Hem Vinvärlden Frank Cornelissen – det oförfalskade vinets främsta förespråkare

Frank Cornelissen – det oförfalskade vinets främsta förespråkare

av Livets Goda

 

Livets Goda träffade i vintras Frank Cornelissen. Frank presenterade årgång 2016, ett år som man ganska omgående märkte att Frank själv gillade skarpt. För det kan ibland inte vara helt enkelt att arbeta utifrån filosofin att producera ett vin helt baserat på vad årgången erbjuder, utan att vilja påverka slutprodukten. Men det är så han vill ha det, det naturen ger under en specifik årgång, det är det han tar emot. Ibland blir det fantastiskt, ibland mer…..intressant. Som 2012, när toppvinerna aldrig ville sluta jäsa och slutligen landade på över 17 %. Frank tog vad naturen gav.

Cornelissens orubbliga tillvägagångssätt är unikt och får nästan biodynamiker till att framstå som konventionella. Detta då inget tillsätts eller avlägsnas i vingården eller källaren. Inget. Hur ska han annars kunna producera något som avspeglar det unika i en årgång? Cornelissen är född i Belgien, i den flamländska delen av landet. Han blev tidigt vinintresserad, mycket på grund av faderns stora passion och moderns kokkonst. Intresset medförde jobb i branschen och en mäklarroll. Frank köpte upp privatpersoners vinkällare för att sälja vidare hos auktionshusen. Preferensen gick åt det klassiska hållet och det var först under 1990-talet som han sprang på det där med minimal intervention, något som blev en ögonöppnare för honom.

Och så skedde det då till sist, det som fick Frank att bli vinmakare. Under ett besök på Sicilien, i den vackra staden Modica, fick han provat ett vin från Etna. Den unika karaktären, sättet som växtläget uttryckte sig i vinet, fick honom på fall och det dröjde inte länge innan han fann sig själv arrendera en liten vingårdsplätt på Etna. Frank Cornelissen, mannen som aldrig gjort vin, hade nu hittat sitt drömläge med vingårdar som inte var förstörda av monokulturens följdeffekter. Successivt, under början av millenniet, så började han köpa mindre lägen vid Etna. Priserna då var löjligt låga och regionen hade ännu inte startat sin resa mot berömmelse även om producenter som Tenuta delle Terre Nere, Passopisciaro och Benanti redan låg i startgroparna.

Barbabecchi-vingården

Cornelissen har alltid haft ambitionen att producera vin med så liten inverkan som bara möjligt är men det är först de senaste åren som han allt mer börjat inse hur han vill det ska ske. De första årgångarna var mer sökande och oxiderade i stilen och de vita hade betydligt mer skalkontakt än vad som är fallet numer. Att han flyttat sig bort från detta tillvägagångssätt korrelerar med ambitionen om att det är växtsäsongen som ska uttryckas i vinerna, inte en filosofi som orangea viner exempelvis mer är ett uttryck för.

2016 Munjebel Bianco (88 LGP) skänks, en riktig mineralbomb. Ännu dominerat av de ungdomliga nyanserna men här finns ändå en hel del att plocka upp. Gula äpplen, aprikoser, blomsteräng och nyregnad asfalt. Om doften är insmickrande och lätt att ta till sig så kräver smaken mer uppmärksamhet – och tillvänjning. Stenfrukterna är där men drar lite mer åt det bokna hållet till, det dyker upp en liten maltig ton och fruktsyran är ännu ungdomlig. Så pass att den upplevs som bornyr. Lär sätta sig med något års lagring men frågan är ändå hur mycket krut som vinmakarna på Etna ska lägga på de vita vinerna, de har inte samma nerv som de röda helt enkelt. Cornelissens vita är en mix av carricante och grecanico.

Minimal intervention

Frank Cornelissen använder inga ståltankar i produktionen då han anser att dessa har en negativ påverkan på vinet, såväl doft- som smakmässigt. Istället har han bland annat neutrala glasfibertankar som godkänts för att hantera livsmedel. Tankarna har lock som anpassas efter mängden vin. Han använder sig även av amforas för sina stöddigare viner, de med en tydlig tanninstruktur. Amfororna är epoxybehandlade på insidan, av hygieniska skäl men också för att reducera risken för volatil syra. Amfororna stödjer hans filosofi om att inte påverka vinet då de inte tillför tanniner som ek exempelvis gör. Dessutom påverkar de inte heller vinets färg.

Målet är klart och tydligt utstakat numera – växtsäsongen ska återspeglas i vinerna. Och för att nå dit så är alla metoder tillåtna, hur udda de än må uppfattas och så länge det inte tillsätts något i vinet. Eller avlägsnas. Det är just detta som skiljer Cornelissen från de flesta vinmakare med minimal intervention som sitt främsta ledord. I och med att han inte tillsätter eller avlägsnar något överhuvudtaget i processen, vare sig i vinmark eller källare, så är renligheten a och o. Franks källararbete är med andra ord kliniskt rent och det sprayas intensivt med desinficeringsmedel så fort han varit i kontakt med ett förvaringskärl. Dessutom säkrar han, med hjälp av joniserande luftrening, att luften i vineriet och förvaringslokalerna inte kontaminerar vinerna. Enbart druvornas egna jästarter som följer med från vingården är de önskvärda, övrigt ska vara sterilt.

Vid buteljering utsätts vinerna för minimalt med luft, dels med hjälp av argongas precis innan de skickas ner i flaskorna vid buteljeringsbandet, dels med kväve innan korken åker i. Och visst, till och med korkarna han försluter med är knappast din genomsnittskork utan de syntetiska korkarna är anpassade för att perfekt tillsluta flaskorna men även för att över tid släppa in en viss mängd luft. Med syntetkorken så får Cornelissen som han vill, ett material som inte påverkar vinet i flaskan och dessutom ser till att alla flaskor uppför sig så identiskt det bara går. Dessutom slipper han korkdefekter.

 

Contadino

Franks instegsröda heter Contadino som kan översättas till jordbrukare, farmare. Tanken är vinet ska representera en traditionell stil, aromatisk men ändå strukturerad. 2016 Contadino (90 LGP) bekräftar detta och det är kanske den främsta Cornelissen producerat sedan första försöket 2003. Doften är ännu lite ungdomligt bångstyrig men här finns redan djup i den körsbärsdrivna bärigheten som backas upp av stenkross och florala toner. Smaken är dansant, saftig i sin struktur och bjuder på körsbär, örter och viol. Snygga men skönt robusta tanniner och ett rent, snyggt avslut. Kommer utvecklas och lugna ner sig men är redan idag urläckert.

Med 2016 kan Cornelissen dessutom, för första gången, låta vinet klassificeras som en Etna Rosso DOP, något som inte varit fallet innan. Och ärligt, inget han lagt tyngdpunkten på. Contadino kommer från drygt 50-åriga stockar och består främst av Etnas främsta druva, nerello mascalese. Resterande del är nerello cappuccio, alicante bouschet, minella nera och minella bianco.

 

Munjebel

2016 Munjebel Rosso Classico (92 LGP) debuterade tidigare i år på Systembolaget, samtidigt som Contadino. Här är det en druvren nerello mascalese, Etnas stora blå druva, från olika vingårdslägen och minst 60 år gamla stockar. Vinet som är ett snäpp upp på kvalitetsstegen bjuder på en skön doft av salvia, körsbär, fuktigt läder, stenkross och violer. I smaken är det närmast saftigt i frukten men ändå med en tät struktur, livlig syra och riviga tanniner. Körsbärsfruktigheten och örterna är superfräscha och eftersmaken härligt kvardröjande.

Etna-vingårdarnas speciella jordsammansättning, oftast väldigt porös vulkanisk jordmån, vindutsattheten på högre höjder och många gamla oympade stockar ger unika förutsättningar, och bruket av bekämpningsmedel samt artificiell gödning har länge varit sparsmakat. Och då Etna är långt ifrån en monokultur, här finns även en hel del fruktträd och även hasselnöt och mandelträd är vanligt förekommande. så har detta också påverkat vingårdarna i positiv riktning. Naturlig jäst är fortfarande standard för många även om det sakta börjat smyga sig in ett bruk av kommersiell jäst, i takt med att det dykt upp mer penningstarka intressen. Men det är dyrt, riktigt dyrt, att anlägga en vingård på hög höjd så ännu tycks Etna få behålla sin säregenhet och inte oroa sig alltför mycket om grannvingårdens bruk av bekämpningsmedel. 

Just grannens besprutning var ändå något som Frank Cornelissen fick känna av när ett av hans viner vid en labbkontroll visade spår av bekämpningsmedel. Han kunde härleda medlet till två vingårdsgrannar och det hela slutade med att Frank köpte den ena vingården och den andra erbjöd han sig att sköta åt grannen, utan besprutning.

Magma

Franks toppvin, Magma är utan tvekan ett stort och unikt vin. Druvorna hämtas från hans toppvingård Barbabecchi som ligger på drygt 900 meters höjd och rankorna är planterade runt 1910. Oympade såklart.

2015 Magma (96 LGP) har en mäktig doft som för tankarna till mörka körsbär, hallon, violer, stenkross, rökt te, färska örter och apelsinskal. I gommen en sval körsbärskärv fruktighet, våta stenar, precis syra och tät men silkig tanninstruktur. Det är en oerhörd närvaro i vinet och tätheten imponerar. Finalen är lång och klingande violren. Att man associerar till stor Barbaresco är inte underligt men här finns ändå ett unikt uttryck och det är precis det som Frank Cornelissen närmast besatt söker efter. Här lyckas han onekligen.

Alla Franks viner, även instegsvin och mellansegment, uttrycker i senare årgångar sitt växtläge på ett fenomenalt vis. Mycket tack vare den koncentration och smakintensitet han får till i vinerna. Förutom alla sina små knep i källaren för att nå dit så är vingårdsarbetet sannolikt än mer krävande. Till exempel så beskär han under rankornas vilosäsong så att de endast producerar små mängder druvklasar följande växtsäsong. Magma till exempel, har ett skördeuttag runt 300 gram per ranka medan vinerna precis under ligger runt 600 gram.

Belgaren skördar gärna sent, för att uppnå optimal mognad, även om det innebär en hög alkoholhalt. Däremot är han konservativ när det kommer till skördearbetet och vem som får bidra. Här ska man inte räkna med att ens förfrågan om att få hjälpa till vid skörd ska bifallas utan Frank förlitar sig blint på kunskapen kring vulkanen hos lokalbefolkningen.

Vigne Alte & Chiusa Spagnolo

Ytterligare två viner provas tillsammans med Frank; 2015 Munjebel Vigne Alte (93 LGP) samt 2015 Munjebel Chiusa Spagnolo (92 LGP). Vigne Alte har en närmast laktisk doft med inslag av körsbär, läder, ceder, örter och ett litet stjälkigt anslag. Smaken är lättare men likväl intensiv och bjuder på ett lite syrligt tranbärsaktigt drag, stenkross och ett grönt drag. Tät, sträv och dansant. Chiusa Spagnolo är mörkare i sin framtoning med körsbär, läder, balsamvinäger och lite järniga drag i doften. Smaken är aningen kärvare med plommonskal, ceder, körsbär och lite grönska.

 

Frank Cornelissen är utan tvekan något av det mest sinnesvidgande en vinpassionerad kan prova och onekligen inbjuder vinerna också till diskussion. De senaste åren har dessutom visat att han tycks ha funnit sin nisch och metod vilket resulterat i viner med än mer skärpa och personligt uttryck. Med andra ord, ta tillfället att prova belgarens viner när du finner dem på restaurang eller nästa gång de når Sverige. Det mesta går till restaurangsscenen men tidigare i år gjorde Cornelissen debut på Systembolaget och flaskorna försvann i ett nafs. Kontrollera även med importören Vin & Natur vilka viner som är möjliga att privatimportera.

image_pdfLadda ner artikeln som PDFimage_printSkriv ut artikeln

RELATERAD LÄSNING