Den medeltida bron över Ponte de Lima, loureiro-territorium
Just fördomar, det vill säga förutfattade antaganden om någon eller något, allmänna stereotyper som ersätter vid brist på kunskap och information, ja det är precis lika förekommande inom vinvärlden. Men när fördomen alltmer utnyttjas och missbrukas i den politiska världen, för att vinna en fördel, så är kanske den förutfattade meningen när det kommer till vin i en annan sits. Snarare handlar det då om en brist på information eller kunskapsluckor som ingen täpper till. En region som upplevt sin beskärda del av detta är onekligen Vinho Verde.
Från vänster: Luis Seabra, Miguel Monteiro Morais, Tiago Areias, João Camizão, Pedro Coelho & Márcio Lopes
En söndagskväll i maj får mig åter att tänka på den allmänna uppfattningen som en överväldigande majoritet av vinkonsumenterna cementerat i minnesbanken när det kommer till just Vinho Verde. Stereotypbilden av ett ungt, lätt spritsigt vitt vin med låg alkohol och obetydligt med ambitioner. Billigt dessutom. Jag och chefredaktör Anders är nämligen på plats i Portugal och har tagit oss till Rua Ferreira Borges 86 i centrala Porto där Diogo Amado driver Prova Wine Bar, ett härligt kryp in och fokus ligger på personliga viner från landets olika hörn. Vi har stämt träff med en handfull producenter från Douro och Vinho Verde, hantverksproducenter som få i Sverige känner till men som utan tvivel är framtiden.
Och vinerna de skänker är inte bara bra, det är imponerande, personliga och uttrycksfulla doningar som är så långt från den rådande stereotypen. Jag har följt Vinho Verde i många år nu och vet att dessa ambitiösa killar och tjejer finns, de blir dessutom bara fler och fler, men Márcio Lopes underbara lätt skalmacererade alvarinho får ändå agera lite väckarklocka för min egen del. Det är nämligen precis detta som jag ska verka för som skribent, att balansera upp en vedertagen uppfattning, se till att hela historien förtäljs. Inte bara det som är tillgängligt på Systembolaget utan även göra omvärldsanalysen för läsaren.
Vi vill gärna slå oss för bröstet i Sverige, prata om vår överlag förträffliga vinkunskap. Men mycket av det vi kan och har lärt oss bygger på det oerhört lilla som är och har varit tillgängligt på Systembolaget. Väldigt lite med andra ord. En offertförfrågan eller två hjälper inte konsumenten särskilt mycket om vi vill förstå en årgång, en region, en druva. Som skribent kan du inte utnämna ett år till ett sämre eller bättre jämfört med årgången innan, om du blott provat fyra-fem viner från en specifik region. Nej, du måste prova rejält med viner varje år och bygga upp en referensram. Och så måste du besöka.
Fördomen finner naturligtvis också fästet i lättjan. Vill du nu ge stereotypen en kamp så traskar du helt enkelt inte bara in på din närmsta monopolbutik och plockar på dig ett gäng Vinho Verde, viner som visar den andra sidan av regionen. Utbudet är sällan representativt och vi vet alla varför. Detaljhandelmonopolets synnerligen märkvärdiga resonemang kring vad som ska stå på hyllorna är en ekvation som få kan räkna ut och drabbar bra många fler regioner än just Vinho Verde. Istället måste du kika i beställningssortimentet, ta del av det fantastiska utbud som många kunniga och entusiastiska importörer erbjuder oss konsumenter – och vänta en veckas tid på leverans. Tyvärr ett tillvägagångssätt som ytterst få utnyttjar då det mesta som korkas upp i landet är inhandlat samma dag.
Kvar blir således….fördomen, eller snarare, ovetskapen.
När sommaren var som varmast gav vi på Livets Goda ut en Vinho Verde-bilaga. Du hittar den för gratis nedladdning på vår hemsida. Vissa av vinerna som vi provade inför publiceringen var av sådan klass att få skulle tro oss om vi sade att det var en Vinho Verde i glaset. Och om vi nämnde priset på plats, ja då skulle du tro vi närmast for med osanning.
Människorna jag kommit i kontakt med i Vinho Verde är bland de mest ödmjuka och lågmälda jag stött på i vinets värld. Likväl producerar flera av dem viner på en nivå som är sanslöst hög, får knappt betalt för sina produkter och kämpar konstant mot fördomen. Men aldrig att de är bittra eller uppgivna. Deras glädje när man uttrycker sin genuina uppskattning och förtjusning för deras region som har så mycket att erbjuda, betyder så mycket för dem och skänker den nödvändiga energin att fortsätta visa upp sina loureiro, alvarinho, azal, vinhão, arinto, trajadura och avesso.
Melgaço – centrum för alvarinho
Mitt enkla råd är, besök Vinho Verde. Välj ut ett par av de nio subzonerna som lockar dig och följ en vinrutt där du tar del av historien, maten, vinerna och människorna. Och var beredd på förälskelse i en plats i Europas periferi samtidigt som du fullständigt demolerar en fördom.
Och efter det tar du dig an nästa vinösa fördom, och nästa, och nästa…