Hem Whisky & Bourbon Göntorpsakademin – Där har whiskyn sin givna plats

Göntorpsakademin – Där har whiskyn sin givna plats

av Livets Goda

GÖNTORP ÄR EN LITEN SAMLING HUS kring en mjölkpall och en anslagstavla. Det är en liten, liten by i Östergötland som är befriande högt belägen över Ålsjön. Den hade lika gärna kunnat hamna i Södermanland eller Närke. Så nära är det nämligen till respektive gräns. Och postadress har man till Högsjö som ligger i Södermanland. Det har funnits en affär(!), men numera är en brevlåda det enda som kan liknas vid en serviceinrättning. Till denna by kom Bert Jäderén för tjugofem år sedan. Han hade träffat och gift sig med en kvinna som hade ett hus i Göntorp. Och inte vilket hus som helst utan det äldsta i byn med anor från karolinertiden. Närmsta granne blev så småningom Birgitta von Matérn tvärs över den lilla byvägen. Efter det att Bert blivit änkling intensifierades grannsämjan i en rätt så regelbunden fredagswhisky när Birgittas arbetsvecka nått sitt slut. Bert hade sedan länge ständigt after work-läge från Kriminalvårdsstyrelsen, som han följt med från Stockholm till Norrköping. DENNA FREDAGSWHISKY UTVECKLADES SÅ småningom till något som Bert valde att kalla Göntorpsakademin. Det var inte så att byn helt plötsligt visade sig bestå av i stort sett enbart maltwhiskyälskare. Det har snarare blivit så att Berts och Birgittas fredagswhisky successivt utvidgats med människor som trivts med deras och med varandras sällskap. Och tur är det för alternativen till whiskyn hos Bert en fredagkväll är inte många i detta hörn av Sverige. Visserligen finns det körsång och/eller bio i Högsjö, Vingåker och Finspång men där löses inga världsproblem. På närmare håll skvallrar anslagstavlan endast om kurser i qigong, en slags mental koncentration med enkla rörelser och andning för att förbättra cirkulationen av energi i kroppen. Det låter egentligen förvillande likt vad whiskyn åstadkommer med deltagarna i Göntorpsakademin. FÖRRA ÅRET FYLLDE DENNA AKADEMI 10 ÅR utan större åthävor. För fem år sedan beslöt Birgitta – till stor bestörtning – att lämna Göntorp för ett dela ett hus i Katrineholm med dotter och barnbarn. Trots detta har akademin fortlevt, numera har emellertid frekvensen ändrats till månatlig och Birgitta försöker vara med så ofta hon kan. I huset som Birgitta lämnade flyttade Erika och Klas in, vilket tillförde akademin både nytt och yngre blod. Det var där affären en gång hade funnits och akademins ende urinvånare, Sören, talar drömmande om svunna, förföriska julskyltningar där han upptäckte den lilla leksaksbil som skulle bli hans. Liksom affären är denna dock numera borta, men det lär finnas en likadan bil kvar hos en granne i byn. BERT ÄR AKADEMINS STÄNDIGE SEKRETERARE. Han är med sina 92 år också ålderspresident, hur man än räknar. Det är i Berts trehundraåriga storstuga som världsproblemen nu löses. Trots att Bert är en påläst och kunnig whiskynjutare tonar han gärna ner whiskyns betydelse. Han vill t.o.m. gå så långt att han kallar den för en bisak. Det är att vara anspråkslös i överkant. Den kväll när W&B har förmånen att vara med har akademins alla ordinarie ledamöter samlats runt bordet så när som på en, som inte har sin fasta hemvist i Göntorp. Förutom de båda grundarna, Bert och Birgitta, finns pensionerade skogsarbetande Sören där – den ende urinvånaren – med sin livskamrat och hemmafru Lena hämtad från näraliggande Brevens Bruk, likaledes pensionerade Christina och Peter, fast boende i ett sommarstugeområde intill, nyinflyttade Erika och Klas som har starka relationer till bygden och så Ulf med ena foten i Stockholm och andra foten i Göntorp. En skön samling i åldrar från runt femtio till över nittio, således. Christina har ett förflutet i Norrköping men den dialekten har slipats bort genom åren. Klas och Erika är de enda som fortfarande hör till de arbetandes skara. TILLSAMMANS UTGÖR DE EN LUGN OCH städad grupp, precis vad som kan förväntas av maltwhiskyanvändare. När man skall lösa de många och komplicerade problemen i världen behövs något som kan främja kreativiteten. Till den delen är t.o.m. en blend möjlig och i akademins linda fanns sådana med utan närmare eftertanke. Men Berts vetgiriga natur gjorde det naturligt att lära mer om whisky. Om det är den större kunskapen hos denne autodidakt eller den fysiska upptäckten av maltwhiskyns större smakomfång som har gjort att blendedflaskorna kommit på skam är svårt att fastställa. Nu är det i alla fall enbart malt på bordet. Bert gör regelbundna färdtjänstresor till Finspång eller Vingåker och beställer det som inte finns på hyllan. De andra tar med sig en och annan flaska då och då. Det gör att det brukar finnas sex-sju flaskor på bordet en vanlig akademikväll. Bert vet att berätta om en del av whiskyns hemligheter och de andra lyssnar intresserat. Från början var speciellt damerna lite reserverade men det har ändrats. Damers doft- och smaksinne som är erkänt bättre än männens i kombination med maltwhiskyns explosion av aromer och smaker ger goda förutsättningar att ändra sig. VAD ÄR DET DÅ FÖR MALTWHISKY SOM STÅR på bordet en akademikväll? Jo, den har ofta kommit dit av en slump och inte som ett resultat av strukturerat upplägg. Den står där därför någon har tyckt om den och tagit den med sig eller för att någon velat smaka just den eller för att Bert har läst om den. Det kan vara en Lagavulin, en Caol Ila, en Laphroaig eller en Bowmore men också en Old Pulteney, en Highland Park eller en anCnoc. Någon blend har man alltså inte längre eller också har de städats undan inför besöket. Alla är inte lika förtjusta i de rökiga sorterna – som är ganska många – och med tanke på nivån i flaskan är det lätt att konstatera att Old Pulteney faller de flesta i smaken. Glasen är inte de optimala men gemytet och uppskattningen går inte att ta fel på. Det som händer i akademin en gång i månaden är alltså inga provningar enligt regelboken. Här används olika sorters maltwhisky på ett lagom distanserat, nyfiket sätt. Den är på sätt och vis grunden för den här typen av socialt umgänge men utan att ta överhanden, där de stora världsfrågorna tillmäts en än större vikt. Det är en underbar upplevelse att se hur skotsk maltwhisky regelbundet används av verklighetens folk, långt borta från tillrättalagda provningstillfällen och utvalda specialtappningar. Här är det standardutgåvorna som regerar. TEXT & FOTO: HÅKAN LIND

image_pdfLadda ner artikeln som PDFimage_printSkriv ut artikeln

RELATERAD LÄSNING