Hem Vinvärlden Franken – när växtläget får styra (del 1/4)

Franken – när växtläget får styra (del 1/4)

av Livets Goda

Det är lätt att falla för den charmiga universitetsstaden Würzburg i norra Bayern. Stadens läge, på bägge sidor av floden Main men med den östra delen som tyngdpunkt, de omkringliggande kullarna med fästningen Marienberg vakandes över staden, det majestätiska biskopspalatset som restaurerats in i minsta detalj sedan sönderbombningen vid andra världskrigets slut och så då litet av historiens vingslag när man besöker fysikinstitutionen vid universitetet och får beskåda den plats där Wilhelm Conrad Röntgen gjorde sin banbrytande upptäckt 1895 – röntgenstrålningen.

Livsviktiga rön till trots så får inte heller ett av Tyskland största sammanhängande vingårdslägen negligeras om man besöker staden. För precis i utkanten finner du det, Würzburger Stein, en drygt 85 hektar sammanhängande vingård som omnämnts redan under 700-talet och som kom att ge namn till en hel regions vin -steinwein. Würzburger Stein hade ett anseende som få och det fick bland annat staden att under 1700-talets första hälft föra in kravet att allt vin från Stein-läget skulle tappas i en specialbutelj – bocksbeutel. Allt för att undvika förfalskningar.

Würzburger Stein-läget

Würzburger Stein har ett gynnsamt läge i södervänd riktning med varierande och rejäl sluttningsgrad. Jordmånen är druvans absoluta favorit, kalkstenen, eller snarare musselkalken, och denna blandas upp med lera vilket tillsammans med vingårdens närhet till Main-floden gör att tempereringen hjälper druvmognaden samtidigt som druvklasarna bibehåller sin syra. Inte minst områdets frostkänslighet gör att ett läge som Stein reducerar riskerna för odlarna där de mest namnkunniga tvivelsutan är Juliusspital, Staatlicher Hofkeller och Bürgerspital men missa inte heller vinerna från biodynamikern Weingut am Stein.

Silvaner

Silvaners neutrala attribut bjuder in växtläget i matchen, inte helt olikt chardonnaydruvans förmåga att göra det samma. Men skillnaden är dock att silvaner verkligen önskar kalksten, något som bland annat bekräftas av den enda grand cru i Alsace där druvan är tillåten – Zotzenberg – och just det även där är det kalkrik jordmån. Kanske är det dessa begränsningar som hämmat den från att nå högre status tillsammans med det faktum att druvan varit en betydande beståndsdel i det ökända Liebfraumilchvinet. Men i Franken har man insett att druvans egenskaper lämpar sig särskilt väl till regionens musselkalkrika jordmån i de centrala delarna men även till de östra i Steigerwald där keuperjorden bidrar till fyllighet. Mycket handlar om att plantera druvan i branta soldränkta lägen nära floden Main och genom att sänka skördeuttaget så blir uttrycket inte bara ytterst personligt – det blir även otroligt gott och ett kvitto på växtlägets betydelse.

Med ett sannolikt ursprung i östra Europa och Rumänien så fann silvaner vägen till Franken via stopp i Österrike och de första planteringarna i regionen går tillbaka till mitten av 1650-talet. Den blev snabbt poppis i många regioner och det faktum att den mognade tidigt samt visade god förmåga att motstå frost medförde att den blev Tysklands mest odlade i början av förra seklet. Men sen kom müller-thurgau och fullständigt tog över showen. Än idag är den aromatiska korsningen Frankens mest odlade även om det nu blott är en tidsfråga innan den passeras av silvaner då allt fler väljer att avsluta sin relation med müller-thurgau som knappast har något nämnvärt renommé i vinvärlden. Visst finns det goda exempel på druvan men silvaner är och förblir Frankens signum och inte minst märks det i vinernas struktur.   

Del 2 publiceras 17 augusti, och del 3 samt 4 den 18 augusti.

RELATERAD LÄSNING