Årets stipendium tilldelades helt rättvist Ia Orre, som hör till dem med verklig tyngd i den svenska vinkulturen. ”Det finns många kandidater till detta fina pris, både personer som under lång tid har gjort en stor gärning för vinet i Sverige och sådana som har en något kortare men ändå betydande karriär inom vinet”, berättar jurymedlemmen Mischa Billing under ceremonin. ”Egentligen borde Ia Orre ha fått stipendiet långt tidigare, hon är en självklar och värdig mottagare av det”, sa Mats Hanzon under den korta med högtidliga utdelningen. Ia Orre har verkligen en fantastisk karriär inom vinet bakom sig. De flesta känner henne som ”sommeliervärldens mamma”, som inte bara var med i den Svenska Sommelierföreningens tidigaste skede, utan också under många års tid verkade inom den internationella sommelierföreningen ASI, där hon med pondus och språkkunskaper lyckades förena all världens sommelierer och styra upp det internationella arbetet. ”Att jag en gång i tiden började intressera mig för vin berodde mycket på min mormor, som drev ett pensionat ute i skärgården och introducerade mig för vin, både där och under resorna till Alsace, Champagne och Bourgogne som jag följde med på redan på 1970-talet”, berättar Ia Orre för Livets Goda. ”Jag fick hjälpa till att damma av flaskorna i vinkällaren och även hålla ordning både där och i vinlistan, men eftersom jag tyckte att vinet inte hade fått den plats i kulturen jag hade sett det ha i Frankrike sökte jag mig till Frankrike för att lära mig mer”, fortsätter hon. I Frankrike lärde sig Ia att laga klassisk fransk mat och genom en kontakt i Paris fick hon möjlighet att söka arbete i köket på Copenhague, som vid tillfället precis hade tilldelats en stjärna i Guide Michelin. Köksmästaren var dock av en annan uppfattning, att anställa en ung svensk flicka i köket på en stjärnrestaurang var alldeles för riskabelt och därför kunde det inte komma på tal. Istället kunde Ia erbjudas tjänst på kontoret, vilket såklart gjorde henne lika besviken som arg. Ägaren förstod henne, men såg hennes intresse för vin och rekommenderade henne att ta kurser i vin. Sagt och gjort, Ia sökte till Academie du Vin i Paris, en känd vinskola som drevs av den engelska vinkännaren Stephen Spurrier. ”Det var en fantastisk tid, vi hade många bra lärare som inte bara lärde oss allt om alla franska vindistrikt, utan också om maten i distrikten och hur man kombinerade dem med specifika viner”, säger Ia och berättar att det var hon, tre japanska affärsmän och två franska damer som gick kursen. I Paris lärde hon känna den unga Johan Björklund (idag krögare på Bistro d’Hôtel i Beaune i Bourgogne) och inledde ett samarbete med honom. Johan stod för matlagningen och Ia tog hand om vinerna vid de middagar som bland annat hölls på ambassaden i Paris. Väl tillbaka i Sverige fick Ia uppdraget att ta hand om den nyöppnade krogen Claes på Hörnet i Vasastaden. Att som ung kvinna, Ia var väl omkring 25 år, arbeta med vin på restaurang var minsann inget vanligt i den unga krogkulturen i Stockholm, men det ledde henne till att söka till den första sommelierkursen som hölls på nystartade Restaurangakademien i Stockholm mellan 1985 och 1986. ”Vi var åtta elever och det var faktiskt bara jag och min vän Ann Burgaz som klarade av de hårda examinationsproven”, minns Ia och skrattar. Direkt därefter var Ia med och grundade den Svenska Sommelierföreningen, i vilken hon blev sekreterare och enligt egen utsago höll ordning på pojkarna. I samma veva anställdes Ia som sommelier på Grand Hotel. Hennes gärning inom vinets värld i Sverige handlar inte bara om arbetet som sommelier. I och med att Restaurangakademien bytte ägare 1998 tillfrågades Ia om hon ville ta hand om den nya sommelierutbildningen där. Ia samlade ihop en stark grupp föreläsare, utvecklade arbetet och kursen och hade kvar det ansvaret fram till 2002. Därefter åtog hon sig att sätta upp ett sommelierprogram på universitetet i Umeå och arbetade med det i ungefär tio år. Som vinskribent har Ia också under mer än två decennier spridit kunskap, inspiration och glädje om vin och mat i först Expressen och Månadsjournalen och därefter i Elle. Idag är Ia fortfarande lika aktiv och arbetar bland annat med sommeliertävlingen Årets Lily och är i allra högsta grad involverad i den mycket uppskattade Ostfestivalen, som lockar stora skaror av besökare till Nordiska Museet i februari varje år. Efter att mest ha arbetat med franska ostar är det de svenska hantverksostarna som har fångat hennes intresse. Ia är mycket stolt över att ha tilldelats stipendiet från Vinakademien och menar att hon nästan skäms över priset eftersom allt hon någonsin har gjort alltid har varit så roligt. ”Det känns konstigt att få ett pris för det”, säger hon lite blygt och skrattar. När hon blickar tillbaka på de 30 år hon har varit aktiv i det svenska vinlivet är det med stor glädje och stolthet hon ser hur fint vinkulturen har utvecklats i Sverige. Idag, menar hon, finns det väldigt många skickliga och entusiastiska människor som arbetar med vin i Sverige. Att intresset för vinet snarare än ruset av vinet har vuxit ser hon som ett resultat av ett långt och träget arbete med vinkulturen. Hon är särskilt glad över att det är så många kvinnliga sommelierer. Minnet från sina tidigare år som ung flicka i den mansdominerade restaurangvärlden har gett henne en särskild drivkraft att lyfta fram unga tjejer. ”Det finns väldigt många duktiga tjejer där ute, men tyvärr syns och hörs de inte lika mycket som de manliga sommeliererna, därför är det extra roligt att då arbeta med Årets Lily, där årets final går av stapeln på måndag”, säger hon avslutningsvis. Vi på Livets Goda ber att få gratulera en mycket värdig mottagare av Vinakademiens stipendium.