Tjena Andreas! Du har alltid varit en passionerad ambassadör för riesling med stor terroir och jag minns fortfarande när du knockade mig och Anders Enquist på Bon Lloc -tiden med en mogen Berncasteler Doctor på halvflaska. Men trots druvans självklara storhet har det varit svårt för den att etablera sig som grand vin. Om Världsmästaren själv får utbilda – vad ska vi egentligen tänka på när det gäller riesling för att hitta rätt och gå runt myten om söt päronsoda och den klarblåa flaskan? – Jag tror att just den myten i princip dödat sig själv. För majoriteten av konsumenter idag, och framförallt de yngre, så producerar Tyskland högklassiga, friska, strama, strukturerade och torra viner. Sedan behöver det ju inte vara torrt för att vara bra, vad hade exempelvis Mosel varit utan den fenomenala sötma/syra-balansen som du nämnde? Tyskland påminner väldigt mycket om Bourgogne när vi ser till vingårdarnas namn, historien och att det finns flera olika producenter från varje vingård samt även att det numera odlas riktigt fin pinot noir även i Tyskland. Vilka likheter bör vi dra mellan dessa regioner? – De har framförallt en gemensam historia då vi ser till munkarnas och klostrens betydelse, få regioner har konsekvent producerat bra viner under så lång tid från samma vingårdar (i synnerhet Mosel och Rheingau). Sedan är det ju uttryck av en druvsort från enskilda vingårdar som fascinerat terroirister i århundraden… Vad gäller pinot noir från Tyskland så börjar de verkligen bli bra, jag skall villigt erkänna att det tog mig personligen lång tid att komma till rätta med de vinerna som förvisso blivit så mycket bättre det senaste decenniet. Det vi skall konstatera är att de är väsensskilda från sina burgundiska motsvarigheter, de flesta utgår från att Tyskland ligger norr om Frankrike och att vinerna blir stramare då det är ett svalare klimat – ingenting kunde vara mer felaktigt då de regioner där man odlar pinot i Tyskland vanligtvis är torrare och varmare (och lägre altitud) vilket gör de aningen rikare och mognare i frukten. Mer mot Nya Zeeland eller Kalifornien i stilen snarare än Bourgogne. Dessutom präglas de av en annan mineralitet i Ahr eller Assmanhausen där de odlas på skiffer vilket vi inte ser på så många ställen. Här nedan ger jag dig tre olika Andreas Larsson-terroirer: Vad betyder de här vingårdarna för dig? Och när du glider ner i fåtöljen hemma med någon av de här vingårdarna i glaset – vilken musik skulle du välja till och var och en av dom och varför? .: Tertre Roteboeuf (Saint-Emilion) – Ohämmad glädje och njutning, ett promiskuöst vin som alltid levererar. I högtalarna får det nog bli något kompakt och generöst med bra tryck, har precis återupptäckt McCoy Tyner, Ron Carter och Elvin Jones trio-platta Trident från 70-talet som svänger som få… .: Ungeheur (Pfalz) – Strukturerad och generös riesling som är godast i sin relativa ungdom, förenar kraft med friskhet, ett av mina tidiga favoritviner. I högtalarna en annan kär återupptäckt i trioformat Pat Metheny, Dave Holland och Roy Haynes Question and Answer, en spontan inspelning på ett fåtal timmar som blev en klassiker. .: Hill of Grace (Barossa Valley) – Definitivt det av ovan nämnda viner som jag dricker minst av, Mount Edelstone blir det mer av tack vare prisvärde och tillgänglighet, dock så är det ett vin imponerande i sin kraft och längd med välbevarad elegans hela vägen. Detta kräver nästan mer klassiska tongångar för min del med djup, substans och luft, det får bli cello med mästaren Frans Helmersson som spelar Zoltan Kodaly. Slutligen, nyår närmar sig… Vad har en Världsmästare i glaset och på tallriken när det nya året ska firas in? – Något förbannat gott men avskalat och enkelt så man slipper stå i köket hela dagen, en råraka med generös mängd löjrom och 2002 Comtes de Champagne följt av en perfekt ugnstekt kyckling från Hagby med potatis, tryffel och comté-gratäng som ackompanjeras av en 15-årig Vosne-Romanée med snuskig parfym! Därefter Cheesecake på Rocquefort med Dow´s Vintage Port 1972 (mitt födelseår) som jag nyligen inhandlat på auktion.
886