Farväl Bepi

Idag åtnjuter Valpolicellaområdets viner stor framgång och vi i Sverige har i stor skala omfamnat viner som Amarone och Ripasso. Vintrender kommer och går men stora vinproducenter består. I en tid då få trodde på Valpolicellaområdets potential att göra stora viner arbetade Bepi enträget vidare övertygad om möjligheterna. Han såg möjligheter där andra såg hinder. Han öppnade dörrar för många andra producenter. Det är t ex inte konstigt att senare generationer av producenter hämtat inspiration hos Bepi och Romano dal Forno var en av dem som flitigt besökte Bepi när han som ung skulle starta sin egen vinproduktion. Giuseppe Quintarelli föddes den 19 mars 1927. Hans far Silvio startade sin egen vingård 1924 i Ceré nära Negrar som Giuseppe senare övertog. Giuseppe var en djupt religiös man och som tillämpade strikta regler för sig själv men även i sin vinproduktion. Att hans viner lagras 7-10 år innan de tappas på flaska är inget ovanligt. Än idag händer det att jag öppnar gamla årgångar av Bepis Amarone och varje gång fylls jag av vördnad. Jag minns de gånger jag fick besök av vänner som absolut ville åka och besöka denne kände vinproducent. För det första var det oerhört problematiskt att boka ett möte. Ännu svårare var det att få köpa flaskor. Han brukade fråga: -Ska du åka i bil hem till Sverige? Om svaret var ja brukade han vägra att sälja vinet. Han ville helt enkelt inte riskera att hans vin utsattes för stora temperaturskillnader under färden och att hans viner kunde förlora sin ursprungliga karaktär. Han hyste en respekt för sina egna viner som gränsade till den kärlek vi normalt ger våra barn. Visst, han var en udda figur, en enstöring som gick sin egen väg och han kommer att bli saknad. Genom sina storslagna viner fortsätter han dock att leva och den sorg som idag håller Negrar i ett grepp kan möjligtvis tröstas med ett glas av hans ljuvliga Recioto. Inget dåligt sätt att ta farväl av en pionjär. Skål Bepi! Av Magnus Saccone Export chef för Cantina Valpolicella Negrar