Fin årgångssvit i Oregon

De flesta pinotviner från 2007, för det är pinot noir som med 4 665 av totalt 7 854 planterade hektar regerar i Oregon, är nu fullt redo att dricka och har inget mer att bjuda på med vidare lagring. Den efterföljande årgången var avgjort bättre, även om den direkt hamnade i skuggan av den något varmare och mer hyllade årgången 2009, som gav generösa och sensuellt fruktyppiga viner. Ställer man dem mot mer klassiska årgångar, noterar man tydligt att nollniorna har en lite sötare och varmare frukt, dessutom en något högre alkohol. Alkoholstarka är dock sällan vinerna från Oregon, och nollåttorna är ljuvliga att dricka nu även om de bästa av dem har potential att lagras vidare i minst tio år. Söker man klassisk struktur, mineralitet, god syra och mer transparens och uttryck för terroir snarare än rik frukt, är de svalare årgångarna 2010 och 2011 att föredra. Gemensamt med vinerna från dessa årgångar är just den stora intensiteten men uttalade elegansen i frukten, och att de har en mer påtaglig energi av mineral. Ett gemensamt drag i de otaliga viner som Livets Goda har provat är att frukten är intensivt rödaromatisk, bärig och blommig, på vissa håll till och med i stil med frukten i lite varmare årgångar hos de bästa producenterna i Bourgogne. Många odlare har gjort sina allra finaste viner någonsin i dessa årgångar och man spår också en särskilt god lagringspotential för dem. Det är alltid svårt att sia om hur länge man kan lagra viner, det beror ju både på förhållandena och såklart också vad man som konsument söker med lagringen, men ett allmänt råd är att de har en utvecklingskurva som pekar uppåt i någonstans mellan tio och 15 år från idag. Talar man med de producenter som har en historia i det unga Oregon, exempelvis The Eyrie Vineyard, Ponzi Vineyards och Adelsheim Vineyards, är tongångarna mycket positiva till lagring upp mot 20 år eller mer. Med ålder ter sig de oregoniska pinotviner än mer bourgognelika än de gör som unga. Fatprover och tidiga buteljeringar visar nu att 2012 är en mycket bra årgång, men den ska räknas till de varmare snarare än de klassiskt svala. Många odlare jämför 2012 med 2009, vilket ger en god indikation på vad vinerna kan förväntas smaka, och det ligger mycket i det. Odlingsmässigt skiljer sig dock de två åren åt, då 2009 bjöd på en lite jämnare värme över sommaren, medan 2012 började som en sval och även sen årgång, för att senare på säsongen bli varm så att druvorna nådde en full fenolisk mognad med rika fruktaromer, med bevarad syra och trots värmen en måttlig alkoholhalt. Det senare är något av ett signum för årgången. Flera odlare berättar att både stjälkar och kärnor var perfekt mogna (och bruna) vid skörden, vilket till stor del beror på att druvklasarna blev lösa och druvor såväl som stjälkar fick extra mycket solljus på sig. Det gör att man inte ska förvänta sig några gräsiga eller gröna toner ens i de viner som är vinifierade i hela druvklasar. Just vinifiering med hela druvklasar, då en del av stjälkarna följer med i jäskaret för att tillföra struktur och karaktär, är vanligare här i Oregon än i Kalifornien. De vita vinerna, framför allt aromatiska tankjästa sorter som pinot bland och pinot gris, har redan börjat lanserats, och bjuder på en ren frukt, god syra och en kombinationen av kropp och transparens. Pinotvinerna kommer att börja lanseras från hösten, och i än större utsträckning fram till sommaren 2014. Innan det sker stundar skörden 2013, som väntas bli ovanligt tidigt. Säsongen började med en normal knoppning men lite nederbörd under blomningen, ändå har fruktsättningen blivit normal. Sommaren har emellertid varit varm och redan i slutet av juli låg utvecklingen omkring tre veckor före det som kan beskrivas som normalt, och avgjort mycket tidigare än 2011, som blev en av de senaste skördarna i historien. Kvaliteten ser dock överlag mycket bra ut, druvorna är små och klasarna är lösa, vilket borgar för att druvorna lättare når en perfekt och jämn fenolisk skalmognad, samtidigt undslippa problem med röta. De odlare som är kända för att producera eleganta viner med måttlig alkohol (12.5 procent), frisk syra och mer rödaromatiska dofter, är emellertid oroade. Fortsätter värmen blir det svårt att göra den typen av viner, då en högre sockermognad innebär högre alkoholhalt. Skörden beräknas inledas i mitten av september, upp mot en månad tidigare än normalt.