Hem Vinvärlden Guigals toppviner från Saint-Joseph – vilka är de?

Guigals toppviner från Saint-Joseph – vilka är de?

av Livets Goda

Här framställs en liten mängd kraftiga torra vita viner av marsanne och roussanne, men i mycket större utsträckning medelfylliga, intensiva och mörkt bärfruktiga röda viner av syrah. De röda vinerna får av tradition innehålla upp till tio procent av de båda gröna druvorna, men så gott som ingen producent gör sina viner på det sättet eftersom de hellre vill använda de gröna druvorna till en liten mängd fint vitt vin.
Sedan 1990-talets början har vinerna kommit att bli allt bättre och inte bara bleka kopior av vinerna från den betydligt mer berömda grannappellationen Hermitage, även om de fortfarande oftast står i skuggan av dessa. Förklaringen till det är att många odlare i Saint-Joseph har börjat plantera sina vingårdar på magrare och stenigare granitjordar, identiska med de i Hermitage, och på branta sluttningar med sydlig exponering. Samtidigt är det så att de allra bästa vinerna härifrån kommer från vingårdar med stockar som är över 50 år gamla.
Typiska kvalitetsproducenter här är Domaine Courbis, Domaine Pierre Gonon, Domaine du Tunnel och Domaine Coursodon. En annan framstående producent är M Chapoutier, vars vita och röda Saint-Joseph Les Granites hör till de allra finaste i hela appellationen. Ytterligare en producent av rang är E Guigal, som sedan de köpte vingårdarna av Domaine Jean-Louis Grippat har blivit en av appellationens stjärnor.

Deras vanliga 2010 Saint-Joseph (nr 73875 / 201 kr / 89 LGP) är ett utmärk mörkt fruktigt och typiskt stramt insteg med god fräschör, tydlig ton av stenkrossmineral och fina tanniner. Druvorna kommer från mellan 20 och 50 år gamla stockar och vinet har uppfostrats i ett år gamla ekfat under 16 månader.
Från lite äldre stockar, upp mot 75 år gamla, kommer 2010 Saint-Joseph Lieu Dit (ca 345 kr / 92 LGP), ett vin som imponerar med större djup, en mörk och tät men samtidigt lätt blommig fruktighet med en lätt vaniljkryddig nyans av de cirka 50 procent nya ekfat vinet har mognat i. Just nu kan vinet upplevas en aning monolitiskt, men ger man det ett par års vidare flaskmognad kommer det att bli riktigt komplext.  
Den utvecklingen har man med tydlighet noterat i 2005 Saint-Joseph Lieu Dit (94 LGP), ett vin som förvisso fortfarande är ungt och växer lika mycket och imponerande i glaset som tian gör, men som har en mer komplex doft med större uttryck av mineral och terroir och en mer nertonad känsla av ekfaten. Genom luftning blommar en första mognadskomplexitet fram och smaken är full av mineralisk energi. Det här är riktigt läckert och nyanserat!
Den 2000 Saint-Joseph Lieu Dit (91 LGP) som provades var inte lika imponerande som de två yngre årgångarna, frukten var vital och fint mogen på väg mot en första intorkade känsla, vilket förvisso har fört det med sig att jordighet och mineralitet ställt sig i första rummet. Det som drar ner betyget något är att smaken inte riktigt når upp till den komplex doftens och känslan är att vinet inte bör lagras särskilt många år till.

I linje med familjens exklusiva och berömda vingårdsbetecknade viner från Côte-Rôtie och från 2001 också Hermitage (som du läser om i en separat artikel i detta nummer), gör man också ett motsvarande toppvin här i Saint-Joseph. Återigen blev detta möjligt sedan de 2000 köpte vingårdarna från Domaine Jean-Louis Grippat. Vinet görs uteslutande av syrah från mellan 20 och 80 år gamla stockar i den branta 2.30 hektar stora vingården Vignes de l&#39Hospice, där granitjorden är mager och väldränerad. Skördeuttagen är små, vanligen kring 30 och som mest 35 hektoliter per hektar, vilket resulterar i ett vin med ovanligt djup och tät frukt för appellationen. Precis som för firmans andra toppviner låter man det här vinet mogna i helt nya små ekfat under cirka 30-32 månader.
Det första vinet gjordes 1999 av det vin som låg i lagerkällaren när man köpte Domaine Jean-Louis Grippat, men det var först 2000 som man gjorde vinet helt själv och det därmed blev så bra man själva ville. För en tid sedan ställdes fem årgångar mot varandra, med 2001 Saint-Joseph Vigne de l&#39Hospice (92 LGP) som det äldsta. Vinet var fortfarande djupt och mörkt fruktigt, men hade en både lätt vegetal och något mognadsrostad nyans och skiljde sig markant från de andra årgångarna. Till kropp och längd i smaken var det också något lättare. Om det först var lite blygt när det skänktes upp i glaset, växte det faktiskt under den knappa timma det stod kvar. Ett lovande tecken.
Att växtsäsongen var riktigt varm noterades tydligt i 2003 Saint-Joseph Vigne de l&#39Hospice (89 LGP), som förvisso har en tät och ganska koncentrerad frukt och en god struktur, men också toner av torkade plommon, russin och en viss skaloxidation som drar ner totalbetyget. 
Frukten är både ljusare och mer elegant i 2008 Saint-Joseph Vigne de l&#39Hospice (ca 549 kr / 91 LGP), ett vin som bjuder på större komplexitet och finess än den kraft som annars kännetecknar det här vinet. Den lättare kroppen har också gjort vinet en aning mer transparent så att jorden och mineraliteten lyfts fram. Dessutom noteras tanninerna lite tydligare. Vinet är i och för sig gott som det är redan nu, men för en lite mer polerad munskänsla kan det gärna få lagras ett par tre år till.
Trots att 2009 Saint-Joseph Vigne de l&#39Hospice (ca 659 kr / 93-94 LGP) är ett fylligare och djupare mörkfruktigt vin, noterar man både en tydlig stenmineral och kryddighet i doften, där nyanser av torkat kött och lakritsrot bidrar till en ökad komplexitet. Det här är ett ungt, vitalt, livfullt och mineraliskt vin med en god stringens och energi och trots att det kommer att ha en lång och god framtid, troligen upp mot 15 år till, är det superläckert att dricka redan nu.
Ett vin som däremot behöver ett par års vidare lagring är 2010 Saint-Joseph Vigne de l&#39Hospice (ca 659 kr / 94 LGP), som i nuläget är så stramt och återhållet man kan förvänta sig från den svalt klassiska årgången. Faten noteras som lätt kryddiga mot det rökiga, men med den rik och nästan yppiga kroppen balanseras de smakmässigt och djupet i detta vin kan man absolut inte klaga på. Liksom i nollnian är doften också tilltalande, mörkt fruktig och intensiv med en finstilt blommighet som bidrar med finess.
Bara en liten mängd vitt vin görs i Saint-Joseph och från familjen Guigal kommer en ganska rik och faktiskt väldigt imponerande 2011 Saint-Joseph Lieu Dit Blanc (ca 345 kr / 92-93 LGP) som är lovande. Vinet görs till cirka 95 procent av marsanne och resten roussanne från gamla stockar och med låga skördeuttag har vinet vunnit ett ordentligt djup med en stiltypisk fetma med en livfullt energirik känsla av den magra granit- och gnejsjord. Direkt vinet slås upp i glaset är det ungt och knutet, men med luft breddar sig doft och smak och bjuder på en fin blommighet, gula plommon, en måttlig syra men ändå god fräschör och en kvardröjande eftersmak ännu inte är fullt utvecklad. Det här är ingalunda ett blygt vin, det tar för sig, men tack vare den fina mineraliteten blir det aldrig tungt. Ge det gärna två till tre år till för ytterligare komplexitet.

Vinerna säljs primärt till restaurang. Importör är VinUnic, www.vinunic.se

image_pdfLadda ner artikeln som PDFimage_printSkriv ut artikeln

RELATERAD LÄSNING