“Galloni berättade exklusivt för The Drinks Business, att fenomenet Screaming Eagle inte är hälsosamt. “”Väldigt få människor köper vinet för att dricka det, det har blivit ett rent objekt för investering, vilket är synd då det är ett fantastiskt vin”” Vinkritikern Jon Bonné, The San Franciso Chronicle, håller med om att vinet, som är gjort i Oakville, Napa Valley, har blivit för legendarisk för sitt eget bästa. “”Screaming Eagle har blivit en enhörning som inte längre är värd att jaga”” fortsätter han: Vinet lanserades första gången 1995, och den betingar fortfarande höga priser på auktioner. Senast i april såldes en flaska, årgång 1997, för 2,267 pund på Christie´s auktion i New York. Nylanseringar av vinet dubbleras snabbt i pris vid andrahandsförsäljning – man uppskattar att två tredjedelar av kunderna som står på Screaming Eagles lista över de som får chansen att köpa vinet, direkt säljer det vidare på andrahandsmarknaden. “”Att rättfärdiga enorma priser baserade på poäng och sällsynthet, och att säga att Kalifornien är ett fynd i Bordeauxstandard, är inget annat än hybris och det gör ingen gott”” förtsätter Bonné Trots, eller kanske tack vare, de högra priserna så har såväl Screaming Eagle som Harlan Estate haft framgångar i Kina, eftersom de favoriseras i rika kretsar för sin sällsynthet. “”Kina vill ha Screaming Eagle, Harlan och Colgin lika mycket som de en gång ville ha Lafite och Latour”” berättar Bonné. I Sverige är det importören Vinopia som tar in ett fåtal av dessa buteljer varje år. Källa: The Drinks Business”