Tänk att kombinationen av kryddiga körsbär, torkat läder och piptobak kan göra en så lycklig. Kanske inte det mest eleganta bygge våra näsor kommit i kontakt med men det finns likväl en viss finess med i bilden – och man önskar teleporteringen var ett faktum och att en förflyttning omedelbums kunde ske till en rustik trattoria på den toscanska landsbygden. Med detta vin i glaset och en svampstinn pastarätt med ohemula mängder riven parmiggiano som topping.
För här är vi i Toscana är panelens gissning – och vi har ålder i glaset. Ändå är det livfullt i smaken och det mer mogna som bouqueten uppvisar stöter på kontrasten i gommen. Fina syror, lite apelsin- och körsbärsaktiga, kryddiga fat, tobaken då och så ett bra riv i tanninerna som ändå upplevs behagliga. Kan det närma sig femton år, det här vinet?
Chianti omnämns men inblandingen av barrique kanske ska ta oss till Bolgheri. Ingen har e tanke på att det kanske kunde vara det mest klassiska och maffiga som återfinns i de mer södra delarna av regionen så till sist kommer en vink från chefredaktören – och vi hamnar rätt, i Montalcino. Men åldern var fel – det är äldre….
1999.
I glasen har vi Poggio al Ventos Riserva som nu går in på sitt tjugonde år och den gör det förbannat bra. Säkerligen stöpt i den tidens ideal men återigen visar tid och bra lagringsförhållanden att tålamod visst är en dygd. Allt behöver inte vara momentant klunkbart.
“Jag hittade fyra flaskor av denna i samlingen,” säger chefredaktörn. Tre kvar och vi hoppas att han lurar oss igen med en flaska om sisådär två år. Brunello di Montalcino alltså, så underbart gott det kan vara med ålder!
Redaktionens intryck: 93/100 LGP
|
Du vet väl att Livets Goda och Whisky & Bourbon finns på Instagram? Följ oss gärna på @livetsgoda_magazine |
