“””Ofta är vinerna här förhållandevis kraftfulla, klimatet är ju överlag lite varmare än i andra vindistrikt på Nya Zeeland””, lägger han till när han serverar årgångens viner för Livets Goda. På flera håll i Central Otago är lovorden stora för 2012, en årgång som inleddes med lite svalare väder än i genomsnitt, men som mot slutet av säsongen blev varmare och gav den mognad som kännetecknar pinotvinerna härifrån. Det var just den överlag lite svalare säsongen som resulterade i viner med lite större transparens och mineralitet än vanligt. Central Otago är allra mest känt för sina pinotviner, men det vore ett misstag att förbise de vita vinerna härifrån. Det minst sagt köpvärda vinet 2012 Bannockburn Chardonnay (nr 90002 / 249 kr / 91 LGP) är ett utmärkt exempel på det. Druvorna kommer från flera vingårdsblock och vinifieras i franska ekfat som klokt nog bara till cirka tio procent är nya. Trots en alkoholhalt kring 14.0 procent bjuder vinet på en lätt och framför allt uppfriskande känsla med en fint kittlande mineralitet, en knapp antydan av fatkryddighet, en god och ganska djup men samtidigt elegant frukt med stor fräschör, allt snyggt balanserad i en läckert len textur. Det här vinet är superbt att drickas redan nu, men har en potential att utveckla lite större komplexitet med fyra till sex års lagring. Om den vanliga chardonnaytappningen är förtjusande och lovande är 2012 Chardonnay Block 2 (nr 99044 / 319 kr / 94 LGP) ett absolut enastående läckert vin, vanligen ett av de allra finaste chardonnayvinerna på Nya Zeeland. Det göra av klonen Mendoza som växer i ett block planterat 1992 alldeles nedanför vineriet, precis intill Block 3 och Block 5, varifrån vineriets två särbuteljeringar av pinot noir kommer. Det som gör det här vinet så unikt och komplext är att jorden har ett tydligt inslag av en kalciumrik jord som ger vinet nästan samma kritfeta och strama mineralitet som man hittar på vissa håll i Bourgogne. Den här årgången är än mer stilistiskt avskalad och mineraliskt ren än genomsnittligt, samtidigt har den livfulla smaken en god längd och en väl sammansatt nästan sömlös textur. Det är minst sagt vansinnigt gott och söker man ett chardonnayvin att lägga undan upp mot tio år för att vinna en mer nötigt komplexitet, då är det vinet från Block 2 man ska satsa på. Årgången var också god mot pinotvinerna. Den vanliga tappningen 2012 Bannockburn Pinot Noir (nr 94817 / 349 kr / 92 LGP) bjuder på en fint sammansatt och elegant doft, där en djupare och något mörkare bärfrukt har fått sällskap av årgångens svalare och lite ljusare rödbärigt och till och med rosenblommigt aromatiska nyanser. Precis som de andra röda vinerna är tanninerna fortfarande noterbara, men de balanseras av en god fruktkropp. Från en 7.60 hektar stor vingård belägen intill floden och den lilla orten Cromwell några kilometer bort kommer 2012 Pinot Noir Cornish Point (nr 94819 / 459 kr / 93 LGP). Den här vingården är planterad med flera kloner, men det är lika mycket läget som bidrar till vinets fina doft och smak, som i den här årgången upplevs något lenare, lite mer polerad och kanske också yppigare, dock utan att vinet i sig är generöst fruktig. Samma elegans och fräschör finner man nämligen också här. Trots det tighta slutet är det dock väldigt gott redan nu, men klokast är ändå att lägga undan vinet några år till. Firmans mest omtalade pinotviner är de två separata blockbuteljeringarna från The Elms Vineyard vid vineriet längst in på Felton Road. Att de två blocken ger olika viner, trots att de ligger intill varandra och har identiska klimatförutsättningar, beror på både skillnader i jordar och kloner. Det lite lättare och elegantare av de två är 2012 Pinot Noir Block 3 (nr 99065 / 569 kr / 94 LGP) från ett litet block med en i området typiskt sandig lerjord och klonen 10-5 (som är en variant av den schweiziska Wädenswil), en kombination som ofta också tillför en svagt gräsig nyans som bryter fint mot den tydliga rödfrukten. Jämfört med de tidigare nämnda pinotvinerna har det här en något större kropp och lite tydligare struktur och det gör att man gärna kan låta lagra vinet ytterligare ett till tre år innan det dricks. Det lite djupare och mörkare fruktiga av de två är 2012 Pinot Noir Block 5 (nr 99106 / 569 kr / 94-95 LGP), gjort av klonen Pommard (här på Nya Zeeland oftast kallad UCD-5) som till största del är ympad på rotstockar med låg växtkraft. Kombinationen av klonen och rotstockarna resulterar i ett vin med både mörkare färg, djupare och tätare kropp och lite stadigare struktur, vilket gör att man gärna man lagra det här vinet ett par år extra för att alla dess detaljer ska sätta sig perfekt samman. En annan detalj som skiljer de två blocken åt, är att jorden inte alls är lika homogen i Block 5, vilket bidrar till en lite större nyansvariation i vinet. Trots att man har vinifierat omkring en fjärdedel av druvorna i hela klasar, är kryddigheten från stjälkarna väldigt fint integrerad, mycket tack vare den djupa och mörka körsbärsfrukten, som inte alls skiljer sig särskilt mycket från den man finner i många stora röda bourgogner. “”Rent spontant skulle jag nog säga att pinotvinerna från 2012 behöver ett till två års vidare flasklagring, men vinet från Block 5 skulle jag gärna låta ligga lite längre än så””, säger Blair när vi provar vinerna. Vinerna lanserades i liten volym på Systembolaget den 1 februari.”
1,K