Fourchaume och Beauroy från Jean-Marc Brocard

De två viner som provades på djupet den här gången var Chablis Premier Cru Fourchaume och Chablis Premier Cru Beauroy. Familjen Brocard äger 3.00 hektar i mitten av den 115 hektar stora Fourchaume, belägen i den norra delen av appellationen som en lång sydvästligt exponerad fortsättning på sluttningen med alla grand crus. Man har också en liten äga i vingården l&#39Homme Mort, som är en av totalt fem vingårdar som tillsammans bildar Fourchaume, men den ägan använder man inte till det här vinet. Liksom firmans andra viner sker jäsningen uteslutande i ståltankar. Ett normalt år gör man omkring 18 000 flaskor av just det här vinet. Vi började med det yngsta, den i våras lanserade 2013 Chablis Premier Cru Fourchaume (nr 7457 / 199 kr / 89-90 LGP), som förvisso är ett litet steg bättre i finess än de flesta av firmans andra viner från den mycket svåra och krävande årgången. Här finns lite mer av de mineraliska kvaliteter man saknar i många andra viner från 2013. Smaken är knappt medelfyllig, den bjuder på en viss rondör och fetma men dessvärre inte den skärpa man söker i ett vin från Fourchaume, istället finns det något jordigt över doften och även i smakupplevelsen. Däremot är 2012 Chablis Premier Cru Fourchaume (91 LGP) föredömligt ren och har en frisk och elegant doft med en sval och ljus frukt som kopplas till fint mineraliska och mer elegant jordiga nyanser. Sammantaget är det här vinet mer elegant balanserat. Smaken är knappt medelfyllig, men här finns en fin fetma och ett visst djup och det hela sitter ihop riktigt fint. Eftersmaken är dock något kort, här räcker kraften inte till, men det man får fram till dess är riktigt bra. Drick vinet nu och fem år framöver. Även om årgången ofta kritiseras som svår och inte alltigenom lyckad, är 2011 Chablis Premier Cru Fourchaume (90 LGP) ett riktigt gott vin. Det har lite mer av den typiskt örtiga och kalkstrama tonen som hör årgången till och även om vinet fortfarande är lite kärvt finns det något lockande och personligt över doften. Smaken är medelfyllig, torr och ganska stram med en fin kritfetma som fortfarande håller frukten i tyglar och det är svårt att inte tycka om det här. Att årgången var lite varmare och att läget också är det, noteras egentligen mest i djupet av smaken. Drick vinet nu och fyra till fem år framöver och är vinet tappat i magnum, som det vin vi provade den här gången, kan det sparas ytterligare några år. Egentligen ska man inte fokusera alltför mycket på årgången i sig och hylla en årgång för att den i allmänhet rankas högt. Samtidigt går det inte att diskutera bort den fantastiska och i allra högsta grad klassiska årgången när man har 2010 Chablis Premier Cru Fourchaume (92 LGP) i glaset. Det här vinet är mer komplext, det känns också yngre och är mer uttalat kalkmineraliskt. Mitt i det kalkiga finner man också en trevlig blommighet och en liten nyans av mandel som skänker elegans. Smaken är knappt medelfyllig, den har en fint balanserad frukt med inslag av citrus och gula äpplen som är snyggt inramad av en frisk syra och en tydlig och strukturgivande mineralitet. Det här är ett väldigt gott och snyggt balanserat vin med potential att utvecklas positivt i minst fem till åtta år till. Ett annat vin som är riktigt bra är 2009 Chablis Premier Cru Fourchaume (90-91 LGP). Det har fått ett lite större uttryck av den soliga och varmare årgången och även om frukten är något mer mogen än i vinerna från 2012 och 2010, är det den torra och mineraliska känslan som dominerar. Detta får ses som ett positivt tecken. En liten nyans av mandel i doften vittnar om en första mognad, men vinet är fortfarande spänstigt och torde stå pall för ytterligare upp mot fem års lagring. Det här var också ett vin som serverades ur magnum. En annan klassisk och idag ytterst njutbar årgång är 2008. Vinet 2008 Chablis Premier Cru Fourchaume (91-92 LGP) har också den klassiska och fint jordmineraliska doften som ännu har en del ungdomliga drag kvar. En liten citrusfrukt och mandelnyans noteras i doften, som annars med sin nyanserade mognad också är mer komplex än de andra vinerna. Mognadsnyanserna finner man också i smaken, men den är fortfarande pigg och friskt stram med en tydlig mineralitet. Det känns faktiskt som att vinet kommer att stå sig i några år till. Med 2007 Chablis Premier Cru Fourchaume (88 LGP) har mognaden blivit tydligare, men så är det också en årgång som är något mer snabbmognande än exempelvis 2010 och 2008. Här finns stråk av gula äpplen, rostad mandel och svamp och även om det också finns en del mineralisk struktur kvar, känns det som att vinet sjunger på sitt sista eller kanske näst sista år. Beauroy är en annan premier cru, också den belägen i den norra delen av Chablis, men nästan mitt emot Fourchaume på den andra sidan om floden Serein. Vingården ligger upp på en platå och på en något sydligt exponerad sluttning, den täcker 43 hektar och består av de tre lotterna Beauroy, som är den mest kända, och Troesmes och Côte de Savant, som sällas nämns och än mer sällan skrivs ut på etiketterna. I den här vingården äger familjen Brocard 1.00 hektar, men till deras vin köps också druvor från andra odlare in så att man kan producera upp mot 20 000 flaskor av vinet om året. Vi provade fem årgångar av det ståltanksjästa och under nio till tio månader i tankarna lagrade vinet, med 2013 Chablis Premier Cru Beauroy (nr 7125 / 174 kr (88 LGP) som det yngsta. Liksom i vinet från Fourchaume bjuder det här vinet på en fint mineralisk nyans där känslan av krita är mer framträdande även om frukten drar åt det lite rikare hållet som har blivit den knepiga årgångens signum. Smaken är torr, mineraliskt fet och något komplex än i de enklare vinerna och här finns också en lite större energi och livfullhet. Dock känns frukten något mogen och inte alltigenom områdestypiskt stringent, därför bör nog vinet drickas relativt ungt. Ställt sida vid sida med vinet från 2013 framstår 2011 Chablis Premier Cru Beauroy (91 LGP) som ett avgjort mycket bättre vin. Det följer årgångens mönster med en kritig och aningen vegetal örtighet och är förvisso läckert, men kanske inte helt publikt. Smaken är påtagligt torr och mineraliskt stram, syran är god och frukten mer ställd i bakgrunden. Det känns klassiskt, kalkigt och stramt och vinet får gärna ligga till sig ett år eller så, såvida man inte serverar en fet sås till som fångar upp stringensen och rundar av den något. Det är ett bra exempel på 2011, det är gott, men det är också lite kärvt och kanske inte så charmigt. Gillar man mer stramt hållen chablis är vinet absolut värt att köpa och dricka. Det som var intressant med vertikalprovningen av vinet från denna mindre kända och omtalade premier cru var att Jean-Marc Brocard inte hade valt att visa upp de allra bästa och mest klassiska årgångarna av det. Ur det perspektivet framstod Beauroy som en mycket mer kvalitativ vingård än vad det allmänna intrycket normalt sett gör gällande. Även 2007 Chablis Premier Cru Beauroy (90 LGP) är ett trevligt vin som levererar över förväntan. Det är oväntat livfullt och rent med en mild frukt, diskret jordig mineralitet, en livlig och god smak med stor fräschör, en lätt mineralisk komplexitet och god, len och väl sammansatt eftersmak. Det här är gott. Drick vinet nu och tre år framöver. En årgång som numera alltför ofta utmynnar i besvikelse är 2006. Få viner glänser, de flesta viner från en majoritet av distriktets producenter är antingen stumma eller saknar den stringens, mineralitet och fräschör som man förväntar sig av vinerna från Chablis. Om det är vinet i sig eller om det vara var en dålig flaska (den kom direkt från vineriets egen vinkällare) vågar jag inte svara på, men den 2006 Chablis Premier Cru Beauroy (85 LGP?) vi fick serverad var liksom många viner från 2006 på väg utför. Frukten känns fadd och stum och har redan antagit tydliga mognadstoner. Däremot var 1998 Chablis Premier Cru Beauroy (89 LGP) vital och riktigt fin, här har mognaden gått rätt till och frukten är pigg och spänstig med viss fetma, fin mineralitet och god längd. En liten gul fruktighet noteras i den annars strama och torra avslutningen. Det är inget vin att lagra vidare, vill man fånga vinet i den formtopp det befinner sig i idag bör man dricka det i år. Importör är Johan Lidby Vinhandel, www.johanlidbyvinhandel.se