Gamla trotjänare, kap 4: Diamant

Denna gång: Diamant På buteljen till denna gamla trojänare står det kort och gott: sött vitt vin från Cypern (nej, ingen årgång…). Och det var väl ungefär det enda vi behövde veta när vi var 17 år jag och mina kompisar där i slutet på 70-talet och skulle festa till. Eller låt oss vara ärliga och kalla saker vid sitt rätta namn: när det var dags att festa och bli full. För det var ju det som allt handlade om där, bli full på billigaste, bästa sättet (som alla boxvinsdrickare idag ungefär…). Billigt, lättdrucket och föga motstånd och med komplement av några starköl så hade man det som behövdes för det kommande festeriet. Billigt, lättdrucket och föga motstånd är lika aktuella uttryck om vinet idag som de var då. Lägg till sådant som sött, ihåligt och druvsaftliknande så hamnar vi ganska rätt. Jag minns att jag inte ens tyckte särskilt mycket om vinet när det begav sig, men i brist på pengar och vett så var det ett alternativ. Lite sockerdricka i ibland var också ett sätt att förenkla intaget. Min bekantskap med Diamant blev således kort och jag har sedan slutet av 70-talet inte druckit denna klassiker (eh… ?). Men det har onekligen många andra för Diamant har funnits på Systembolaget sedan 1955 och det är ju en bedrift i sig med tanke på vinets låga kvaliteter. Däremot ska jag erkänna att vinet inte var lika uruselt som jag hade förväntat mig nu när jag provade det igen efter alla dessa år. Vet i och för sig inte vad jag väntat mig (förmodligen det värsta tänkbara…) och att kalla det ett bra vin är åtalbart. Ja, till och med att kalla det för vin kanske. Men som sagt, det är aningen bättre än sitt dåliga rykte, men fortfarande ett högst mediokert… vin. Jag känner faktiskt inte en gnutta fin nostalgi. Och importörens rekommendation att vinet passar bra till mandelkubbar säger kanske det mesta. Jag menar, vem bjuder du hem och säger: sugen på kubb och Cyperskt sött vitt…? Diamant Cypern / Nr 2160 / 55 kr