Hem Vinvärlden Ur arkivet: Grace Winery – japansk terroir på framfart

Ur arkivet: Grace Winery – japansk terroir på framfart

av Livets Goda

Av: Daniel Bruce

Druvan Koshu har funnits i Japan i över 1 000 år. Genom DNA-analyser utförda vid universitetet i Kalifornien har man kunnat fastslå att den till mer än 80 procent består av den europeiska vinrankan Vitis Vinifera. Ursprungligen odlades nämligen koshu i Kaukasus, men med hjälp av buddhismens intågande och nya handelsförbindelser, reste druvan via sidenvägen genom Kina för att slutligen nå Japan. ”Koshu var under flera hundra år en mycket uppskattad present för samurajer att ha med sig när de träffade sina överordnade. Det var först 1874 som man började göra vin av den”, berättar Ayana medan hon häller av det nästan transparenta vinet.

För den som är obekant med Koshu är det en väldigt delikat druva som överlag ger en ganska låg alkoholvolym – ofta mellan 11 och 12 volymprocent. ”Skalet är tjockt och det är därför viktigt att få fram musten genom att pressa försiktigt – för att undvika att få med någon färg”, säger Ayana. Hon har precis varit ute och inspekterat gårdens vinmarker när vi träffas i vineriets huvudbyggnad – täckt av en välansad murgröna.

Ayana Misawa

Grace Winery grundades 1923 av Ayanas farfar. På den tiden odlades framförallt två druvor; koshu samt den lokalt framtagna och än idag mycket populära hybriden, med det udda namnet muscat bailey a. ”När jag tog över efter min far bestämde jag mig för att fokusera mest på koshu samt internationella rödvinsdruvor som cabernet sauvignon, cabernet franc och merlot. Druvor som passar in på den japanska vinstilen”, säger Ayana och förklarar att hon lägger stor vikt vid att alltid eftersträva elegans i sina viner. Och kanske färgas hennes stil av studieåren i Frankrike. Ayana studerade nämligen enologi i Bordeaux och har varit med om skördar i både Alsace och Bourgogne. Att hon är världsvan märks på hennes språkkunskaper – hon är flytande på både engelska och franska. Dock gillar hon inte storstäder som till exempel Tokyo. ”Min favoritstad är faktiskt Stockholm. Även om det är en ganska stor stad känns den perfekt för en landsbygdstjej som mig. Man märker att folk är miljömedvetna där”, säger Ayana och tillägger att hon hoppas på ett återbesök till Sverige redan nästa år.

Grace Koshu är namnet på gårdens storsäljare (gjort på 100% koshu) och produceras i en upplaga om cirka 50 000 flaskor en bra årgång. ”2016 var ett kallt men bra år och stilen skulle jag beskriva som rak och ärlig. Vinet hälldes på flaska i april månad och har ännu inte hunnit sätta sig helt. Men om bara några månader kommer det att ha förändrats och jästtonerna på näsan vara borta”, säger Ayana. ”Årgång 2015 präglades också av en kall sommar men under hela oktober månad, fram till skörden ägde rum, var det varmt och soligt”, fortsätter hon. Och även om 2016 bådar mycket gott känns Grace Koshu 2015 strået vassare med behaglig fräschör, massor av astrakanäpplen som rundas av med mogna päron.


Bonde lurkar jorden

Grace är en av de första vingårdar i regionen som har slagit ett slag för att lyfta fram regionens varierade terroir. Ayanas far frångick redan 1992 Pergola-tekniken på vissa platser, som ersattes av vinrankor i klassiska rader. På så vis fick man ett lägre skördeuttag och en högre koncentration av frukt i vinet. Sedan 2002 har man experimenterat med att göra vin i små batcher. Och antalet olika slags koshuviner som Grace producerar imponerar. Totalt sett rör det sig om inte mindre än sju olika uttryck; bland annat Gris de Koshu, Koshu Kayagatake och Toriibira vineyard. Vinet Toriibira har en distinkt karaktär. Det odlas på en liten jordlott, 450 meter ovanför havet, med branta sluttningar i sydvästlig riktning. Ett mineraldrivet vin med hög syra som får mig att drömma om ett stort fat med ostron. Delikata äpplen följs av en gnutta tropisk frukt och lite kryddnejlika. Produktionen är ytterst begränsad med 6 200 flaskor om året.


Grace Winery

”Vissa säger att vi japaner inte kan göra vin. Själv är jag övertygad att om man bara arbetar ordentligt och odlar druvorna på rätt plats, går det hur bra som helst”, säger Ayana. Och precis som på många andra håll i världen förkommer även här problem med mjöldagg. Men allt som oftast hjälper de friska bergsvindarna till med att hålla druvorna torra och fria från svampsjukdomar. ”Dessutom får vi riktigt mycket sol tack vare de höga topparna. Det beror på att molnen helt enkelt blockeras av bergen vilket leder till att det oftast är klar himmel över våra vinodlingar”, säger Ayana.

I Yamanashi-prefekturen, strax norr om Mount Fuji, är de högsta topparna omkring 3 000 meter. Den vulkaniska jordmånen är minst sagt varierad med både lera, sand och granitjordar. Grace har sina högst belägna parceller på knappt 500 meter ovanför havet och de flesta vinrankorna odlas fortfarande i moderna pergolasystem med spindelnätsliknande ståltrådar så att vinrankorna kan breda ut sig. Ungefär 80 procent av Yamanashi-regionen består av bergsmassiv och av de 35 hektar som Grace har att odla på är endast ett hektar från bergen i Katsunuma. ”Det är lite som i Bourgogne här. Vinodlarna har väldigt små parceller, ofta utspridda på många olika platser i svårframkomlig terräng”, berättar Ayana och tillägger att druvodlarna och vinproducenterna oftast inte är samma person.

Förutom alla små jordlotter bland Katsunumas branta sluttningar har ett nytt område i Yamanashi-prefekturen börjat växa fram. Cirka fem mil i nordvästlig riktning från Katsunuma ligger Akeno. Där har Grace 13 hektar koshu planterade. Istället för de vanligt förekommande Pergolaodlingarna har Grace valt att plantera rankorna i ”vertical shoot position” – en av många bindningstekniker. På så vis blir skördeuttaget jämförelsevis lägre och druvkvalitén högre. ”Vi handplockar alla druvor och gör sedan ett flertal manuella urval. Vårt röda vin låter vi fermentera på små ekfat medan all Koshu fermenteras på rostfria stålfat. För det vita används utvald jäst medan det röda jäser spontant. Det brukar ta tre till fyra dagar innan fermenteringen kommer igång”, förklarar Ayana pedagogiskt.

Då jag sedan tidigare är obekant med Koshu är jag nyfiken på vad Ayana har att säga om dess lagringspotential. ”Jag har provat Koshuviner från 2003 och framåt. En hel del har varit riktigt fina. Nötiga och lite oljerade med syran i behåll. Och för att lära mig mer har jag sedan 2009 lagt undan 100 flaskor per vin och årgång. Jag vill kunna gå tillbaka, jämföra och utvärdera”, berättar hon.

Sedan Ayanas farfar planterade de första vinrankorna i Katsunuma har många viktiga kliv framåt tagits. ”För tjugo år sedan var hälften av alla viner här halvsöta. Men nu går vi en betydligt mer torr trend till mötes”, säger Ayana. Kanske är det tack vare denna torra och eleganta stil med fokus på terroir, som koshus popularitet nu sprider sig som ringar på vattnet i den ständigt växande vinvärlden. Som ytterligare ett bevis på koshus kvalitet fick Japan 2013 sin första (och hittills enda) vinappellation – nämligen Geographical Indication Yamanashi. Där är Katsunuma hjärtat.

image_pdfLadda ner artikeln som PDFimage_printSkriv ut artikeln

RELATERAD LÄSNING