alltid i närheten och övervakande på en av hans kära traktorer.
En dag under senare delen av oktober hösten träffade Livets Goda Claudia Cigliuti när hon besökte redaktionen. Skörden för 2023 hade avslutats och det var åter dags för henne att göra de nödvändiga resorna runt om i världen. ”Lyckligtvis kommer många till Piemonte nu, och ärligt talat föredrar jag att välkomna folk till oss än att resa runt i världen, även om det också är väldigt givande. Då får jag möjlighet att visa upp odlingarna, gården, tillverkningsplatsen. Här i Sverige och andra länder kan jag bara visa upp flaskorna – det är inte samma sak, säger Claudia”. Det är hennes syster Silvia som tar källararbetet när Claudia är på värdsligt språng.
Systrarna Silvia och Claudia
Hur mår din syster?
Hon mår bra. Hon har fullt upp eftersom jag lämnade henne med allt. Men skörden är klar och en tank nebbiolo är redan färdigjäst. Nu väntar vi på regnet och förhoppningsvis lite snö i vinter. I våras gjorde torkan oss väldigt oroliga och ärligt talat kunde jag inte sova på nätterna förrän regnet kom, eftersom jag var så stressad. Det fanns en risk att vinstockarna skulle dö. Men till slut regnade det, ganska mycket till och med. Några vinstockar visade tecken på stress och andra mognade inte så bra, så de fick vi lämna. Naturligtvis drabbades de yngre vinstockarna värst eftersom deras rötter inte går lika djupt. Efter regnet blev det varmt, men inte för varmt. Sedan haglade det i juli, jättehagel, men vi påverkades endast i ytterkanterna av egendomen. Andra områden drabbades mycket hårdare. Jag vet några hasselnötsgårdar som förlorade hela sin skörd. Stormen tog också bilar, fönster. Det enda vi behövde göra efteråt var att ta bort otjänliga bär, vilket vi gjorde för hand.
Är det svårt att skydda vingårdarna från hagel?
Mycket. Vi har provat två olika sorters nät, men bara över ett par rader rankor. Det är mycket jobb och tar mycket tid, nästan som att plantera en ny vingård. Varje gång måste allt sättas upp och sedan tas bort igen. Men det kan vara något för framtiden, för det fungerade.
Vädret ställer till det. Det blir varmare hela tiden.
Ja, vi har haft lite regn och några stormar, men det har blivit varmare. Även om 2022 var varmare än 2023.
Har ni gjort några förändringar på sistone? Expanderat?
Vi expanderade 2020, covid-året. Då började vi hyra en vingård på en och en halv hektar, ett kontrakt på 20 år. De som hyrt den tidigare bemästrade inte hantverket tillräckligt väl, och den var helt förstörd. År 2019 blev vi kontaktade av ägaren som bad oss hyra vingården. Han visste att vi hade tillräckligt med tålamod för att rädda den, göra något med den. Det var en fin komplimang.
Pappa Renato Cigliuti på sin älskade traktor
Han ville inte sälja?
Nej, lyckligtvis inte, för vi hade inte råd att köpa. Han ville inte sälja eftersom han skulle behöva skatta så mycket för vinsten. I stället har han bestämt sig för att låta döttrarna fatta det beslutet den dagen han är borta. Så vi tog bort precis allt och planterade om med klonade rankor från vår egendom. Just den vingården drabbades hårt i stormen, men i år gör vi vårt första vin därifrån.
Den vingården kommer att producera Langhe Nebbiolo. Som du vet är Barolo och Barbaresco skyddade. Lite går att odla, men det bestäms av konsortiet. Så varje vinmakare som vill plantera om använder nebbiolo och gör Langhe Nebbiolo. Man kan be om tillstånd för att få producera Barolo eller Barbaresco, men väntelistan är lång och det krävs höga poäng. Poängen delas ut för en mängd olika saker, till exempel om man är en ”äkta” vinmakare eller bara en investerare. Hyr man en vingård är det ingen idé att ansöka om tillstånd, för om det beviljas blir vingården värd så mycket att ägaren kan sälja den för miljontals euro. Vem tackar mig då? Detta är det stora problemet med att hyra.
Så alla försöker få klassificeringar för att kunna öka priserna, inte bara på vinerna utan även på marken?
Ja, men man ansöker bara för mark som man äger. Avtalen har också tidsrestriktioner. Om man får en klassificering för 5 000 kvadratmeter får man inte ansöka igen förrän efter två år. Om någon under tiden vill sälja en bit mark som man har råd med sitter man fast. Så det är bättre att ansöka om klassificering för mark som man äger, inte mark man hyr. Jag har till exempel precis köpt ett hus med en bit mark, på vilken jag ska göra Langhe Nebbiolo. Jag kommer att skicka in en ansökan om att göra Barbaresco. Det kan ta tio år, men då är det åtminstone mitt.
Så det är ingen vingård idag?
Nej, det är bara lite mark med planterad tryffel. Säljaren var en vän till min pappa som var tryffeljägare.
Nieve – Vingård
Hur många hektar vingårdar har ni totalt idag?
Idag har vi åtta hektar, inklusive vingården vi hyr. Det räcker, särskilt med tanke på hur svårt det är att hitta arbetskraft nuförtiden. Utlänningar brukade komma och söka arbetet hos oss – polacker, rumäner, makedonier. Men den nya generationen föredrar att arbeta i fabriker eller så utbildar de sig till rörmokare och elektriker. Ingen söker sig till vingårdarna längre. Vi har ett rumänskt par som jobbar åt oss, och så är det jag och min syster. Vi jobbar som galningar eftersom vi inte riktigt litar på arbetarna från kooperativen. De är bara ute efter pengar och har inget som helst intresse av att lära sig, så det känns inte bra att anförtro dem våra druvor.
Hur många är med och skördar?
Inte så många. Det rumänska paret och så en italiensk kille som jag anställt i en månad och som vi hoppas stannar. Vi har också några vänner som gör muscatvin, som jag lärde känna eftersom våra söner går i samma klass. De skördar tidigare, och när de är klara kommer de och hjälper oss. Vi skulle inte klara oss utan dem. Förr i tiden hjälpte man alltid varandra på det sättet. Min pappa brukade hjälpa till att plocka muscatdruvor när vi var små. Ett arbetsutbyte som fungerade mycket bra, men som tyvärr försvunnit.
Kan ni inte dela personal med andra vinmakare?
Nej, det strider mot konsortiets regler. Jag kan själv hjälpa en annan vinmakare, men jag kan inte skicka dit min personal.
Behöver ni inte fler heltidsanställda?
Vi har det rumänska paret. Han jobbar heltid, och hon jobbar på somrarna. Problemet är att under vintern och när det regnar har vi helt enkelt inget jobb åt dem. Vi får hitta på arbetsuppgifter. Personal är ett problem eftersom verksamheten är så säsongsbetonad. Man måste behålla folk, annars har man ingen under högsäsongen. En svår situation.
Oroar ni er för det?
Hela tiden. Vi oroar oss för klimatet, personalsituationen, byråkratin. Det är väldigt frustrerande och ibland förstår jag inte vem som frivilligt gör det här jobbet.
Men ni säljer bra.
Ja, vi säljer bra och får väldigt bra feedback. Det är därför vi fortsätter.
Hur många flaskor producerar ni ett bra år?
Mellan 35 000 och 37 000 flaskor. Nu blir det fler på grund av den nya vingården som vi hyr.
Hur många fler?
Kanske 5 000 eller 6 000 och då Langhe Nebbiolo från den hyrda vingården, och så småningom Barbaresco där tryffeln finns idag. Jag vill som sagt endast ansöka om klassificering för vingårdar som ligger på mark som jag äger.
Första gången vi träffades för många år sedan i Piemonte odlade ni fortfarande dolcetto, men inte nu längre
Ja, den sista årgången var 2017.
Rev ni upp de vinrankorna?
Ja, vi rev upp allt och planterade nebbiolo på en halv hektar.
Varför egentligen?
Dolcetto är en mycket krävande druva. Den behöver mycket exponering och producerar sådana mängder att man måste beskära en hel del. Och dolcetto klarar heller inte skillnader i temperatur och svala nätter, vilket vi har på hösten, lika bra som till exempel nebbiolo och barbera. Den mognar inte. Och druvorna faller lätt av klasarna. Om nebbiolo och barbera kräver omtappning två gånger måste man göra det fyra gånger med dolcetto. Man måste ägna mycket tid åt denna druva, men problemet är att man inte får lön för mödan, eftersom priserna är lägre. Många vingårdar som tidigare använt dolcetto börjar nu satsa på barbera.
Jag tror inte att så många svenska vinälskare frågar efter dolcetto lika mycket som tidigare.
Verkligen? Vi hade visserligen en liten produktion men det var ett riktigt bra vin. Pappa gav alltid dolcetto den uppmärksamhet den behövde – den bästa exponeringen, den bästa jordmånen. Många vinmakare gjorde likadant med nebbiolo, och sköt dolcetto åt sidan, och därför blev det inte så bra.
Er dolcetto var lite mörkare. Mer mörk frukt, lugnare syra.
Ja, och dolcetto passar för lagring, men det blir aldrig ett riktigt stort vin. Dessutom går det inte att sälja dolcetto till ett vettigt pris utan att folk tycker att det är för dyrt. Det var därför vi slutade tillverka det.
Det har väl, och fortfarande är något av en renässans för barbera i Piemonte?
Ja, barbera är en mycket mångsidig och lättillgänglig druva. En som de flesta gillar, hur lite man än kan om vin.
Vi ser hur galen prisutvecklingen är i Bourgogne, vad har vi att vänta framöver från Piemonte tror du? Kommer ni ta efter den prisutvecklingen?
Nej, men vi vill heller inte att priserna på ert Systembolag ska vara för låga, för restauranger drar sig från att köpa vin som de uppfattar som mindre exklusivt. Våra priser är relativt låga. Det fungerar för oss, men då har vi ingen lyxig livsstil. Priserna reflekterar heller inte hur mycket tid vi lägger på tillverkningen – då skulle vinet bli alldeles för dyrt.
Cigliuti – Vinerna
Jäsningen sker i temperaturkontrollerade ståltankar för alla viner och startar startar spontant, man tillsätter ingen jäst. Jäsningen tar cirka 8–10 dagar för barbera och cirka 15–20 dagar för nebbiolo. För fatlagring se respektive vin.
Barbera d’Alba Vigna Serraboella DOC 2021
Nr 79254 / 275 kr / 92
Ett vin som Cigliuti presenterade för första gången med årgång 1964. Ett balanserat år som skapade en harmonisk årgång. 100% barbera från lägen på 350 meter över havet i cru´n Serraboella. Snittålder på odlingarna är 15 år och det är ett elegant barberavin med drivande och stöttande tanniner och utsökt sval harmonisk balans i den fint mörkt mogna körsbärsfruktigheten. Det berikas med inslag av rosmarin, viol, salvia och vissa fuktiga löv och tobaksvindar i avskedet. Lagring i två och tre gånger använda franska barriquer. Superb idag och kommande 5-7 åren.
Langhe Nebbiolo DOC 2022
Nr 52030 / 299 kr / 93
2009 var första årgången av detta vin där nebbiolofrukten skördas från 350 meter höga lägen cru´n Bricco di Neive och planteringar på 15 år. Snyggt stoiskt kalkiga dragningar i tanniner, salvia och viol i en rödnosigt mogen körsbärs fruktighet i ett vin som står sig utmärkt i en torr och het årgång och som tar emot oss med öppna armar idag utan att tumma på stringens, distinkt ödmjukhet och en minst 8-årig framtid. Lagring i både i både stål och slavonska ekfat.
Barbaresco Bricco de Neive Vie Erte DOCG 2020
Nr 57769/ 499 kr / 94
Detta vin hade sin premiär med årgång 2000. 100% nebbiolo också det från cru´n Bricco di Neive och det ligger en underbar sötma och mjuk kryddighet i frukten som balanseras med bra syra och kalkdragna tanniner som ger citrusyttringar i en mörkt rödmogen och väl utvecklad fruktighet, toppad med nypon, lakrits, viol och blommiga örter. En mycket tillgänglig och förförisk årgång av vinet som vi även ser fram emot att löpande följa de kommande åren. Lagring i slavonska ekfat.
Barbaresco Serraboella DOCG 2020
Nr 57968 / 649 kr / 95
Nebbiolofrukten skördas från 25-55 åriga vinplanteringar i cru´n Serraboella. Första officiella årgången var 1964 och här har vi en karaktär som i 2020 års tappning är attraherande och omedelbart infångande. Det vilar en blomparfymerad grace i den sublimt mogna, kryddetsade och salviapuffade fruktighetens bigarrådragningar. Samtidigt finns tobak, löv och luftigt jordiga dragningar som ger både nostalgiska och robusta dragningar. Cigliuti har helt enkelt satt en förförisk stämpel över det hela. Fin syra och stark kalkifierad närvaro ger även friskhet liksom stadga och vinet tappar därmed inte sin skärpa i tanninerna. Här finns i sin omedelbarhet längd och utvecklingen framöver kommer tilltala gombegäret. Lagring i slavonska ekfat och medelstora fat av fransk ek.
Cigliuti´s tillgängliga viner på Systembolaget finner du HÄR